Gör aldrig en Löfven. Det borde Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson ha lärt sig efter att ha arbetat med den före detta statsministern i nära ett decennium. Ändå var det precis vad hon gjorde i en intervju med GP:s Etezaz Yousuf häromveckan (27/9).
Mitt i den pågående våldsvågen väljer Andersson att lägga ansvaret för utvecklingen på, just det, partyknarkarna: ”Därför behöver vi tala klarspråk om knarket och verkligen säga åt var och en som överväger att köpa narkotika inför helgen: Är det verkligen rätt att göra så när vi ser konsekvenserna med skjutningarna och sprängningarna?”
Låter det välbekant? Stefan Löfven använde sig av precis samma retorik för fyra år sen (DN 13/8 2019). Då riktade han udden mot rika partyknarkare i Stockholmsförorten Djursholm. Trots att han saknade stöd för påståendet.
Stefan Löfven hade fel 2019. Magdalena Andersson har lika fel i dag.
För det första finns det flera europeiska länder som har en större andel ”partyknarkare” än Sverige, men som ändå inte dras med närmast dagliga skjutningar och sprängningar i tätt befolkade områden.
För det andra står partyknarkarna bara för en liten del av narkotikakonsumtionen, enligt Björn Johnson, professor i socialt arbete (GP 2/10). Alltså är det omöjligt för gängen att få verksamheten att gå runt enbart på deras inköp.
För det tredje är narkotika långt ifrån gängens enda inkomstkälla. De har lärt sig att diversifiera sin portfölj, så att säga. Numera sträcker sig deras verksamhet till allt från bidragsbrott och välfärdsbedrägerier till fotboll. Gängens enda devis är att ge sig in i branscher där det finns pengar att hämta.
Men det är lätt att förstå varför Andersson fortsätter att tjata om partyknarkarna, trots att hon sannolikt vet att det inte stämmer. Förklaringen är bekväm för Socialdemokraterna.
Dels för att den ger ett parti som blöder arbetarväljare ett tillfälle att ta upp den gamla klasskampsretoriken. Tänk vad skönt det vore om allt vore de rikas fel, då vore allt precis som på den gamla goda tiden.
Dels för att förklaringen frikänner Socialdemokraterna från politiskt ansvar. Om det kan läggas på någon annans axlar har det ingenting att göra med Socialdemokraternas politik eller oförmåga att ”se det komma”, för att använda en annan löfvenism.
Andersson borde inte underskatta väljarnas intelligens. De vet att gängkriminaliteten är konsekvensen av en ohållbar migrationspolitik, segregationen som följer i dess spår och ett rättväsende utan rätt befogenheter och resurser.
Utvecklingen är inte enbart Socialdemokraternas fel, men i egenskap av ett parti som har styrt Sverige bättre delen av tre decennier bär Andersson och hennes partikamrater en stor del av ansvaret. Att försöka lägga över det på någon annan är bara pinsamt.
