För att bli polis i Sverige genomgår varje sökande en ansökningsprocess. Logiskt tänkande, språklig förmåga och arbetsminne prövas. Poliser måste snabbt kunna se samband och dra slutsatser, tolka lagar och kommunicera tydligt.
Det är inte lätt att bli polis och många som söker blir inte antagna. Polismyndigheten har särskilt haft problem med att få kvinnor och personer med utländsk bakgrund att söka till utbildningen och bli antagna.
2024 skrevs därför en handlingsplan med syftet att öka andelen med kvinnor och utländsk bakgrund. Det motiverades med att “ökad mångfald och jämställdhet är en grundförutsättning för att Polismyndigheten ska kunna fortsätta växa och klara kärnuppdraget i ett alltmer mångfacetterat samhälle”.
Det där ordet “mångfacetterat” låter som en omskrivning av att Sverige i dag är ett mer heterogent samhälle än tidigare. Det är heller ingen hemlighet att många av de mest allvarliga problemen med brottslighet i Sverige förekommer i mycket högre utsträckning i de delar av landet där andelen personer med utrikes bakgrund är som högst.
Här finns en rimlig logik från polisens sida: Sverige är segregerat, både ekonomiskt, kulturellt och socialt, och personer med utrikes bakgrund kan besitta kulturella och sociala färdigheter som underlättar i polisarbetet.
Men handlingsplanens mål har bara delvis uppnåtts. Andelen kvinnor bland de antagna har ökat till 40 procent, medan målet om att 18 procent av de antagna ska ha utrikes bakgrund inte har uppnåtts. Andelen är kvar på 9 procent, samma som tidigare.
Det är viktigt att påpeka att det inte är något fel på söktrycket från dem med utländsk bakgrund. År 2024 hade 24,2 procent av de sökande utländsk bakgrund. Deras andel av befolkningen i Sverige var samma år 28 procent.
Polisen har således inte misslyckats med sina informationskampanjer. Söktrycket från dem med utländsk bakgrund är ungefär i linje med deras andel av befolkningen.
Problemet är kompetensen bland dem som söker. De blir helt enkelt inte antagna till polisutbildningen. De misslyckas på något av antagningsproven, saknar betygsbehörighet eller är inte svenska medborgare (det behöver man vara för att bli polis).
En alternativ förklaring är att det är något fel med själva antagningsprocessen som sorterar ut, eller direkt diskriminerar, personer med utrikes bakgrund.
Polisen kan inte förändra de sökandes kvalifikationer, det ligger bortom deras makt, men myndigheten kan förändra antagningsproven, vilket man också har gjort.
Anders Henckel, gruppchef på Polisens HR-avdelning, förklarar för Polistidningen att det infördes ett “nytt begåvningstest i polisprövningen för ett år sedan” som är “utformat för att inte missgynna personer med utländsk bakgrund”.
Exakt vad detta innebär framgår inte, men Henckel exemplifierar med hur “den verbala delen har fått ett modernare språk”.
Det kan möjligen handla om att använda mer kulturneutrala frågor eller ett ökat inslag av abstrakt och logiskt tänkande. Men det kan också innebära att kravet på avancerat ordförråd och språkförståelse har minskat.
Det är av allmänintresse att veta om det är så att den svenska polisen anpassar antagningsprocessen för att få in personer som annars inte hade blivit godkända. Här ställs nämligen två mål mot varandra: å ena sidan att bibehålla en hög kvalifikationsnivå hos dem som antas till polisutbildningen, å andra sidan att möta ett mångfaldsmål.
Det borde inte vara omöjligt att landa rätt här. Ett bra antagningsprov ska mäta rätt sak, inte den sökandes klasstillhörighet eller – för arbetet – irrelevant språkförmåga.
Att växa upp i en infödd svensk familj medför språkliga fördelar som andra saknar och som skolan inte helt kan kompensera för. Därmed kan personer med utländsk bakgrund, som har rätt kvalifikationer för att jobba som polis men som saknar vissa kulturella och språkliga färdigheter, sorteras ut.
Riksrevisionen anmärkte i en granskning som genomfördes förra året att “Kontrollmomenten för att minska risken att olämpliga personer antas är inte tillräckliga”. Samtidigt påpekades att Sveriges modell skilde sig från övriga Norden där man tillämpar en “sammanvägningsmodell”. Vad detta innebär är att sökande bedöms mer utifrån helheten snarare än att de kan åka ut på grund av ett enskilt felaktigt svar.
Lockelsen att kompensera för bristfällig mångfald kan dock inte tillåtas gå ut över behovet av att ha en rigorös ansökningsprocess. Ett ökat antal personer med utländsk bakgrund inom Polismyndigheten är en lovvärd ambition, men det kan inte pressas fram. I Sverige finns stora skillnader på gruppnivå i alltifrån betyg till språkfärdigheter. Det kommer att ta lång tid, kanske generationer, att minska de skillnaderna.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varje torsdag skickas ett nyhetsbrev ut med samtidsbetraktelser och analyser. Följ instruktionerna och anmäl dig här.
