Så införde regeringen till sist ett bidrag för de hushåll som drabbats värst av de rekordhöga priserna på el. Men diskussionen om vinterns elpriser fortsätter. Bidraget löser inte grundproblemet.
Debatten om de höga elpriserna i Sverige och bristerna i systemet brukar oftast handla om produktion. Om kärnkraft eller vindkraft är mest lönsamt och långsiktigt hållbart. Det är en viktig diskussion att föra. Likaså debatten om elnäten och överföringskapaciteten.
Men det finns en aspekt av energipriserna som sällan diskuteras. I dag är det i praktiken irrelevant att tala om en svensk elmarknad. Diskussionen om elen i Sverige är fast i det tidiga 1990-talet, innan marknaden avreglerades och Sverige gick med i EU.
På 30 år har ett stort skifte i svensk energipolitik skett, i och med avregleringen. I dag brukar man säga att elmarknaden är en fri marknad. Det är sant på så vis att priset på elen sätts varje dag på en elbörs. Men subventioner (till vindkraft) och skatter (som den tidigare effektskatten på kärnkraft) gör att man inte riktigt kan tala om en helt fri marknad. Dessutom råder oligopol på distributionssidan, som staten reglerar. Kunden kan inte välja elnätsbolag.
LÄS MER: Höga elpriser är ingen slump
Ett lika stort skifte är den europeiska integrationen av elmarknaderna. Det har varit ett projekt från EU de senaste decennierna. För svensk del, och inte minst för statliga Vattenfall, såg man stora möjligheter i och med EU-medlemskapet och den avreglerade marknaden. Före avregleringen fanns en uppfattning att Sverige överinvesterade i elproduktion. Med en europeisk marknad kunde Sverige exportera el till andra länder, och på så vis nyttja våra kärnkraftverks kapacitet bättre. Elbolagen fick också en större marknad än bara Sverige, vilket de tjänar på.
Men kalla vinterdagar tvingas vi importera. Efter att Sverige lade ned sin elproduktion i syd – Barsebäck stängde sin sista reaktor 2005, och överföringen av el från norr till söder har inte fungerat som följd av brister i elnätet – är läget annorlunda. Det har lett till ökat importbehov och att södra Sverige får europeiska priser. Den gaskris som Europa drabbats av drabbar därmed också Sverige.
Detta är det nya normalläget. De senaste åren har EU skalat upp arbetet med en gemensam energiunion. 2019 infördes en lag som gör gällande att 70 procent av den tillgängliga elen i ett land måste gå att exportera till andra EU-länder där det finns förbindelser. Svenska kraftnät, det statliga affärsverk som äger stamnäten, kan alltså inte säga stopp, nu vill vi ha all el för oss själva, ni får inte buda! Anledningen till att priset ändå skiljer sig i olika delar av Europa är att det finns olika elområden, i Sverige fyra.
LÄS MER: EU-kommissionen har fått storhetsvansinne
Man kan säga att det är en del av det solidariska EU, precis som coronafonden som överför pengar från Nord- till Sydeuropa. Att Sverige generellt har en stabil, billig och klimatneutral elproduktion ska inte bara komma Sverige till del, utan även länder med en sämre utbyggd produktion. Ett annat argument är att den integrerade marknaden gör att resurserna används mer rationellt.
Men vad innebär detta för den svenske elkonsumenten? Och för svensk energipolitik? Den uppenbara konsekvensen är att elen i Sverige blir dyrare när priserna harmoniseras. Elbolagen, som får en större marknad, tjänar på det. Konsumenten, hushåll och företag, förlorar.
Vänsterpartiet har reagerat mot detta och vill att utbyggnaden av elkablar till kontinenten bör stoppas (DN Debatt 13/12). Centerpartiet anklagade då V för att vara nationalistiskt.
Att backa 30 år i tiden, som V vill, är inte realistiskt. Dessutom finns problem med en helt nationell marknad. Det skulle innebära att Sverige måste producera ”för mycket”.
Vänsterpartiet lyfter ändå en viktig baksida av energimarknadens europeisering. Energi är inte som vilken vara som helst. Det är en grundbult i landets infrastruktur och tillväxtkraft. Kan vi inte styra energipolitiken blir det svårare att ha kontroll över företagsklimatet. Ett högt pris påverkar reallönerna när inflationen, just nu kraftigt påverkad av höga elpriser, går upp. Energi- och säkerhetspolitiken är också sammankopplade. Det visar inte minst Tysklands inställning till den ryska gasledningen Nord Stream. Tyskarna behöver gasen eftersom de sabbat sin egen energiproduktion.
Därför går det inte bara att avfärda Vänsterpartiets kritik. Parallellt med diskussionen om vindkraft och kärnkraft måste den politiska debatten också handla om hur den svenska elmarknaden kan förändras i grunden. Är det rimligt med en helt integrerad europeisk marknad?
Dessutom måste en debatt föras om elbolagens vinster och en eventuell reglering av dessa, precis så som sker för elnätsbolagen. Det är elbolagen och inte minst statliga jätten Vattenfall som tjänar på den integrerade, och därmed växande, elmarknaden. Men svenska konsumenter förlorar.
LÄS MER: Sverige faller sönder medan ministrarna twittrar
LÄS MER: EU:s fartblindhet är självdestruktiv
