”En sista varning”, med hot om att vidta ”omfattande åtgärder riktade mot Göteborgs universitetsledning, med dig i spetsen”, det var budskapet i ett mejl från Palestinaaktivisterna vid GU till universitetets rektor Malin Broberg i mellandagarna. Samma aktivister som i ett halvår ockuperade Vasaplatsen framför universitetshuset i centrala Göteborg.
Det är närmast omöjligt att inte tolka brevet som just ett hot. Universitetet har fått höja säkerheten. Polisen har utrett brevet som ”olaga hot” men inte funnit hotet tillräckligt konkret för att gå vidare med ärendet.
Ledaren för studentprotesterna låtsas dock oförstående inför reaktionerna. I en debattartikel i Expressen (7/1) har han till och med fräckheten att vara förnärmad över att universitetet kopplat in sin säkerhetsavdelning. Men redan i början av protesterna fick universitet kalla in väktare för att freda sin personal sedan aktivisterna tagit sig in, stört ett pågående styrelsemöte och kedjat fast sig i foajén.
Det är lätt att avfärda den samtidigt högtravande och extrema retoriken från ockupanterna som ett uttryck för en uppblåst självbild, färgad av ett slags studentikos revolutionsromantik. Men protesten utanför universitetshuset har knappast präglats av återhållsamhet eller lekfullhet. Tvärtom.
Med konstgjorda massgravar och blodiga bilder på svenska politiker har man velat dra en direkt koppling mellan civila dödsoffer i Palestina och svenska företrädare. Samma bisarra krav på ansvarsutkrävande riktar ockupanterna mot Göteborgs universitets rektor. Detta på grund av att universitetet inte fallit för påtryckningarna att bojkotta samarbeten med israeliska forskare.
Den logiska kullerbyttan här är förstås att demonstranterna låter Göteborgs universitet klä skott på för de övergrepp den israeliska armén gjort sig skyldig till. Man letar helt enkelt en syndabock på hemmaplan. En på samma gång slö och farlig tanke.
Ockupanterna saknar demokratiskt mandat att utöva några som helst påtryckningar. Det är i själva verket högst oklart vilket stöd de har ens bland Göteborgs studenter, eller hur många av dem som över huvud taget är studenter. De har själva tagit sig rätten att ställa krav på offentliga institutioner och tog sig i ett halvår rätten att ockupera offentlig mark mitt i Göteborg.
I samband med ockupationen har det förekommit ett flertal mer eller mindre våldsamma konfrontationer. GP har bland annat rapporterat om en incident där en förbipasserande blev misshandlad efter att ha provocerat ockupanterna. Hans flickvän fick samtidigt ta emot antisemitiska glåpord.
Det är inte den enda händelsen av det slaget som inträffat. Det är mycket möjligt att ledarna för protesten inte kan lastas för dessa händelser, men universitetet har anledning att ta hänsyn till den sammantagna hotbilden. Den aggressiva retoriken och skuldbeläggandet av företrädare för universitetet kan trigga vissa individer i utkanten av protesterna att gå från ord till handling.
Svenska institutioner varken kan eller ska dras in i utländska konflikter. Ett tungt ansvar faller på det rödgröna styret i Göteborgs stad som i det här fallet snarast underblåst ockupanternas logik, dels genom att själva uppmana till en olaglig bojkott av israeliska varor, dels genom att låta ockupationen av allmän mark i centrala Göteborg pågå i månader till men för allmänhet, grannar och universitetsanställda – innan oppositionspartiet Liberalerna i november satte stopp för spektaklet.
LÄS MER: Ockupanterna sätter sig över vår demokratiska ordning
LÄS MER: Liberalerna tar tillbaka Vasaplatsen åt göteborgarna
