Nyamko Sabuni väntas väljas till ny partiledare i Liberalerna under helgen.
Nyamko Sabuni väntas väljas till ny partiledare i Liberalerna under helgen. Bild: Naina Helén Jåma/TT

Nytändning för socialliberalismen

Att Nyamko Sabuni väljs till partiledare för Liberalerna är det bästa som kunde hända partiet. Men valet handlade inte om för eller mot socialliberalismen i partiet.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Bye bye socialliberalism! Så kan det låta för hundraelfte gången när någon som inte förstår varken Nyamko Sabuni eller socialliberalismen skriver om Liberalernas partiledarval på fredag. Senast var det Martin Klepke, socialdemokratiska Arbetarens politiske redaktör som yttrade sin bristande förståelse för vad som nu händer inom Liberalerna (26/6).

Föreställningen att valet mellan Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag, som nu tycks helt avgjort till Sabunis fördel, skulle vara en fråga om för och emot socialliberalism säger mer om den som yttrar den än om partiledarvalet i sig.

Både Sabuni och Ullenhag har förhållandevis lika utgångspunkt när det kommer till statens ansvar för gemensamma åtaganden, välfärdens omfattning och skattetrycket i landet. Det är, för den som kanske har glömt, sådana områden som avgör huruvida politikern bekänner sig till socialliberalism eller någon annan liberalism, med eller utan prefix.

ANNONS

Om en politiker är socialliberal avgörs inte av huruvida vederbörande framstår som snäll, anser att Sverige ska ha medborgarskapstest eller vill ställa krav på motprestation för försörjningsstöd.

Socialliberalismen är en utveckling av, och reaktion mot, det som i Sverige lite föraktfullt kallades för manchesterliberalism under sent 1800-tal och början av 1900-talet. Det vill säga en liberalism där statens åtaganden skulle hållas lika kort som skatten skulle vara låg.

Att begreppet idag brukas som uttryck för en vag känsla i maggropen av vem som är mjuk eller hård skymmer tyvärr bara sikten för sakpolitiken - och skulle sannolikt få den moderna svenska socialliberalismens fader, folkpartiledaren Bertil Ohlin, att höja på ögonbrynen.

När de som nu ställer sig på rad (och de är många!) för att förklara att socialliberalismen avlidit hos Liberalerna bör man komma ihåg två saker: De har inget eller mycket litet förstått om liberal ideologi och de har begråtit socialliberalismen påstådda hädanfärd från Liberalerna i lika många år som det tar för en person att födas, växa upp och ta studenten.

De längtar tillbaka till ett parti som konstant drog sig för borgerliga samarbeten och vars bitvisa velighet innebar en stadig garanti för att Socialdemokraterna skulle sitta på regeringsmakten i orubbat bo. De är givetvis rädda för Sabuni, det är så man ska läsa deras dödsrunor över socialliberalismen.

ANNONS

Bitterheten hos den röststarka minoritet som satsade på Ullenhag kommer säkerligen pyra ett bra tag till. Några "partiprofiler" vars namn få känner igen har lämnat partiet i protest. Eskilstunakurirens ledarsida försöker frammana bilden att valet av Sabuni är resultatet av en manipulativ och odemokratisk konspiration (25/6). Det är lika desperat som det är världsfrånvänt. Men allt detta kommer passera.

Vad som inte kommer passera lika lätt för Sabuni är hennes främsta utmaning, nämligen denna: Vissa inom partiet är alltjämt benhårt övertygade att den politik Sabuni försökte (men inte alltid fick gehör för) driva, exempelvis medborgarskapstest, som integrationsminister fram tills 2010 var den värsta skammen för liberaler.

Hon kommer således vara trängd mellan obstruerande partiaktiva och den politik som hennes anhängare, i och utanför partiet, efterfrågar.

Den enda räddningen är att Sabuni försöker driva den politik hon tror på utan att kovända stup i kvarten för att försöka göra alla nöjda. Gör hon det senare blir resultatet det motsatta, alla blir missnöjda.

Nyamko Sabuni har varit konsekvent och argumenterat väl för sina idéer i två decennier, och det i politiska frågor som inte varit opportuna. Det har inte något att göra med huruvida hon är för eller emot socialliberalism. Lyckas hon bara fullfölja det som alltid varit hennes politiska existensberättigande kan i bästa fall Liberalernas mörka golgatavandring snart vara över.

ANNONS
comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS