Att narkotikasmuggling och försäljning är en viktig del i den organiserade brottslighetens inkomster råder ingen tvekan om. Flera av de blodigaste uppgörelserna mellan kriminella i Göteborg handlar om uppdelningen av försäljningsmarknaden. Narkotikan är central för den kriminella ekonomin och har varit det under flera decennier.
Därför har en del politiker riktat uppmärksamheten mot ”partyknarkare” och efterfrågan på droger som cannabis och kokain. Men straff och stränga uppmaningar tycks vara av begränsat värde. Försäljning och konsumtion fortsätter.
Sverige är förstås inte unikt när det kommer till narkotikarelaterad brottslighet. Många andra länder har precis samma problem, även vad gäller gängkrig och skjutningar. Som svar på dessa problem har det världen över vuxit till sig en starkare opinion för avkriminalisering, det vill säga att innehav och bruk av narkotika tillåts. I vissa länder finns även ett starkt stöd för legalisering - vilket är att gå ett steg längre då även produktion och försäljning av vissa typer av narkotika blir tillåten.
I Sverige råder traditionellt en annan uppfattning. Avkriminalisering har den tidigare justitieministern Morgan Johansson länge varnat för. Det skulle bara innebära att cannabisanvändningen skulle öka i Sverige, menade Johansson. Det vore en ”gåva till de kriminella gängen som handlar just med narkotika”. Huruvida den nye justitieministern, Gunnar Strömmer, är av en annan åsikt återstår att se. Men inget tyder på det. Moderaterna har traditionellt haft samma synsätt som Socialdemokraterna när det kommer till narkotikapolitiken.
Men det kanske inte är politiken och politikers tänkande man ska detaljstudera om man vill förstå vad som händer på området. Ofta reagerar politiker på opinion och samhällsförändringar som de inte har haft någon som helst påverkan på. Tittar man närmare på den svenska opinionen hörs andra tongångar än inom politiken.
För tio år sedan var de som förespråkade avkriminalisering få till antalet. Ännu färre var de som ansåg att legalisering vore en bra idé. Men båda idéerna har vunnit allt mer stöd bland yngre, samtidigt som det finns en starkare opinion i samhällsdebatten generellt för att pröva avkriminalisering och legalisering.
I omvärlden har stora förändringar redan börjat ske. Den mest omfattande legalisering som har är genomförts är den i USA. Det är en legalisering på deltstatsnivå vilket innebär att landet har ett lapptäcke av lagar och regler. På federal nivå har ingen legalisering skett ännu, även om Joe Biden nyligen ställde sig positiv till avkriminalisering av cannabis.
Kanada legaliserade cannabis 2018 och Portugal avkriminaliserade delvis bruk och innehav redan 2001. Även Tjeckien har avkriminaliserat innehav och bruk medan Nederländerna har en invecklad kombination av avkriminalisering och legalisering. Även om det är långt till en global legalisering av just cannabis så är det många länder som stapplar i den riktningen.
Så är det en bra idé med legalisering av exempelvis lättare droger, och skulle det leda till färre våldsdåd gäng emellan? Frågan är betydligt mer komplex än vad man först tror. Vad menar man egentligen med en sådan legalisering? De ovan nämnda länderna har alla olika lagar som främst berör innehav och bruk för privatpersoner. När det kommer till odling, förädling och försäljning är varje land unikt.
USA som är mest välstuderat på detta område ger oss ett inte helt lättbegripligt facit.
Under en tjugoårsperiod har antalet förstörda cannabisodlingar i Mexiko ständigt minskat. En liknande minskning går även att se när det kommer till mängden beslagtagen cannabis. Legaliseringsförespråkare har hävdat att detta direkt kan förklaras med den gradvisa legaliseringen i USA. Ju mer som produceras legalt, ju mindre marknad finns det för illegala produkter som smugglas från Mexiko.
Cannabis är den ”stora” illegala drogen. Mellan en tredjedel och hälften av alla amerikaner har provat drogen i någon form. Som jämförelse kan nämnas att omkring 15 procent har provat någon annan illegal drog. Det år då det beslagtogs som mest cannabis vid den mexikansk-amerikanska gränsen utgjorde drogen 98 procent av all beslagtagen narkotika. Sedan den omfattande vågen av legalisering i USA har den siffran minskat till 70 procent.
De droger som däremot har ökat, och det rejält, är amfetamin, heroin och fentanyl. Enligt en studie av smugglings- och produktionsmönster i Mexiko går det att finna ett samband mellan andelen amerikaner som har tillgång till legal cannabis och en ökning av amfetamin- och heroinsmugglingen till landet.
Slutsatsen är något förvirrande. Å ena sidan är det uppenbart att den mexikanska cannabisproduktionen och smugglingen har minskat drastiskt till följd av legaliseringen i USA. Det säger sig självt: Finns legala alternativ väljer fler dessa. Men det har också inneburit att andra droger, som heroin, amfetamin och fentanyl smugglas in i högre utsträckning. Detta tyder på att knarkkarteller har anpassat sin produktion och smuggling efter cannabislegaliseringen i USA.
Vissa ser en sådan här utveckling och tänker då spontant: Titta, legalisering fungerar inte, gängen flyttar bara verksamheten. Andra tänker i stället att det tyder på en ofullständig legalisering, att man måste legalisera alla droger. Båda har nog fel.
Tillfället gör tjuven, lyder det gamla talesättet. Kan det appliceras på narkotikan? Sannolikt inte. Skälet till att det uppstår organiserad brottslighet är inte nödvändigtvis att det finns marknader som de kriminella kan monopolisera. De som tror att man kan trolla bort gängvåld genom att legalisera narkotika underskattar kriminellas kreativitet när det kommer till inkomster.
Ändå är det svårt att döma ut legaliseringen i just USA. Lagarna är förvirrande och innebär stora kostnader för legala producenter. Samtidigt måste dessa nya aktörer konkurrera med den väletablerade svarta marknaden. Det går helt enkelt inte ihop ekonomiskt. Samma erfarenheter finns från Kanada. Efter fyra år med cannabislegalisering är fortfarande hälften av försäljningen illegal.
Ett reportage som Los Angeles Times gjorde om legaliseringen i Kalifornien visade att systemet för licensierade butiker premierade ett fåtal stora aktörer samtidigt som många semi-illegala butiker och odlare har etablerat sig. I motsats till de löften som gavs vid legaliseringen, att det skulle tränga undan den illegala produktionen, har de i stället gynnats. Morgan Johansson får således delvis rätt.
Men lärdomen från Kalifornien eller Kanada är inte nödvändigtvis att legalisering inte alls fungerar som en del i att motverka gängkriminalitet. Snarare är lärdomen att det inte går att legalisera cannabis utan att samtidigt gå hårt åt den illegala produktionen. Och så länge cannabis är legalt i ett land och illegalt i grannlandet så blir det varken hackat eller malet. De legala producenterna har inte haft det lätt. De är är tyngda av stora licensavgifter och ett krångligt regelverk. De kriminella struntar i sådant och kan i stället sälja billigare samtidigt som de rider på polisens tolerans inför innehav i mindre mängder.
Sverige är ännu väldigt långt ifrån en legalisering. Allt det här är därför teoretiska diskussioner. Men det kan vara bra att komma ihåg att omvärlden inte ges oss en tydlig manual för hur det skulle gå till, eller om legalisering ens är en särskilt bra idé.
Länge var jag anhängare av idén att legalisering av narkotika, i någon form, skulle leda till att den illegala verksamheten – i någon utsträckning – skulle berövas viktiga inkomster och därmed tappa makt. Men de senaste årens trevande försök visar att det inte gick så bra som man kunde tänka sig.
Vägen till legalisering har visat sig vara väldigt krånglig. De fördelar som finns av att missbrukare enklare får vård och att polisen har mandat att bortse från bruk och innehav i mindre skala är en sak. Det har direkt socialpolitiska fördelar då fler missbrukare väljer vård och polisen kan prioritera sina resurser bättre.
Men att betrakta legalisering som den stora kriminalpolitiska åtgärden underskattar problemets natur. Kanske existerar inte en "perfekt" legalisering av det slag som de största förespråkarna ger sken av. Verkligheten har, ännu en gång, visat sig överraska teorierna med sin oförutsägbarhet och komplexitet.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
