Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

En av dagens mindre anläggningar utanför den skånska kusten.   Bild: Johan Nilsson / TT
En av dagens mindre anläggningar utanför den skånska kusten. Bild: Johan Nilsson / TT

Håkan Boström: Håll vindkraften på avstånd från Västkusten

Vindkraft till havs har bättre potential än landbaserad vindkraft att ge stabil energiförsörjning och färre störande bieffekter. Men besluten bör inte ske förhastat och anläggningarna placeras tillräckligt långt ut från kusten.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Utbyggnaden av havsbaserad vindkraft rör upp känslor (GP 9/12, 29/12). Inte minst på Västkusten, där vindkraftparker planeras både utanför Öckerö och Orust och på en rad andra ställen. Enligt Dagens Nyheter (3/1) har ansökningarna om att bygga havsbaserade vindkraftverk mer än fördubblats, anläggningar som kan väntas stå klara om 10-20 år. Alla lär inte bli verklighet. Nationellt räknar Svenska Kraftnät med mellan 10 och 30 vindkraftsparker till havs år 2045 (i dag finns endast några få mindre anläggningar).

Vindkraftverk till havs är dyra, men har betydande fördelar jämfört med landbaserade vindanläggningar. Det blåser mer och jämnare till havs. Anläggningarna kan vara större. De kan placeras närmare befolkningscentra i södra Sverige. De lämpar sig bättre för vätgaslagring av kraften på grund av vindpåslaget. Enligt Svenska Kraftnät kan de komma att stå för mellan 14 och 39 procent av elproduktionen om ett par decennier. Rätt placerade stör de också människor mindre än landbaserade anläggningar. Ändå är det just det estetiska avtrycket som framförallt skapat protester på Västkusten.

Det är förstås en fråga om tycke och smak hur man uppfattar vindsnurrorna och deras ljuspunkter mot havshorisonten (det är speciellt nattetid anläggningarna syns även om de byggs långt ut). Till havs kommer dock vindsnurrorna befinna sig på ett betydligt större avstånd från betraktaren än till land. En kanske tyngre invändning är störande ljud, ett problem som uppmärksammats för landbaserade anläggningar, och kan vara ett hälsoproblem. Det gäller inte minst lågfrekvent buller.

Ljud beter sig annorlunda till havs än på land. Terrängen absorberar ljud på land, men havsvågor kan å andra sidan ”överrösta” ljud. Ljudeffekten är dock svår att beräkna och beror på en mängd faktorer, bland annat graden av pålandsvind. Eftersom de lokala förhållandena kan skilja sig åt väsentligt är det inte alltid lätt att överföra erfarenheter från olika anläggningar. Naturligtvis spelar storleken på vindkraftverken och parken som helhet också en viktig roll.

På grund av osäkerhetsfaktorerna är det rimligt att placera de havsbaserade anläggningarna med god marginal från kusten. Det pågår även teknikutveckling för flytande plattformar som kan ligga på större djup och det vore nog klokt att prioritera denna modell vid tillståndsgivandet framför fasta anläggningar, även om det skulle innebära en viss fördröjning. Flytande plattformar kan också flyttas om problem uppstår.

Naturligtvis finns det ingen motsättning mellan att satsa på havsbaserad vindkraft och kärnkraft. De två kompletterar varandra. Sverige kommer att behöva mer av bägge när elbehovet ökar. I bägge fallen rör det sig om långa planeringshorisonter om man vill vara säker på bieffekterna. För storskaliga vindkraftssatsningar bör ske enligt försiktighetsprincipen. Havsbaserad vindkraft har potential att vara ett bättre alternativ än massiva vindkraftparker till land. Men de bör placeras med ett rejält säkerhetsavstånd till kusterna och utbyggnaden bör helst ske stegvis så att man kan lära av eventuella misstag på vägen.