Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Moderaterna vill att altruistiskt surrogatmödraskap ska vara tillåtet. Bild: Christine Olsson/TT
Moderaterna vill att altruistiskt surrogatmödraskap ska vara tillåtet. Bild: Christine Olsson/TT

Karin Pihl: M tar för lättvindigt på frågan om surrogatmödraskap

Erfarenheter från Storbritannien visar att det är svårt att dra en gräns mellan altruistiskt och kommersiellt surrogatmödraskap.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Moderaterna vill att altruistiskt – alltså icke-kommersiellt – surrogatmödraskap blir lagligt i Sverige. Partiet har sedan några år tillbaka tagit ställning för en sådan reform men driver nu en kampanj för att uppmärksamma frågan. Surrogatmödraskap innebär att en kvinna genomgår en graviditet med syftet att överlämna barnet till någon annan. Oftast sker graviditeten med donerade ägg och genomförs genom assisterad befruktning.

Debatten om surrogatmödraskap blossar upp till och från i Sverige. Senast efter att den statliga utredningen ”Olika vägar till föräldraskap” presenterades 2016. Utredningen slog fast att varken kommersiellt eller altruistiskt surrogatmödraskap bör vara tillåtet. Risken med kommersiellt surrogatmödraskap är att fattiga kvinnor exploateras, som exempelvis skett i Indien och Ukraina, och är inte förenlig med förbud mot människohandel. Risken med den altruistiska varianten är att det kan uppstå indirekt tvång och dold kommersialisering, menade utredningen.

M:s socialpolitiska talesperson Camilla Waltersson Grönvall anser dock att det är möjligt att införa en lagstiftning som garanterar att det inte är ”pengar eller tvång inblandat” och att processen ska involvera psykologer som ser till att allt går rätt till (DN 2/8). Hon menar också att det handlar om kvinnans rätt över sin egen kropp.

Det finns goda argument att tillåta altruistiskt surrogatmödraskap. Ofrivillig barnlöshet är en källa till stor sorg i många människors liv, och om det finns en väninna som vill hjälpa till skulle det leda till att många människor slipper ett lidande.

Ändå finns det goda skäl att vara försiktig, även i fråga om altruistiskt surrogatmödraskap. Det väcker filosofiska frågor om synen på kvinnans kropp, samt frågan om det i praktiken går att skilja mellan kommersiellt och altruistiskt surrogatmödraskap.

I Storbritannien är det senare tillåtet sedan 1985. Landet har lagar som syftar till att värna den gravida kvinnans rättigheter. Om hon ändrar sig och vill behålla barnet ska denna vilja respekteras. Staten avråder från att anlita en surrogatmoder privat, i stället uppmanas man att ta hjälp av en organisation för professionellt stöd och vägledning för en säker process. Dessa organisationer hjälper till med sådant som läkarbesök, sociala och medicinska undersökningar av den potentiella surrogatmodern, juridiska frågor samt matchning av par och potentiella surrogatmödrar. Surrogatagenturerna tillåts inte gå med vinst och får inte heller göra reklam.

Men att det i teorin inte är tillåtet att betala eller tjäna pengar betyder inte att det är så i praktiken.

Trots att kommersiellt surrogatmödraskap är förbjudet kan en surrogatmamma erhålla mellan 12 000 och 25 000 pund (150 000 - 300 000 kronor) för att genomgå en graviditet. Officiellt sett ska kostnaderna täcka sådant som bortfall av arbetsinkomst, resor, psykologiskt stöd och barnpassning. Men i praktiken går det inte att säkerställa vad ersättningen går till, vilket organisationerna erkänner själva. För paret som anlitar en surrogatmoder kan summan landa på mellan 20 000 och 80 000 pund (alltså mellan cirka 250 000 och en miljon kronor), som ska täcka kostnaderna för den gravida kvinnan samt hjälporganisationens arbete.

Att det är relativt dyrt att skaffa barn med hjälp av surrogat i Storbritannien behöver nödvändigtvis inte innebära att det kommer att bli samma kostnader i Sverige. Det kanske kan regleras hårdare. Men frågor om pengar (resor, barnpassning, gravidkläder och så vidare) kan inte kringgås, oavsett om processen sker helt privat eller genom en organisation. Då uppstår svåra gränsdragningar.

LÄS MER: ”Surrogatmödraskap är ett nytt arbete i klassamhället”

Ytterligare en aspekt som måste tas på allvar är att det kan uppstå ett starkt tryck på liberaliseringar om utbudet inte matchar efterfrågan. I Storbritannien finns ett starkt opinionstryck från surrogatorganisationerna att ändra den i deras tycke strikta lagen.

Argumentet är att par tvingas söka sig till länder som Ukraina och Indien. Man vill exempelvis att den födande kvinnan inte nödvändigtvis ska ses som barnets mor utan att paret som anlitat surrogatmodern ska kunna betraktas som juridiska föräldrar så fort barnet är fött. Det innebär att den byråkratiska processen går snabbare, men också att surrogatmodern får det svårare att avbryta överenskommelsen om hon ändrar sig.

I de allra flesta fall är säkert bägge parter nöjda. Men det går inte att komma ifrån att surrogatmödraskap tvingar fram en annan syn på graviditet och kvinnors fertilitet. När en kvinna som burit och fött ett barn inte som utgångspunkt ses som barnets mor närmar vi oss Aristoteles syn på kvinnans kropp som ett förvaringskärl eller redskap snarare än en central del i barnets tillblivelse. Det är inte säkert att den synen gynnar kvinnor och kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp.