Politikernas antisemitism skadar Svenska kyrkan

Ytterst få betalar sin kyrkoavgift för att driva politiska kampanjer mot Mellanösterns enda demokrati.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS

Lagom till adventstid blir vi påminda om de antisemitiska tendenserna i Svenska kyrkan. Kyrkomötet förra veckan biföll ett förslag från kyrkostyrelseledamoten Daniel Tisell (C), Göteborgs stift, där kyrkan skagranska huruvida Israel är en apartheidstat.

Man kan undra varför ett trossamfund ska utreda andra länder. Kommer Svenska kyrkan sedan fortsätta med att utreda Kina, Venezuela eller någon av alla de arabiska diktaturer som ligger i samma region som Israel?

Det kommer den förstås inte. Precis som flera debattörer vid kyrkomötet påpekade handlar det om en ensidig fixering vid Israel. Ändå gick förslaget igenom, tack vare röststarka Centern och Socialdemokraterna. Även POSK ställde sig av någon anledning bakom den antisemitiska motionen.

ANNONS

För det handlar om en form av antisemitism. Att försöka beskriva Israel som en rasistisk statsbildning och att avkräva landet ett annat uppträdande än andra demokratier ingår bland de definitioner av modern antisemitism som International Holocaust Remembrance Alliance, IHRA, har tagit fram, och som Sverige har ställt sig bakom.

Just det är intressant för på regeringens hemsida lovar Stefan Löfven ”att som statsminister och människa” föra kampen mot antisemitismen. Som en viktig punkt jämte Malmökonferensen lyfter Löfven fram att Sverige fått förtroendet att nästa år vara ordförande för just IHRA. Löfvens linje verkar inte helt förankrad i det egna partiet.

Två dagar efter beslutet att utreda apartheid i Israel avslog samma kyrkomöte en motion från Kristdemokraterna om att kyrkan skulle uppmärksamma förintelsens minnesdag. Socialdemokraterna var emot förslaget.

Svenska kyrkan borde kunna ha en positiv och fredlig roll i Israel-Palestina. Men i stället har kyrkans företrädare under de senaste årtiondena deltagit i bojkottningskampanjer, spridit material som talar om judisk lobbyism och till och med besökt Hamasledare i Gaza. Däremot problematiserar Svenska kyrkan så gott som aldrig extremismen eller korruptionen på den palestinska sidan.

Det finns något ojämnt och ensidigt som skaver. Här hemma är relationerna till den judiska minoriteten en del av historien som kyrkan ogärna konfronterar. I onsdags hölls en försoningsgudstjänst i Uppsala där ärkebiskopen bad samerna om ursäkt för förtryck i historien. Ett gott initiativ. Men varför gör man inte något liknande om antisemitismen?

ANNONS

Till Svenska kyrkans fördel ska sägas att motståndet mot apartheidmotionen på kyrkomötet var kraftfullt. Två talare som utmärkte sig var göteborgarna Jerker Schmidt (Borgerligt Alternativ) och Fredrik Sidenvall (Frimodig Kyrka). Även biskopen i Karlstads stift, Sören Dalevi, röt ifrån mot ensidigheten. Men trots protesterna kunde Centerpartiet och Socialdemokraterna driva igenom motionen.

Det visar ytterst på det olyckliga i att Svenska kyrkan styrs av politiska partier. Genom att utnyttja kyrkan som arena kan Centern och Socialdemokraterna vinna en och annan väljare med starka uppfattningar om Israel. Men förlorarna är kyrkans vanliga medlemmar. Ytterst få av dem betalar sin kyrkoavgift för att driva politiska kampanjer mot Mellanösterns enda demokrati.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS