Twitters (X) ägare, mångmiljardären Elon Musk, har skapat något av en moralpanik i europeisk offentlighet de senaste veckorna. Orsaken är att han i hårda, och bitvis väldigt onyanserade, ordalag gått ut och kritiserat de socialdemokratiska regeringarna i bland annat Tyskland och Storbritannien.
Musk har inte minst satt ljuset på den omfattande ”groomingsskandal”, där företrädesvis pakistanska män i grupp förgrep sig på över tusen brittiska tonårsflickor i Storbritannien. En skandal som uppdagades för över tio år sedan men som, menar många, inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. Musk har krävt den socialdemokratiska regeringen i Storbritanniens avgång.
Musk har även sänt ett timslång live-samtal mellan honom själv och det tyska högerradikala partiet AfD:s partiledare, Alice Weidel, på Twitter. Han har likaledes uttryck sitt stöd för AfD inför det kommande tyska nyvalet i februari.
Europeiska politiker, inte minst socialdemokrater, kräver nu att EU-kommissionen agerar mot Musk. Det har talats om att Musk sprider ”desinformation” och att han ”lägger sig i” andra länders interna angelägenheter. Kritikerna menar att EU-kommissionen måste tvinga Musk att ändra sig, bland annat genom att använda möjligheten att bötfälla Twitter på mångmiljardbelopp.
Stefan Löfven, som är ordförande för Europeiska socialdemokrater menar att EU ska ”ta i med hårdhandskarna” mot Musk. Bland andra den moderata EU-parlamentarikern Arba Kokalari är inne på samma linje som Löfven.
De här rösterna får sägas ha en minst sagt märklig syn på yttrandefrihet. Elon Musk har naturligtvis rätt att ha vilka åsikter han vill, att olika offentliga figurer ”lägger sig i” andra länders politik är heller inget nytt. Svenska politiker tar regelbundet ställning i exempelvis frågor som rör amerikansk inrikespolitik.
Musk är inte heller den första dollarmiljardären som tycker till vitt och brett i politiska frågor. Det som skapar rubriker är i hög grad att Musk har ”fel” åsikter. Visst förefaller han inte alltid så insatt i europeisk politik. Han är rent av slarvig med fakta. Men när det sedan kommer till talet om ”desinformation” så bör det sparas åt organiserade påverkanskampanjer från fientligt sinnad makt. Annars blir det väldigt lätt ett totalitärt begrepp som lätt kan användas för att tysta obekväma och avvikande röster med hjälp av statens tvångsmakt. Då har man i praktiken avskaffat yttrandefriheten eftersom politiska åsikter nästan alltid befinner sig på en gråskala i sanningshänseende – det är inte fysik vi talar om.
Här kommer vi in på en mer relevant diskussion kring Musks agerande. Utgör hans ställning som Twitters ägare ett problem i sammanhanget? Den tyska gröna EU-parlamentarikern Alexandra Geese formulerade det så att att Musk förstås är fri att samtala med AfD:s partiledare på sin plattform, men bör inte vara fri att styra algoritmerna så att alla andra tvingas höra på.
I det kan man instämma. Twitter, liksom andra stora sociala-medieplattformar, är mer att betrakta som infrastruktur för det sociala samtalet än som fria privata aktörer i sig. Skälet är dels att de sociala medieplattformarna fungerar som ett slags naturliga monopol – deras funktion bygger på att alla är på samma plattform. Det vore dessutom en oönskad utveckling för demokratin om vi får en uppdelning där människor väljer plattform efter politisk åsikt. Plattformarna som sådana bör därför vara politiskt neutrala.
Faktum är att det år så långt EU-kommissionen sträckt sig. Man undersöker om Elon Musk manipulerat algoritmerna, vilket i så fall skulle vara ett brott mot EU:s lagstiftning. Skulle man därutöver börja granska Musk utifrån ett ”desinformationstest” som kritikerna vill – så har man dock givit sig in på djupt vatten. Utan yttrandefrihet upphör EU att vara en demokratisk sammanslutning.
Återstår frågan om algoritmerna. Trots att det i både amerikansk och svensk press har hävdats som en sanning att Twitters algoritmer skulle vara politiskt manipulerade finns det faktiskt inga bevis för det. Twitter tillhandahåller dessutom öppen källkod - vem som helst kan således se hur algoritmerna är uppbyggda. I nättidskriften Kvartal går tech-specialisten Ashkan Fardost igenom detta ingående (16/12). Faktum är att det lösa påståendet liknar just sådan desinformation man säger sig vilja bekämpa.
Man kan tycka vad man vill om Elon Musks politiska åsikter. De är inte alltid så välgrundade. Men det är inte tyckaren Elon Musk som är problemet. Han kan bemötas i sak. Det som förtjänar att granskas är plattformsägaren Musk. Om Twitter riggar debatten så att enbart vissa röster kommer till tals är det ett demokratiskt problem. Och det har varit ett demokratiskt problem att Twitter och framför allt Facebook tidigare har lyssnat på påtryckningar från amerikanska politiker – men då var det Musks politiska motståndare som stod för maktmissbruket.
Ett mycket större hot mot demokratin och yttrandefriheten vore just om EU började använda statsmakten för att tysta röster eller tvinga sociala medieplattformar att dansa efter maktens pipa. Den relevanta kritik som framförts mot Elon Musk riskerar att drunkna i den kör av röster som är för censur så fort det gynnar ”det egna laget” och som definierar åsikts- och yttrandefrihet som att ”tycka rätt” saker för stunden. Tyvärr har vi alldeles för många svenska politiker som inte förmår tänka längre än så, och gärna sjunger med i den kören.
För vitsen med yttrandefrihet är inte att skapa harmoni, utan snarare disharmoni. Det är bara så vi lär oss tänka i stället för att bara känna vad som är rätt.
