Den stora nyheten – som har fått för lite uppmärksamhet – under den händelserika sommaren i amerikansk politik, är hur tongivande entreprenörer inom tekniksektorn har kommit ut som Trumpanhängare.
Motiven skiftar. Rätt många, som Tesla- och SpaceX-ägaren Elon Musk som har lovat 45 miljoner dollar varje månad fram till valet i november, menar att Demokraternas vänsterfalang har varit alltför dominant vilket har fått negativa konsekvenser för yttrandefriheten och samhällsklimatet i USA.
Det finns ett motiv som gör att miljonerna strömmar in till Trumps valkassa, och som är betydligt mer avgörande än värderingsfrågorna, och det handlar om ekonomi.
Grundarna och de huvudsakliga ägarna av investmentbolaget Andreessen & Horowitz, Marc Andreessen och Ben Horowitz har i en rad artiklar och intervjuer torrt och direkt förklarat sina intentioner att inte bara ämnar rösta för Donald Trump under höstens amerikanska presidentval, de tänker även stödja hans kampanj ekonomiskt.
Andreessen och Horowitz är inga marginella figurer. Sedan 2009 driver de gemensamt ett investmentbolag som i skrivande stund förvaltar 42 miljarder dollar. Båda var drivande vid grundandet av den första stora webbläsaren Netscape och har i tre decennier framgångsrikt investerat i framväxande teknikföretag som Facebook och Twitter.
De menar att ur ett ekonomiskt perspektiv är den förre republikanska presidentens ekonomiska politik, med bred marginal, gynnsammare för små och snabbväxande techföretag.
De har inga större problem med Demokraterna och har båda, enligt egen utsago, länge sympatiserat med partiet. Dessutom har de haft fruktbara samarbeten med såväl kongressledamöter som senatorer från Demokraterna. Men Vita huset, hävdar de, har drivit en mycket destruktiv företagarpolitik.
Den amerikanska motsvarigheten till Finansinspektionen har, som en följd av Vita husets direktiv, varit stenhård mot företag verksamma inom teknologier som blockkedjor (en form av decentraliserade nätverk på Internet som driver olika former av tjänster) och artificiell intelligens.
Detta handlar specifikt om regleringar som inte direkt förbjuder små företag från att ägna sig åt blockkedjeteknik eller artificiell intelligens men som avsevärt försvårar arbetet. Det har funnits en motvilja från administrationen att låta nya förmågor etablera sig, blir större och ta risker. I stället har man på många sätt gynnat etablerade aktörer som redan idag är dominanta aktörer på marknaden.
Detta, menar Andreessen och Horowitz är de befintliga problemen.
Men på horisonten finns något betydligt värre. Tidigare i år föreslog Bidenadministrationen att beskatta fasta tillgångar. Det vanliga är att försäljningar av värdepapper är det som beskattas, exempelvis när ett företag blir uppköpt eller börsnoteras.
Att även beskatta själva ägandet, menar Andreesssen och Horowitz skulle vara förödande för villigheten att ta risker eller att överhuvudtaget skala upp företag i storlek. Om värdet på företaget beskattas även när inkomsterna är små eller värderingen kraschar så måste ständigt andelar i företag säljas, även innan börsnotering, för att kunna finansiera beskattningen.
Spelar det roll att små teknikföretag har problem med att få bankkonton eller att de jagas av byråkrater för att de ägnar sig åt blockkedjeteknologi eller artificiell intelligens? Vissa skulle hävda att riskerna med en oreglerad marknad är värre. Och varför inte beskatta även företag där ägarna inte realiserar vinsterna? Problemen med alltför stor välståndskoncentration är ju så stora.
Invändningen mot dessa resonemang är att mycket står på spel för USA som global aktör.
Under hela 1900-talet var USA, i omgångar helt ensamt, världens mäktigaste land. Detta inflytande byggde på tre pelare: stark ekonomi och militär samt ett stort teknologiskt försprång relativt övriga länder. Två av det föregående århundrades stora industriella revolutioner – först inom tillverkningsindustrin och sedermera den teknologiska revolutionen – leddes av USA. Detta skapade ett militärt och teknologiskt försprång. Andreessen och Horowitz menar att den nuvarande administrationen äventyrar USA:s försprång.
Kamala Harris, som tar över som presidentkandidat, avviker inte från Joe Biden när det kommer till den ekonomiska politiken. Trump har däremot formulerat en betydligt mer ekonomiskt liberal politik när det kommer till de företag som Andreessen och Horowitz kallar för ”Little tech”.
Oavsett vad man tycker om Trumps politik i övrigt, exempelvis utrikespolitiken, som från europeisk horisont är något av ett skräckscenario, så är det viktigt att komma ihåg att USA:s dominans i världspolitiken grundar sig på ekonomiska och teknologiska framgångar. Vi befinner oss globalt mitt inne i det som av forskarna Andrew McAfee och Erik Brynjolfsson beskrivits som den andra maskinåldern (den första var den industriella revolutionen).
Om det är USA eller Kina som utvecklas snabbast teknologiskt de kommande åren kommer att avgöra den ekonomiska och militära balansen mellan stormakterna. USA är visserligen ett råvarurikt land men dess tillverkningsindustri är inte vad den en gång i tiden var. Landets välstånd och globala inflytande bygger på att ”Little tech” någon gång blir ”Big tech”.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
