“Den stora lögnen” är ett uttryck som används för att beskriva en enorm, systematisk osanning som upprepas tills den uppfattas som sanning och påverkar samhället i en viss riktning. Termen myntades av Adolf Hitler, och trots att det är både uttjatat och överdrivet att jämföra sina politiska meningsmotståndare med nazister finner jag ingen bättre parallell till Socialdemokraternas medvetna historierevisionism än just denna “stora lögn”.
Ett konkret och aktuellt exempel på detta är att Magdalena Andersson i söndagens “Agenda” påstod att S sade ja till ny kärnkraft redan 2016. Detta stämmer inte. Faktum är att man direkt efter regeringstillträdet 2014 vidtog förtäckta åtgärder för att tvinga fram de reaktornedstängningar Miljöpartiet krävt för att släppa fram Socialdemokraterna till makten. Detta ledde till taktiskt motsägelsefulla besked i medierna, där man å ena sidan lovade att den nya regeringen inte aktivt skulle lägga ned några reaktorer – men med det Miljöpartistiska tillägget att “högre avgifter och ökade säkerhetskrav kommer att leda till att kärnkraftverk stängs ändå.”
Att Vattenfall över en natt gick från att planera ny kärnkraft till att plötsligt beskriva kärnkraften som olönsam var alltså en politiskt framreglerad situation som bolagets dåvarande produktionschef Torbjörn Wahlborg kommenterade med orden “om effektskatten inte hade funnits så hade vi inte tagit det här beslutet”.
Efter att den höjda effektskatten säkerställt fyra reaktornedläggningar ingick Socialdemokraterna 2016 den så kallade energiöverenskommelsen, där effektskatten avvecklades och därigenom räddade Sveriges kvarvarande kärnkraft. Det är alltså detta energipolitiska fikonlöv Magdalena Andersson försöker skyla sig bakom när hon påstår sig ha varit för kärnkraft i nio års tid.
Även detta klingar dock falskt, för under sitt installationstal 2021 fastslog Magdalena Andersson inför en jublande publik att partiet inte ämnade satsa på ny kärnkraft. Efter att energifrågan avgjort valrörelsen 2022 till Socialdemokraternas nackdel hävdade partisekreterare Tobias Baudin ändå att de högerkonservativa lyckats sätta en “felaktig bild” av att Socialdemokraterna varit emot kärnkraften.
Samtidigt fastslog S energipolitiska talesperson Fredrik Olovsson så sent som i augusti att man ämnade stoppa den sittande högerregeringens kärnkraftsplaner vid ett eventuellt maktskifte.
Socialdemokratins förhållande till kärnkraften framstår således som obegripligt splittrat – tills man väger in det faktum att vänsterblockets regeringsalternativ än en gång vilar på det kärnkraftsfientliga miljöpartiet – som under flera år öppet skrutit om de reaktorer man fått nedlagda.
Socialdemokraternas ovilja att ge klara besked angående kärnkraften speglar således inte någon ideologisk övertygelse – utan endast att man håller dörren öppen för att än en gång kunna kohandla med Sveriges energiförsörjning om detta krävs för att få makten.
På detta sätt tjänar “den stora lögnen” partiet väl – på hela Sveriges bekostnad.
