Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Allt dyrare i drift. 

 Bild: Johan Nilsson/TT
Allt dyrare i drift. Bild: Johan Nilsson/TT

Per-Ola Olsson: Lantbruket får betala för orealistisk miljöpolitik

Kombinationen av höga bränslepriser, skatter och krav på inblandning av biodrivmedel slår stenhårt mot svensk djurhållning. En nedmontering av jordbruket gynnar varken miljön eller nationen.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Enligt Lantbrukarnas riksförbund, LRF, ökade svenskt lantbruks kostnader för diesel med 750 miljoner kronor under 2021. Reduktionsplikten (kravet på ökad inblandning av biodrivmedel) som steg vid nyår innebar att ytterligare 250 miljoner läggs på den redan tunga bördan. Tillsammans med minskad återbäring av dieselskatten under 2021 är de ökade kostnaderna en bra bit över miljarden – Bara för dieseln. När böckerna för 2022 stängs kommer lantbrukets samlade utgift för diesel ha gått om lönekostnaderna.

Reduktionsplikten innebär att drivmedelsleverantörerna måste blanda in en viss del fossilfritt bränsle i det färdiga drivmedlet. Första augusti i fjol höjdes kravet för diesel från 21 till 26 procent. Vid nyår höjdes det till 30,5 procent. Planen är stegvisa höjningar fram till år 2030 då reduktionsplikten uppgår till 66 procent.

Givet att fossilfritt bränsle är dyrare än fossilt kan vi alltså räkna med att reduktionsplikten kommer leda till ytterligare prishöjningar. Vi kan också räkna med att reduktionsplikten sätter Sverige i toppskiktet när det gäller rovdrift och avskogning i andra världsdelar. Sverige har två procent av EU:s befolkning men står för 30 procent av importen av biodrivmedel. Mycket är indonesisk palmolja.

Det ska samtidigt medges att reduktionsplikten också ger fördelar åt vissa delar av lantbruket. För spannmålsbönderna är det mer lönsamt att sälja även förstklassiga råvaror till framställning av etanol, snarare än till livsmedel. Ökad inblandning av fossilfritt kommer att hålla priset på soja, raps, majs, vete och socker uppe. Det är alltså inte dieselpriset som knäcker de rena växtodlingsgårdarna. För dessa är i så fall bristen och det höga priset på gödsel värre.

Djurproducenterna lider dock desto mer. Höga priser på raps, soja och vete ger dyrt foder. I Sverige kommer dessutom foderpriserna öka ännu mer än i utlandet. Svenskt lantbruk använder nämligen inte genmodifierad soja till lantbruksdjur. När USA slutar exportera soja kommer kostnaden för gmo-fritt skjuta i höjden. Framtiden ser inte helt ljus ut för svenska djurbönder.

Samtidigt är djurproduktionen ryggraden i svenskt lantbruk. Varken svenskt lantbruk eller svensk landsbygd är något utan djuren. Enligt LRF ger varje mjölkbonde jobb till ytterligare fem personer. Det går alltså inte att fortsätta höja skatter och reduktionsplikt om vi vill undvika en nedmontering av svenskt lantbruk och svensk landsbygd.

Nedmonteringen ger dessutom noll miljöfördelar. Även om svenskt lantbruk skulle raderas ut skulle detta inte innebära att svenskarna konsumerade mindre från jordbruket. Vi hade istället importerat mer, både mat och energi. Mest troligt från länder med sämre standard och mindre miljöhänsyn än vad svenskt lantbruk har.

Vi ska givetvis alltid sträva efter förändringar och förbättringar. Alltid dra vårt strå till stacken. Det går emellertid inte att trotsa verkligheten. En orealistisk politik utan konsekvensanalys slår hårt mot landsbygden.