När nobelpristagare i litteratur väl avslöjas kastar sig många på sina telefoner. Vem är detta? Var får jag tag på böckerna? Aldrig hört talas om! Riksbankens presskonferenser under 2022 är raka motsatsen till Svenska Akademins besked. Alla vet vad som väntar. Det är räntehöjningar. Frågan är inte om styrräntan höjs, utan hur mycket.
Dagens ökning uppgår till en hel procentenhet - till 1,75 procent. Den nivån har räntan inte legat på sedan december månad 2011. Det vi nu ser är en dubblering av sommarens ränteökning, redan den en rekordhöjning, från 0,25 till 0,75 procent. Tittar man på Riksbankens egen prognos från sommaren märker man att räntans ökningstakt nu accelererar. Då, i slutet av juni, trodde Riksbanken att styrräntan under 2023 skulle hamna på 1,9. Men den är redan på 1,75 procent och det finns inget som tyder på att det stannar där.
Inga nya överraskningar alltså. Vänta er högre räntor och det snart. Bolåneräntorna brukar befinna sig omkring två procentenheter över styrräntan. Det innebär att vi rätt snart kan vänta oss bolåneräntor på mellan tre och fyra procent. Många hushåll får nog räkna om sin hushållskassa.
Riksbankschefen har upprepade gånger uttalat sig om hur Riksbanken underskattat inflationen och hur hårt den bitit sig fast. Det är skälet till den snabba ökningen vi nu bevittnar. Man vill kyla av ekonomin och minska belåningen, kompensera för att man tidigare underskattat inflationen.
Men svensk inflation bygger i huvudsak på höga energipriser som i sin tur är en direkt konsekvens av kriget i Ukraina. Och Riksbanken rår inte på kriget eller den gemensamma europeiska energimarknaden. Riksbanken rår bara på räntorna. Är det enda redskap man besitter en hammare så kommer man betrakta allt som spikar.
Möjligen hämmar räntehöjningen löneökningarna i Sverige. Men de är inte särskilt höga – tre procent detta år. En ökning som helt ätits upp av inflationen. Arbetslösheten är på sju procent. Det finns skäl att tro att ränteökningen inte alls är vad som kommer få ned inflationen tids nog.
Kanske är ökningen delvis motiverad av en sorts senkommen insikt på Riksbanken att det inte var så klokt att ha minus- eller nollränta under så många år.
För det finns skäl att titta tillbaka på Riksbankens arbete under det glada 2010-talet med kritiska ögon. Från 2014 fram till maj månad detta år hade Sverige noll- eller minusränta. Riksbanken har också försökt få fart på inflationen genom massiva köp av värdepapper. Detta trots att ekonomin i perioder gick på högvarv. I stället för att vänja svenskarna vid minusräntor fanns det goda möjligheter att sakta börja höja styrräntan något innan man blev tvingad till det, som nu är fallet.
Men det hände inte. Därför går det undan nu. Skälet till att Riksbanken inte redan under pandemin insåg att det fanns risker med alltför låga räntor under så lång tid var att det hade börjat etableras ett nytt konsensus bland ekonomer: gratis pengar var inte så farligt för ekonomin. Minusränta har inga baksidor. Likt en evig fylla utan baksmälla.
LÄS MER: Hur stoppar man inflationsbomben?
För tre år sedan gjorde den brittiska tidningen Economist ett specialnummer om inflationen. Den övergripande slutsatsen var att kopplingen mellan mängden pengar som staten tryckte och inflationen hade brutits. Hur kunde det vara så att vi, trots nollräntor och massiv belåning, inte såg högre inflation?
De gamla liberala ekonomerna från den monetaristiska ekonomiska skolan, som Milton Friedman, hade fått fel (eller åtminstone inte rätt) i sin uppfattning att inflation beror på en ökad pengamängd, menade Economist. Ett paradigmskifte hade ägt rum i förståelsen för den moderna ekonomin. Det gick att fortsätta med låga räntor, massiv belåning både för stat, marknad och privathushåll utan att inflationen gick upp.
Till viss del stämde det. Konsumentpriserna gick inte upp under lånefesten, vilket är vårt huvudsakliga mått på inflation. I stället hamnade en stor andel av den likviditet som skapades på börsen och på bostadsmarknaden. Även kryptovalutor som Bitcoin rusade i värde. Det fanns så oerhört mycket pengar som behövde placeras.
Efter 2010-talets lågräntedagar följde pandemin och de enorma stimulanspaketen. Lågräntetrenden förstärktes ytterligare. Det trycktes pengar i hela världen som aldrig förr och riksbankerna var, likt Economist, trygga i övertygelsen att det inte skulle leda till skenande inflation. Men i bakgrunden ökad börsens värderingar rekordartat. Mycket av den ökningen, i synnerhet inom tech-sektorn, visade sig vara en bubbla.
Men lånefesten var trots tecken på motsatsen inte gratis. För även om energipriserna och kriget är en viktig anledning till inflationsökningen under 2022 så lade många år av billig belåning grundarbetet för höjd inflation. Riksbanker världen över, inte bara den svenska, drev på lånefesten, nu betalar alla.
LÄS MER: Festen är över
