Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry Photography

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Om inte politiker ska hålla nivån i det offentliga samtalet, vem ska då göra det?

Den svenska Europavalrörelsen visade några av våra politiker från sina mindre smickrande sidor. Det är upp till partiföreträdarna att sätta nivån för det offentliga samtalet. Annars blir det svårt att ta oron över populism och ett försämrat debattklimat på allvar.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Europavalrörelsen i Sverige utmärktes av två fenomen: Försöken att göra valet till ett ödesval om Europas framtid och de låga slagen under bältet. Socialdemokraterna gick hårt in på linjen att ännu en gång få Sverigedemokraterna att stå i centrum för all politik. För eller emot.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Sedan kom tjuvnypen. De som ska vara föredömen och briljera med insikter och logik ägnade sig i stället åt sämsta formen av ungdomsförbundsraljans. Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) skrev på Twitter: "osmakligt om det stämmer" angående att Kristdemokraterna på ett torgmöte i Lund spelade "Sweet home Alabama" . Strandhäll påstod att förekomsten av denna låt "säger allt om seriositeten i detta parti".

Underförstått: KD är för abortlagstiftningen i Alabama och värnar man kvinnors rättigheter röstar man inte på dem. Jan Björklund (L), på jakt efter en politisk konflikt i sluttampen av valrörelsen tycktes instämma, "Bristande omdöme" skrev han, "Alabama har just förbjudit aborter".

Antingen tror Strandhäll och Björklund på vad de skriver. Då har nog många, däribland undertecknad, överskattat deras slutledningsförmåga. Eller så nedlåter de sig medvetet till grepp som de vet är ohederliga men som motiverar den egna hejarklacken.

Låten ifråga skrevs 1973 och handlar inte om aborter. I låten kritiseras däremot en guvernör för sitt stöd till segregationen. Låten var bitvis en kommentar på den medborgarrättsliga kampen som pågick i södern när den skrevs.

Det var en äldre spellista som KD länge kört. Misstanken om baktankar, eller att det skulle vara "smaklöst" att spela låten är lika begåvat som att tro att Beatles spelat baklänges innehåller satanistiska budskap.

Försöken att trycka till KD var småsint. Men inte bara det. Längtan efter att skruva upp värderingskonflikten "Titta KD prisar Alabamas abortpolitik genom subtila låtval!" avslöjar hur lågt vissa politiker kan tänka sig att sjunka för att få fram en poäng. Må den vara lögnaktig eller fri från någon som helst verklig poäng, förutom just viljan att få till en konflikt.

Var det inte detta som så många politiker i Sverige skrämdes av med den amerikanska politiken, de ständiga konflikterna och lögnerna som sår misstro mellan både politiker och väljare?

Även om Lars Adaktussons röstning i Europaparlamentet fick orimligt stor uppmärksamhet - han var inte kandidat i årets valrörelse - så var diskussionen åtminstone kopplad till något viktigt: Vilken linje väljer ett parti att ha i Bryssel nu? Det var inte helt tydligt vad KD:s åsikter om abortfrågan var och huruvida det verkligen bara handlade om huruvida EU överhuvudtaget ska befatta sig med sociala frågor (nja verkade partiet tycka).

Om inte politikerna i en valrörelse själva agerar på ett anständigt vis så kommer väljarna heller inte respektera politiken och ämbetet som politikerrollen utgör. På den vägen händer inget gott. Politikerförakt är ett gift för demokratin.

Många människor accepterar konfliktnivån som politikerna sätter upp. Inte för att de är dumma utan för att de uppfattar nivån politikerna sätter upp som normen. Upprepas småsintheten, den spelade dramatiken och kränktheten så kommer väljarna till slut vänja sig.

Problemet för de politiker som valt den inslagna vägen är att varje val kommer kräva ett ännu mer uppskruvat tonläge: Striden om SD kommer behöva vridas upp ännu ett varv (1930-talet kommer knacka på dörren många gånger lär vi få höra). Insinuationerna kommer behöva bli ännu mer spekulativa för att trumfa den tidigare nivån.

Förhoppningsvis väljer några politiska representanter att dra lärdomar av den här valrörelsen. Väljare, oavsett politisk hemvist och ideologisk uppfattning uppskattar ärliga, renhåriga och intellektuella politiker. Människor som erkänner fel, inte överdriver och som agerar med jämna och goda portioner logos och patos.

Med sådana politiker får vi inte bara ett mer sansat politiskt klimat, även den samhällspolitiska debatten ute i landet blir vettigare. Tänk på hur ni agerar, folk tittar. Och de dömer inte bara, de tar också efter.