Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Volvo Cars kinesiska ägare satsar stort på elbilsutveckling. Men tekniken kan även användas till mindre ädla syften.  Bild: Virginia Mayo
Volvo Cars kinesiska ägare satsar stort på elbilsutveckling. Men tekniken kan även användas till mindre ädla syften. Bild: Virginia Mayo

Håkan Boström: Med kinesiska ägare kommer den kinesiska staten på köpet

Avslöjandet om den kinesiska statens direkta kopplingar till Geely i Göteborg är en påminnelse om att kinesiska storbolag aldrig helt kan skiljas från Kinas kommunistiska enpartistat.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

GP:s avslöjande att kinesiska staten, via bolaget Cevt, har ett direkt ägarinflytande över Geelys och därmed Volvo Cars fordonstillverkning styrker ytterligare tesen att den som ger sig i kast med det kinesiska näringslivet får den kinesiska staten på köpet.

Det är en snårskog av ägarkonstellationer GP:s reportrar gått igenom. Av granskningen framgår också att Geely deläger kinesiska militärindustriella företag och samarbetar med företag som är direkt inblandade i förtrycket av uigurer i Xinjiang-regionen. Ett förtryck som bland annat tar sig uttryck i ett koncentrationslägersystem.

Givetvis kan man hävda att kopplingen mellan personbilstillverkningen i Göteborg och den kinesiska statens brutala förtryck av minoriteter samt militära upprustning är långsökt. Men den främsta länken här är teknikutvecklingen. Teknisk innovation som kan bygga elbilar kan även användas till att övervaka och låsa in människor.

Att det skulle gå att dra en tydlig linje mellan staten och näringslivet i Kina är en illusion. Det går inte att driva affärsverksamhet utan goda kontakter med kommunistpartiet i enpartistaten. Och i detta avseende har Volvo Cars huvudägare, Li Shufu, visat sig vara en lojal samarbetspartner.

Framförallt går det inte att säga nej till staten om den begär något. Någon egentlig maktdelning finns inte. Kopplingar mellan stat, militär och storföretag förekommer förvisso i alla länder. Men i en auktoritär diktatur är de förstås extra starka. Man måste räkna med att tekniska innovationer i en diktatur kommer användas till saker som svenska politiker och företagsledare knappast vill stå för.

Geely är idag Göteborgs största privata arbetsgivare. Staden är helt enkelt beroende av ett utbyte med Kina, vilket den faktiskt även varit historiskt i och med ostindiehandeln.

Ska man gå efter historien har de ekonomiska och strategiska intressena en tendens att vinna över moralen. Svenska kullagerfabriken i Göteborg levererade in i det sista produkter till Tyskland under andra världskriget. Sverige hade då kanske inte så stora valmöjligheter.

Detsamma kan sägas om vårt lilla land idag – Sverige, och ännu mindre Göteborgs stad – kan knappast utmana Kina. Men EU har musklerna att göra det. Ett av de viktigaste argumenten för Europeiska unionen är att kunna slå vakt om ett visst oberoende mot de övriga maktblocken i världen, i synnerhet gentemot auktoritära krafter.

Och skälen till att inte ge Kina allt för stor ekonomisk makt på hemmaplan är inte bara moraliska. Kinesiska investeringar är inte gratis utan skapar just ett beroende som på sikt, och redan idag, även kringskär vårt ekonomiska och politiska handlingsutrymme. Risken finns alltid att en geopolitisk strid eller en allvarligare handelskonflikt mellan EU och Kina får direkta konsekvenser för arbetsmarknaden och näringslivet i Göteborg. För kommunistpartiet är nämligen enskilda bolags intressen alltid underställda landets långsiktiga målsättningar. Då behöver vi europeisk uppbackning. Men vi måste även bli bättre på att förebygga vår sårbarhet.

Europa, eller för den delen Sverige, kan inte helt bryta med Kina. Det ekonomiska samarbetet är redan för omfattande för att det ska vara realistiskt med sådan drastiska åtgärder, och dessutom har behovet av klimatsamarbete tillkommit. Men Europa kan och bör hålla emot beroendet av regimen i Peking och helst se till att det börjar rullas tillbaka.