Porten på till det gedigna stenhuset i Johanneberg har ryckts loss från sina fästen. Nattens kraftiga sprängdåd mot ett flerfamiljshus i centrala Göteborg är det sista i raden som drabbat Sverige och Göteborg på senare år. Bara i Göteborg rör det sig om ett 20-tal sprängdåd i år, många i centrala stadsdelar.
I nästan samtliga fall har dåden kopplingar till organiserad brottslighet. Och om något visar de att i stort sett vem som helst kan drabbas av det grova våldet. Det spelar mindre roll om du bor i hyres- eller bostadsrätt, i ett rikt eller fattigt område. Det räcker med att bo i "fel" trappuppgång för att tvingas leva med skräcken av att ha fått sitt hem attackerat. Det räcker med att ha ett ärende ut vid "fel" tillfälle på dygnet för att riskera bli skadad för livet eller i värsta fall dö.
Skjutvapenvåldet drabbar också oskyldiga. Då har det ofta rört sig om släktingar till gängkriminella. Bombvåldet har ytterligare en dimension av slumpmässig ondska eftersom grannar och besökare löper större risk att drabbas.
Risken att avlida är visserligen mindre än om du blir skjuten, men det är ren tur att bomberna inte skördat fler oskyldiga människors liv. Inte ens enskilt boende är någon garanti. Förra året sprängdes en ung kvinna till döds i ett villaområde utanför Uppsala sedan gängkriminella placerat en kraftig bomb vid bostaden. De hade inte koll på att huset bytt ägare.
Sprängdåden mot portuppgångar har främst till syfte att hota och utpressa det tilltänkta offret. De sker ofta nattetid. Men de unga gärningsmännen kan förstås inte ha koll på om någon granne ger sig ut med hunden just då. Bara chockverkan av att befinna sig i ett trapphus där det sprängs en bomb kan vara farlig för någon med nedsatt hälsa. Hänsynslösheten är slående.
Under 2025 har det exploderat en bomb ungefär varannan dag i Sverige – ofta omskrivet under eufemismen ”sprängning”. Redan för en månad sedan slog därför det innevarande året det dystra rekordet i antalet sprängningar för ett enskilt år. Skälen som ofta anges av experter är en stor tillgång på handgranater – samt unga pojkar som är villiga att åta sig uppdraget att placera ut dem.
Tillgången på enkla bomber kan kanske förklara variationer mellan åren. Men antalet sprängdåd har legat högt i flera år. Det är efterfrågan som är huvudförklaringen. Det finns en anledning till att granaterna – som ofta smugglats in från Balkan – finner sin väg hela vägen till Sverige och inte stannar i något av de länder de passerar på vägen.
För regeringens arbete mot den organiserade brottsligheten är sprängningarna ett misslyckande. Polisens ökade befogenheter i kombination med effektivare arbetsmetoder har annars påtagligt lyckats få ned det dödliga skjutvapenvåld som plågat Sverige i flera år. Skjutningarna har halverats. De har minskat tre år i rad. Men samtidigt har alltså bombdåden ökat.
Totalbilden är positivt nog att det går åt rätt håll. Det totala antalet offer för dödligt våld var förra året det lägsta på tio år. Polisens uppklarningsprocent har också ökat kraftigt – med och är i dag 2-3 gånger bättre.
Regeringens arbete ger alltså resultat. Men ytterst handlar det om att komma till botten med den organiserade brottslighetens organisatörer och huvudmän. Där återstår mycket arbete. GP har rapporterat om den pågående konflikten mellan det familjebaserade kriminella nätverket Ali Khan i Göteborg och fotbollsagenten Masireh Jadama, en konflikt som resulterat i en rad sprängdåd liknande det i Johanneberg. Bland annat sprängdes en bomb utanför porten till en IFK-Göteborgspelare i Lorensberg tidigare i år (GP 3/12).
Vi måste förstå att organiserad brottslighet är ett systemhot. Sociala insatser för att hindra unga pojkar att dras in i gängkriminalitet fyller en funktion. Men de kommer alltid ha en begränsad effekt, och vara helt otillräckliga så länge toppen i den kriminella näringskedjan finns kvar – ledare, klaner, internationella nätverk – maffialiknande strukturer som äter sig in i det svenska samhället, utövar påtryckningar på myndigheter, tvättar pengar via lagligt företagande vid sidan om brottsligheten och försöker dominera sitt närsamhälle. Det handlar om parallella maktstrukturer.
Polisens ökande effektivitet de senaste åren är en stor framgång. Men arbetet för att komma till rätta med den organiserade brottsligheten djupa rottrådar har ändå bara börjat.
