Europa är överlägset Ryssland ekonomiskt och borde därmed även vara det militärt. Så har det ofta låtit så de senaste åren. Hur många gånger har man inte hört att rysk ekonomi är mindre än Italiens? För att inte tala om Tysklands, Storbritanniens eller Frankrikes. Ryssland, sägs det, är även en ren råvaruekonomi, och därför särskilt känsligt för såväl olje- som veteprisets svängningar.
Det borde, går resonemanget, inte vara en stor sak för Europas mer diversifierade ekonomier att övertrumfa Rysslands militära utgifter många gånger om.
Men den här sortens förenklade statistiska jämförelser säger väldigt lite om verkligheten. Om vi fortsätter att upprepa dem kan det lätt etableras en uppfattning att allt är lugnt och att om Europa bara vill så kan vi skrämma Ryssland till foglighet.
Tittar man närmare på den ekonomiska statistiken och de militära jämförelserna som ofta görs inser man dock snabbt hur lite de säger om faktisk kapacitet att bygga det som krävs i ett krig.
Till att börja med så samlar bruttonationalprodukten (bnp) all ekonomisk verksamhet i ett land: från tillverkning av bilar till appar. Hela tjänsteekonomin ingår. Att dra slutsatser om militär kapacitet utifrån bnp:s storlek blir därför vilseledande.
En stark tjänsteekonomi är bra för tillväxten – men den säger väldigt lite om förmågan att bygga befästningar, vapen, drönare eller något annat som är användbart i ett krig.
Att bara jämföra bnp mellan länder för att dra slutsatser om militär förmåga är otillräckligt. Men att jämföra militärutgifter som andel av ekonomin då? Det är ju det här Trump och Europa ständigt bråkar om, det borde ändå betyda något, eller?
Som andel av ekonomin lägger Ryssland betydligt mer än något annat Europeiskt land på militärutgifter. Snittet för EU:s medlemsstater var 2025 2,1 procent av bnp medan Ryssland hamnade på 7,2 procent. Målet för Nato-länder var tidigare 2 procent och har nu ökat till 5 procent.
Det är en sorts internt mål som vittnar om ett land prioriterar försvaret och beredskapen. Men säger det något om hur många stridsvagnar, officerare, drönare och artilleripjäser ett land har?
Inte alls. Att Estland lägger 3,4 procent av bnp på militärutgifter jämfört med Tysklands 2,4 (2025 års siffror) säger inte så mycket med tanke på att Tysklands ekonomi är mer än hundra gånger större än den estniska. Olika länder trixar dessutom när de kan med de här siffrorna. Exempelvis så bakas både personalkostnader och infrastrukturinvesteringar med bäring på försvaret in i bnp-siffran.
Hur ska man då komma fram till en tydlig bild av situationen? Kanske är det enklaste att helt enkelt jämföra spenderade pengar och lägga utgifter som andel av ekonomin eller bnp-storleken åt sidan.
Med en sådan jämförelse så låter det inte illa för Europas samlade demokratier.
Ryssland lade under ungefär 183 miljarder dollar på militärutgifter under 2025. Jämfört med EU:s samt Storbritanniens (exklusive Ukraina) 525 miljarder. Så då är det ingen match, eller?
Men inte ens den jämförelsen tecknar en rättvis bild av hur det ligger till.
Slutresultatet blir nämligen, netto, något till Rysslands fördel. Justerat för köpkraft så lade Ryssland ensamt under 2025 mer på militärutgifter än hela Europa enligt en rapport som brittiska International Institute for Strategic studies släppte förra året.
Att ett belopp är köpkraftsjusterat betyder att man har räknat om det för att ta hänsyn till skillnader i prisnivå (vad pengar faktiskt räcker till) mellan länder. Det gör att belopp kan jämföras mer rättvist, eftersom samma summa pengar räcker olika långt i olika länder.
Köpkraftsjusterat så spenderade Ryssland 462 miljarder dollar under 2024 på sin krigsmakt, något mer än Europa som hamnade på 457 miljarder dollar. Eftersom rysk militärindustri går på högvarv och producerar mer per varje investerad rubel får man ut mer än Europa, minus Ukraina. Övertaget kvarstod under 2025 eftersom militärutgifterna ökade snabbare i Ryssland än i Europa.
Några faktorer komplicerar en köpkraftsjusterad jämförelse: Ju större inhemsk försvarsindustri man har, ju billigare blir produktionen. Lägre lönekostnader och materialinköp spelar också in, liksom närheten mellan industrin och staten.
Ju mer man behöver importera, ju dyrare blir inköpen av militärmateriel. Eftersom Europa ännu är beroende av stora inköp från USA så drar det upp kostnaderna väsentligt. Ryssland är inte oberoende av import men har en betydligt mer heltäckande militärindustri än Europa.
Vår lägesbild gällande den ekonomiska, och därmed militära överlägsenheten, bör därför uppdateras.
Fel sätt att betrakta militärutgifter invaggar oss i en falsk säkerhet att vi ligger bra till, och att Ryssland är en ekonomisk dvärg, oförmögen att mäta sig med Europas samlade ekonomier och försvarsmakter.
Och trots våra ekonomiers storlek, större totalbefolkning och till synes större militärutgifter har vi att göra med ett aggressivt grannland som håller på med en historiskt stor upprustning av sin militära kapacitet. Ryssland har en krigsekonomi och inget annat europeiskt land, förutom Ukraina, har det.
Det visar att Ukraina faktiskt är viktigare för Europas försvar än vi tänker oss eftersom det har faktiskt militär kapacitet. Men det visar också att Europa inte kan förlita sig på sin teoretiska rikedom.
Ska en stor bnp omvandlas till militär kapacitet, vilket exempelvis skedde med den amerikanska eller brittiska ekonomin under 1940-talet, så krävs en omställning och upprustning som vi ännu inte sett början till i Europa.
Även om det rysk-ukrainska kriget, eller den senaste upplagan av det, skulle ta slut eller pausas under 2026 så upphör inte det ryska militära hotet. Ryssland har en stor armé som ökar i storlek. Ryssland mobiliserar en stor andel av sin befolkning och ekonomi för ett enda syfte: fortsatt krig.
Självklart kan det inte pågår hur länge som helst utan att ekonomin tar rejäl skada. Det är uppoffringen som görs i en renodlad krigsekonomi.
Inkomsterna från olja och gas minskade med en tredjedel under 2025, vilket säger en hel del med tanke på att hälften av statens inkomster kommer från försäljning av dessa råvaror. Ungefär hälften av de finansiella reserverna som man inledde kriget med var 2025 tömda. Åttaprocentig inflation och räntor på 16 procent är inget hälsotecken. Den ryska krigsekonomin kostar landet mycket.
Trots dessa svårigheter så förmår alltså Ryssland att, netto och justerat för köpkraft, investera mer i sin krigsmakt än det samlade Europa. Det är inte ett faktum vi ska trolla bort genom lite kreativ bokföring med statistiken.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varje torsdag skickas ett nyhetsbrev ut med samtidsbetraktelser och analyser. Följ instruktionerna och anmäl dig här.
