Få platser är så ödsliga en sommardag som övre kaserngården på Kvibergs gamla regementsområde. Men där, lite undangömt, finns en av Göteborgs mest underskattade kulturskatter: Göteborgs idrottsmuseum.
Med sina fantastiska samlingar, som lyfter fram ikoner som Ingemar Johansson och som speglar stadens roll som fotbollshuvudstad och arrangörsstad, borde museet vara en självklar besöksattraktion. Det är det inte idag.
Atmosfären är visserligen välkomnande och de välskötta samlingarna en guldgruva där den idrottsintresserade kan förlora sig i timmar. Men det är uppenbart att lokalerna är illa lämpade för ändamålet – tre våningar med vindlande trappor och höga trösklar där belamrade utställningsytor varvas med kontor och arkiv. Bitvis känns det som att vara på ett museum över hur museer brukade se ut förr i tiden. Tillgängligheten är också en utmaning – besökare måste ringa på en klocka för att bli insläppta, och under Gothia Cup-veckorna, när idrottsintresset torde vara som störst, är museet sommarstängt.
Bristerna har sin grund i att ekonomin länge varit skakig. Museet har gång efter annan räddats av tillfälliga lösningar och abrovinscher. I styrelsen finns staden representerad både genom Idrotts- och föreningsnämnden och Kulturnämnden. Men staden behandlar idrottsmuseet styvmoderligt och verkar inte se dess värde. Det ingår till exempel inte i stadens gemensamma museikort. Det kan tyckas vara en struntsak men säger något om hur stadens politiker värderar museet.
Mest uppenbart är förstås att placeringen på Kviberg inte är naturlig. Det var inte där som de stora ögonblicken i Göteborgs idrottshistoria hände. Både museets förste ordförande, Gunnar Larsson, och hans efterträdare David Lega, ville egentligen ha en central placering vid Heden, där idrottshistorien lever och pulserar. Lega föreslog till och med att i exercishuset kombinera museet med en sportbar för att skapa en levande mötesplats.
Och nog är det vid Heden eller vid någon av Ulleviarenorna som idrottsmuseet hör hemma. Många besökare hade sannolikt förväntat sig någon form av museum i anslutning till evenemangstråket. Göteborg förknippas ju med idrott, från Gothia Cup till klassiska matcher på Ullevi.
Här behöver stadens politiker rycka upp sig och komma in i matchen. Göteborgs idrottsmuseum förtjänar en modern, central plats, gärna vid Heden eller Nya Ullevi, där idrottshistorien kan komma till liv. Ett modernt museum bör också kombinera de nostalgiska samlingarna med interaktiva upplevelser: låt barn prova på olika idrotter, använd modern teknik för att visa filmklipp på väggarna.
Ett centralt idrottsmuseum handlar inte bara om att locka turister och stärka Göteborg som besöksstad. Att lyfta fram idrottens kulturarv är också ett sätt att bygga Göteborgs identitet för framtiden. Idrotten förenar och bygger broar – både mellan epoker och människor. Stadens idrottshistoria är inget att gömma undan på Kviberg – den ska visas upp mitt i stadens hjärta.
