I början av juli sköts en ung man till döds på Länsmanstorget på Hisingen. Förra fredagen skedde en ny skjutning i Kallebäck, vilket lämnande en man skadad. Och bara för några dagar sedan sköts en ung man till döds i Malmö. Det var den fjärde skjutningen i staden på bara en vecka.
Skjutningar var och varannan dag. Rena avrättningar i gänguppgörelser. Oskyldiga barn och vuxna som hamnar mitt i skottlinjen. Det har inte alltid varit så här i Sverige. Våldet får inte normaliseras, men om inget görs nu kan det bli mycket värre.
Den grova kriminaliteten kryper ner i åldrarna. Allt fler mordmisstänkta i dödliga skjutningar är minderåriga (SvD 10/7-2021). Polismordet i Biskopsgården häromåret är en smärtsam påminnelse om vilka avskyvärda brott minderåriga numera kan begå. När nyhetsbyrån TT sammanställde siffror om antalet åtal mot mordmisstänkta minderåriga framkom det att åtalen ökat från tio stycken år 2015 till 29 fall år 2021. Och 2019 noterades hela 39 mordfall där minderåriga stod åtalade. Den stora ökningen beror givetvis på gängkriminaliteten och skjutvapenvåldet. Gängen lockar medvetet unga människor.
Samtidigt är Sverige inte ordentligt rustat för att hantera gängkriminaliteten. Titta bara på hur vi hanterar grovt kriminella ungdomar.
Unga kriminella som begått grova brott döms till sluten ungdomsvård hos Statens institutionsstyrelse (Sis). Det är en vårdorganisation vars ursprungliga syfte var att vårda ungdomar med psykosociala problem, inte grovt våldsamma tonåringar med morddomar i bagaget. Det är därför inte konstigt att dessa ungdomshem numera kännetecknas av mycket våld och hot. Det finns även exempel där ungdomar tagit kommandot på avdelningarna. Därutöver har morddömda ungdomar vid flera tillfällen flytt från Sis-hem.
Dagens system fungerar inte. Unga kriminella bör i stället placeras i särskilda ungdomsfängelser för vård och behandling. Det skulle frigöra platser i de numera överfyllda Sis-hemmen och dessutom låta myndigheten fokusera på den grupp utsatta ungdomar som den ursprungligen var till för.
Samtidigt är det uppenbart att brottsbalken inte är anpassad efter den nya, råa verkligheten som råder i Sverige. Ungdoms- och mängdrabatter måste slopas för att säkerställa att riktigt farliga individer skakar galler under lång tid – och för att ge offren och deras anhöriga upprättelse. Brottsbalkens föreskrivna presumtion mot fängelse, som låter domstolar beakta andra påföljder än fängelse om det enligt lagen finns skäl för det, måste skrotas. Villkorlig frigivning bör inte vara möjligt för gängkriminella om det bedöms finnas en hög återfallsrisk för brott.
För att bekämpa gängkriminaliteten och åter sätta brottsoffer och allmänhet i fokus måste en ny regering efter valet i höst få till ett riktigt systemskifte i svensk kriminalpolitik.
