Såggatan har blivit en riksnyhet. Åtminstone kunde vi i tisdags höra kommunalrådet Emmyly Bönfors (C) försvara den kontroversiella omdaningen av gatan som skär tvärs igenom Majorna i radions P1. Det handlar om att hela 170 parkeringsplatser ska tas bort för att ge plats åt dubbla cykelbanor. Projektet kallas ”pilotområde cykel” och har initierats av just Centerpartiet. Ett 50-tal parkeringsplatser har redan försvunnit från närbelägna Slottsskogsgatan och Älvsborgsgatan står på tur. Även stadsdelen Backa omfattas av pilotområde Cykel. I förlängningen hela Göteborg.
Cykeln är ett utmärkt transportmedel och det är lätt att sympatisera med cykelsatsningar – som ofta säljs in under paroller som ”grönare stad”. Problemet här är att de oerhört ingripande åtgärderna knappt har föregåtts av någon konsekvensanalys. När Bönfors försvarar tilltaget medger hon att det för en van cyklist går bra att cykla på gatan så som den ser ut i dag, men att åtgärden ska få dem som inte cyklar i dag att våga göra det – företrädesvis då barn.
Som ledarsidan påpekat tidigare är det här ett synsätt på kommunal planering som inte tar sin utgångspunkt i att lösa de problem som medborgarna upplever i vardagen utan i stället utgår från politikernas ”visioner”. Det finns många skäl att vara kritisk till sådan utopism.
För det första blir det svårt att göra en korrekt avvägning mellan intressen när man i ena vågskålen lägger rena förhoppningar – i det här fallet att fler barn ska börja cykla för att man skapar separata cykelbanor på några av stadens gator. Det är nämligen inte alls säkert. Farliga korsningar kommer fortfarande finnas kvar och cykelbanor är ingen fredad zon från snabbkörande eller skrymmande fordon som elcyklar, elsparkcyklar, lådcyklar och mopeder, som dessutom blivit allt fler. Det är knappast givet att vilja släppa ut sin 10-åring ensam i den miljön.
För det andra är bilister inte någon enhetlig eller privilegierad grupp som det lätt framställs som i debatten. Det är människor med nedsatt fysisk förmåga, äldre och barnfamiljer som behöver bilen mest. Många med typiska arbetarklassyrken behöver dessutom ta bilen till och från arbetet, som i regel inte består av ett kontor i innerstan som det går lätt att cykla till.
För det tredje innebär omställningen till elbilar att man inte enkelt kan hänvisa till miljöskäl för att driva bort bilarna från stan. Visst finns anledning att motverka trängsel, men det gör man knappast genom att tvinga bilägare att flytta till ytterområden. Trängseln är i hög grad koncentrerad till trafiknoder, inte kvartersgator.
Visst är det bra att cykla. Men redan för 25 år sedan konstaterade kommunens tjänstemän att Göteborg saknar naturliga förutsättningar för omfattande cykling: staden är glesbebyggd, kuperad och har ett ogästvänligt väder för cykling. Göteborg är på gott och ont varken Paris, Malmö eller Köpenhamn.
Därför blir det konstigt när man helt utan hänsyn till verkligheten ställer upp planmål att en viss procentandel av alla resor i kommunen ska göras på cykel.
Utgångspunkten borde vara att säkra de cykelbanor som redan finns och som i dag på många håll är svårframkomliga eller direkt trafikfarliga. Men kommunens tjänstemän har tvärt om instruerats att inte göra omfattande undersökningar över hur behovet ser ut. Man ska i stället ”köra ut” projekt som Pilotområde Cykel och se vart det barkar.
Det är inte så man bedriver ansvarsfull politik. Upprördheten på sociala medier är stor. Förtvivlade föräldrar har talat om att de kan behöva flytta på grund av experimentet. Man kan också undra hur trafiksäkerheten påverkas av att mängder av bilister kommer behöva åka runt och leta plats.
Förvaltningen har förvisso sagt sig vara beredda att bromsa och till och med återställa ingreppen om konsekvenserna blir för negativa. Den borgerliga oppositionen och Demokraterna gick dessutom ut på torsdagen och krävde att projektet rivs upp. Om kommunstyrelsens ordförande, Jonas Attenius (S), är klok lär också han inse att det här inte är en strid han vill ta med sina egna väljare. Det är bättre att sätta stopp för Centerdrömmarna innan fler Göteborgsfamiljer får sin vardag försvårad. Det finns betydligt smidigare sätt att göra Göteborg till en grönare stad.
