För många blir det ingen utlandssemester i sommar. Inte ens till Finland. Orsaken är inte bara att dyra elräkningar ätit upp semesterkassan, utan också att den svenska kronan tappat i värde mot andra valutor. En euro kostar hutlösa 11,60 kronor.
Faktum är att den svenska kronan har blivit en riktig skräpvaluta. Värdet jämte euron är nästan lika lågt som under finanskrisen. Dollarn är också rekorddyr.
Kronraset ställer inte bara till det för svenskar som vill resa utomlands. Det spär också på inflationen. Sverige har nu högre inflation – 10,2 procent i december 2022 jämfört med året innan. Det kan jämföras med snittet i eurozonen, som var 9,2 procent. Inflationen i eurozonen faller medan den ökar i Sverige.
Orsaken är inte minst den låga kronkursen. Den svaga kronan bidrar till inflationen eftersom det blir dyrare att importera varor. Att många svenskar ser mörkt på ekonomin är därför inte konstigt.
Men borde inte det svenska näringslivet vara glada över den låga kronkursen? Det är en gammal och sliten sanning att en svag krona är bra för exporten. Men världsekonomin har förändrats. Svenskt Näringsliv menar att en svag kronkurs inte har samma effekt som tidigare. Detta förklaras med ”globala värdekedjor” och ett ”ökat importbehov i exporten”.
På ren svenska betyder det att många stora svenska företag behöver köpa in ett kretskort från Kina och en skruv från Tyskland för att sedan exportera sina produkter. En svag krona kan därför bli ett problem.
Varför har då den svenska kronan kollapsat, om inte ens företagen tjänar på det längre?
Det finns flera förklaringar, men en av de viktigaste är Riksbankens agerande. Sveriges centralbank har eftersträvat en låg kronkurs. Det känns som länge sedan nu, men fram till för bara drygt ett år sedan var dåvarande riksbankschefen Stefan Ingves stora bekymmer att inflationen var för låg. Den kom inte upp till målet på två procent, som Riksbanken slaviskt har jagat genom minusränta (vilket i sin tur lett till ett bostadsrally), genom att köpa obligationer för mångmiljardbelopp (en mångmiljardförlust nu) – och genom att sälja kronor och i stället köpa in andra valutor till valutareserven.
Det är ett sätt att signalera till omvärlden att kronan är en skräpvaluta som inte ens landets egen riksbank vill ha. Därav reapriset.
Och här är vi nu, med en högre inflation än ute i Europa, varsel om skarpare ränteökningar och en usel valuta. Ingves själv har sagt i amerikansk tv att svenska hushåll står inför domedagen. Men enligt honom själv är det politikernas fel.
Det håller inte. Den nytillträdda riksbankschefen Erik Thedéen måste anamma en annan inställning. Penningpolitiken kan inte bara jaga ett strikt inflationsmål utan måste ha en helhetssyn på ekonomin i stort, och ta större hänsyn till exempelvis kronans värde.
Annars måste politiken gripa in. Vi har en oberoende riksbank, men det är trots allt riksdagen som sätter de övergripande målen, som dessutom nyligen delvis har förändrats. De kan inte vara att ställa svenska hushåll inför domedagen.
