Det sprids en oro på flera myndigheter, rapporterar DN. Orsaken är att flera partier i den tillträdande borgerliga regeringen tidigare förmedlat budskapet att man vill lägga ner flera myndigheter. Jämställdhetsmyndighetens generaldirektör Lena Ag menar att det är tufft att fortsätta arbeta trots osäkerheten om vad som kommer att hända med verksamheten.
Det står förvisso inte uttryckligen i avtalet mellan regeringspartierna att Jämställdhetsmyndigheten ska väck. Men eftersom flera borgerliga partier har velat lägga ned myndigheten tidigare är det inte en alltför vild gissning att frågan kan komma upp på bordet inför budgeten i höst. Och det är nödvändigtvis inte något dåligt. Sverige har 344 myndigheter som lyder under regeringen. Att den siffran är den mest optimala för att styra landet är inte säkert.
Dessvärre tenderar debatten om myndigheters vara eller icke vara och deras uppdrag att bli väl ideologisk. Det tydligaste exemplet är kanske just Jämställdhetsmyndigheten. När den var nedläggningshotad 2018 efter den borgerliga budgeten vunnit i riksdagen blev det ett herrans liv. Flera civilsamhällesorganisationer protesterade. Sveriges genusforskares förbund startade en namninsamling mot beslutet.
Men det är inte säkert att jämställdheten i Sverige står och faller med en myndighet. Jämställdhet är till sin natur ett brett område, vilket avspeglas i myndighetens uppdrag. Den sysslar med allt från att motverka människohandel till att dela ut bidrag och att tipsa om ”normkreativa” kortspel för arbetsplatser. Det är helt enkelt väldigt brett, vilket har en teoretisk förklaring. Enligt teorin om intersektionalitet, som myndigheten lyfter fram som ett viktigt analysverktyg, "hänger allt ihop" i form av maktordningar.
Ett dåligt blondinskämt är en del av samma sexistiska struktur som sexualbrott mot kvinnor. Att motverka en grabbig jargong på jobbet anses därför vara ett sätt att minska våldsbrott och andra grova kränkningar mot kvinnor.
LÄS MER: Skona oss från uppläxande åsiktsmyndigheter
I verkligheten är det dock för flummigt och för brett för att vara verkningsfullt. När Riksrevisionen granskade regeringens arbete mot människohandel och exploatering i arbetslivet konstaterades att Jämställdhetsmyndigheten lägger motsvarande en halvtidstjänst på det arbetet, trots att myndigheten har det samordnande uppdraget att arbeta med de här frågorna. Det föranledde Riksrevisionen att uppmana Polismyndigheten, Skatteverket och Migrationsverket att ordna med egna utbildningar och rekommenderade regeringen att ge det samordnande uppdraget till Arbetsmiljöverket i stället, som har spetskompetens i just frågor om exploatering i arbetslivet.
Argumentet bakom att lägga ned Jämställdhetsmyndigheten handlar alltså inte om att arbetet med jämställdhet skulle vara oviktigt. Snarare är frågan om hur det offentliga Sverige styrs på det bästa och mest effektiva sätt. Offentlig förvaltning bör vara ändamålsenlig snarare än byggd på akademiska teorier som är trendiga för stunden.
När det gäller jämställdhetsarbete är det uppenbart att frågan är för bred för att läggas på en myndighet. Att denna myndighet har ett luddigt ”samordningsansvar” är mest ett kodord för mer byråkrati.
LÄS MER: Normkritiken gäller inte när det är kvinnor som bestämmer
