Det tar sju år att få en ny busshållplats på plats i Sverige. Fem år att upphandla en ryggsäck till militären. Och mediciner som svenska bolag utvecklar säljs långt innan svenska patienter får tillgång till dem på den internationella marknaden.
Är trögheten typiskt svensk och har vi alltid varit så här tröga? Svaret är nej. I den svenska kärnkraftsutbyggnaden togs tolv sprillans nya reaktorer i bruk mellan 1972 och 1985, med en genomsnittlig tid på sex år per reaktor. När vi i dag pratar om ny kärnkraft möts det ofta med argumentet att det ligger så långt in i framtiden att det är onödigt att ens diskutera.
Ett annat exempel är infrastruktur. Bygget av den 42 kilometer långa järnvägen mellan Borås och Herrljunga beslutades om i november 1861 och premiärturen gick sommaren 1863. Och det gjordes utan moderna maskiner och avancerad AI till hjälp.
Jag hamnar dagligen i diskussioner där människor vittnar om samma sak. Det tar tid. Oavsett om det handlar om bygglov för ett nytt kontor, tillstånd för ny energiproduktion, investeringar i infrastruktur, serveringstillstånd för restauranger eller offentliga upphandlingar. Processerna är noggranna, rättssäkra – och långsamma.
Problemet är att världen inte väntar. Medan Sverige och Europa reglerar och byråkratiserar driver USA på med ekonomisk kraft och statliga incitament och Kina gör detsamma med snabbheten i ett auktoritärt genomförande. Samtidigt ställer det säkerhetspolitiska läget krav på ett starkare försvar, bättre beredskap och ökad motståndskraft i allt från drönarteknik till cybersäkerhet.
Allt detta kräver något vi inte är särskilt bra på just nu. Snabbhet.
Det handlar inte om att vi gör fel saker. Tvärtom. Sverige är ofta noggrant, genomtänkt och rättssäkert. Men på en skala där ena änden är ”snabbt och ibland fel” och den andra ”rätt och långsamt”, har vi fastnat i den senare.
Det gör oss sårbara. För vad spelar det för roll att göra allt rätt om vi gör det för sent?
När en upphandling tar åratal riskerar tekniken att vara gammal redan vid leverans. När tillståndsprocesser drar ut på tiden skjuts investeringar upp eller hamnar i andra länder. När innovationer fastnar i systemet når de inte fram till dem som behöver dem. Och när vi behöver rusta vårt försvar eller stärka vår infrastruktur, då är tid inte en administrativ detalj. Det är en avgörande strategisk resurs.
Vi behöver inte välja mellan rätt och snabbt. Men vi måste bli mycket bättre på att kombinera dem. I jakten på det perfekta har vi byggt system som i praktiken bromsar utveckling, innovation och i förlängningen vår egen konkurrenskraft.
Det kräver mod att förenkla regelverk, korta processer och våga fatta beslut snabbare även när all information inte är perfekt. Det kräver ett skifte i synsätt, från att undvika varje risk till att också väga kostnaden av att vänta. För kostnaden är hög.
Sverige är fortfarande ett starkt land. Men vi ser allt för ofta att investeringar går någon annanstans och vårt välstånd utmanas medan omvärlden springer allt fortare.
Risken är att vi står kvar på perrongen, trygga, med alla papper i ordning.
Men tåget har redan gått.
