Recension: GP testar Vi Viet i Vasastan

Uthållighet är en ofta underskattad egenskap hos krögare. I restaurangbranschen använder man gärna traditionella värdeord i sina presentationer, men praktiserar sällan den hållbarhet som marknadsförs. Det är hela tiden nästa trend, nästa satsning, nästa lokal.

Och när en krog väl nått status som institution har stället oftast sedan länge stagnerat. Men som alltid finns undantag. Vi Viet är trots sina goda år på Erik Dahlbergsgatan, med i stort samma meny, fortfarande något av en pigg uppstickare. Det är ett reptrick inte många krogar klarar av.

Vi kommer en fredagskväll och som så ofta är det smockfullt i de olika rummen i den spartanska men mysiga halv trappa ned-lokalen. Vi får vänta några minuter på bordet och noterar plexiglas-väggen som har placerats mellan borden och entrén. Det har en ljuddämpande funktion och skyddar dessutom gästerna närmast dörren från kallras. Smart.

Bemötandet är lugnt, positivt, pedagogiskt och familjärt.

Vi får ett bord i de bakre regionerna där den kombinerade baren och take away-disken också finns. Arbetstempot i köket måste vara blåslampe-högt och med tanke på det är personalens attityd än mer älskvärd. Bemötandet är lugnt, positivt, pedagogiskt och familjärt. Man känner sig trygg och omhändertagen. Vilket är nödvändigt med tanke på att de är noga med tiden, som gäst har man två timmars sittning. Det kan rimligen bli lite tajt och vi känner en svag ilning av stress.

Har allt vi gillar med vietnamesisk mat

Den släpper när vi får in de tre förrätter som vi ska dela på. Det är goi cuon, det vill säga två sommarrullar med risnudlar, sallad, färska örter, kyckling och räkor (105 kr), goi buoi, en pomelosallad med räkor, torkade kycklingstrimlor, morötter, färska örter och jordnötter (130 kr) samt en banh bao, ångkokt bröd med anka, hoisinsås, pickles och koriander (90 kr). Vi borde beställt in en till så vi hade sluppit dela, se det som ett tips. Kombinationen fungerar annars väldigt väl och de tre förrätterna sammanfattar allt som vi gillar med vietnamesisk mat. Här finns krispigheten, syrligheten, frukten, sötman och sältan. Självklart dricker vi Saigon-öl till.

Vidare till huvudrätterna. En sauterad biff med citrongräs, sallad, jordnötter och vietnamesisk sås som serveras med risnudlar (200 kr) och baconlindade räkspett serverade med sallad och ris (240 kr). De sistnämnda har en helt en annan elegans än vad det kanske låter som. Baconet finns där mer som smaksättare än som kött, vilket gör att räkorna blir en uppgraderad version av sig själva.

De varma, söta bananerna är verkligen underbara och båda efterrätterna har smyckats med blått sockervadd.

Biffen med nudlar är definitivt också god, det här är i grunden tämligen ljuvlig mat. Det ska sägas att Vi Viet här hamnar närmare bra street food än finare restaurangmat. Vilket också är i sin ordning, vietnamesisk krogmat ska ha ena benet på gatan och det andra vid det dukade bordet. Det är en skål att huka sig över med sina pinnar, men det är också distinkta smaker och vackra små blommor på toppen.

Just denna dubbla personlighet illustreras fint med Vi Viets lekfulla desserter. Vi äter en chuoi hap, klibbigt ris med banan, kokosmjölk och glass (110 kr) och en glass i strut (90 kr). De varma, söta bananerna är verkligen underbara och båda efterrätterna har smyckats med blått sockervadd. Man blir faktiskt lycklig som ett barn. Ibland behöver inte ett krogbesök vara mer komplicerat än så.

Uteätarna

Följ