Ardalan Shekarabi (S), tidigare socialförsäkringsminister.
Ardalan Shekarabi (S), tidigare socialförsäkringsminister. Bild: Claudio Bresciani/TT

Mathias Bred: Därför behöver det politiska samtalet bli mer artigt

Ett hövligt beteende är en viktig del av demokratin. Fler borde ta efter politiker som Ardalan Shekarabi och Eva Nordmark.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Ardalan Shekarabi (S) som nu lämnar posten som socialförsäkringsminister fick stor uppmärksamhet på sociala medier i veckan. Skälet var att ett inlägg på Facebook där han tackade för sin tid som minister och för engagemanget från departementets anställda och från många människor han mött under mandatperioden. Inlägget fick flera av Shekarabis vanligtvis politiska motståndare att gå in och tacka honom för hans vänliga ton och respektfulla sätt.

Shekarabi var förresten inte ensam om att bli uppmärksammad för sin artighet i samband med regeringsbytet. Tidigare arbetsmarknadsministern Eva Nordmark lämnade en handskriven lapp med välönskningar på sitt skrivbord som efterträdaren Johan Pehrson (L) spred i sociala medier.

ANNONS

Att sådana egentligen små handlingar får stort gillande i offentligheten visar på hur efterlängtat det är med en mer hövlig ton i politiken. Visst, politik handlar om makt och konflikt om makten. Alla kan inte få rätt. De flesta beslut har vinnare och förlorare. Men samtidigt kräver den fungerande demokratin en civiliserad dialog.

På engelska brukar man tala om det svåröversatta begreppet ”civility” som den liberala demokratins fundament. För att den liberala demokratin ska fungera måste politikerna vara beredda att tolerera andra åsikter än sina egna, acceptera nederlag och hålla en samtalston som inte avskräcker människor från att delta i den demokratiska debatten. Ja, för att demokratin ska fungera måste deltagarna ibland låta udda vara jämnt.

Just val och andra händelser som innebär maktskifte ger särskild möjlighet att visa sådan ”civility”. Ett känt exempel är George W. Bush som när han vann det amerikanska presidentvalet år 2000 motarbetades av den avgående Clintonadministrationen. Mest minnesvärt var kanske att Clintons stab hade tagit bort W-tangenten på flera federala datorer.

När det åtta år senare var Bushs tur att lämna över till Barack Obama vinnlade han sig om att den nye presidenten och hans administration skulle få så bra stöd som möjligt. Bushadministrationens överlämning är också något som Obama flera gånger lyft fram som exempel på ett värdigt demokratiskt agerande.

ANNONS

Hur det gått med samtalstonen i den amerikanska demokratin på senare tid vet vi. Och om vi i Sverige inte vill gå samma väg finns det skäl att uppmuntra alla små tecken på fair play och schyssthet mellan politiker med olika åsikter. Vad vi behöver är ett slags återuppfinnande av en mer hövisk ton. Det måste gå att bryta åsikter utan att för den sakens skull försöka förolämpa och vantolka varandra.

Politiker har ett särskilt ansvar för att hålla tonen i debatten. Om till exempel ministrar använder sina plattformar i sociala media för att häckla meningsmotståndare eller beskriva andra politiska uppfattningar i demoniserande termer kommer det att spilla ned till fikarum och frukostbord. Det skrämmer människor från att delta i det politiska samtalet och då dör långsamt demokratin. Så upp till kamp för mer civilitet.

ANNONS