Estetik är en undflyende kvalitet, svår att definiera och värdera, men när vi besöker den nya restaurangen Inte möter vi den svårformulerade egenskapen. Den sitter inte i inredningen, som förvisso är trevlig. Inte heller finns den hos de glada och bubbliga besökarna i den välfyllda lokalen. Nej det är något annat.
När delägaren Hector Mijares lät sig intervjuas av GP i maj blickade han ut mot Linnégatan och sade att den saknade ”... je ne sais quoi”. Då var det svårt att förstå vad han menade. Nu känns det uppenbart att det var en restaurang som Inte som fattades.
Det är kreativa och genomarbetade tolkningar av klassiska europeiska rätter.
Vår kväll börjar dock i väntan. Efter att ha beställt varsin femrättersmeny (497 kr per person) dröjer det tjugo minuter innan vi serveras våra inledande drinkar, en habil Juniper fizz (139 kr) och en cocktail på mandarin, timjan och mezcal (139 kr). Därefter tar det nästan ytterligare trettio minuter innan förrätten kommer ut. Vi har inte bråttom, men för den stressade eller hungrige är det förstås i överkant.
Vi avfärdar det hela som barnsjukdomar eftersom Inte öppnade så sent som i augusti. Men den långsamma starten och en något nedslående tartar, vilandes på en alltför tilltagen brioche som mest minner om ett hamburgerbröd, visar sig vara de enda snedstegen under kvällen.
Rilette på forell följs av en carpaccio på vattenmelon och vi fascineras av hur de har lyckats manipulera den blöta frukten till en så perfekt konsistens. Just tillredningen av menyns vegetariska ingredienser är särskilt imponerande, inte minst den karamelliserade rotsellerin, även om vi också gläds åt de rika smakerna i en ragu på dinkel med kryddstark anka och kantareller.
Det är kreativa och genomarbetade tolkningar av klassiska europeiska rätter. Allt presenteras därtill på ett kunnigt och entusiastiskt sätt. Det är tydligt att det finns rutin att falla tillbaka på. Så är också Inte ett samarbete mellan ägarna till japanska Koizen och mexikanska Tizne, med ambition om att komma bort från tydliga krogkoncept, mer fria att skapa. Ett lyckat drag.
Mellan två rätter tar sig servitören tid att ge oss en spontan vinprovning.
När det är dags för den avslutande efterrätten, en semifreddo på kokos och choklad med fransk maräng och en karamell- och whiskysås, samt kaffe (45 kr) tittar vi på klockan. Tiden har rusat i väg.
Kanske är det Intes största tillgång. Runt om oss pågår ivriga samtal och en vilja att dröja sig kvar hänger i luften. Och det är knappast svårt att förlänga kvällen. Mellan två rätter tar sig servitören tid att ge oss en spontan vinprovning. För dagen har de tre utvalda som de säljer på glas – och på halvglas! Ett mycket trevligt koncept som vi nappar på. Vi båda gillar Ruedavinet La Capilla (100 kr) mest, men hinner under timmarna även med en chardonnay från sydafrikanska Hamilton Russell (150 kr) och Brandini Le Margherite (100 kr).
När vi till slut lämnar och passerar den grushög som ska bli uteservering har det hunnit bli natt, eller åtminstone sen kväll. Det är omöjligt att veta om besökare kommer att hitta till denna rätt inklämda krog på stundtals trötta Linnégatan. Men vi konstaterar att Inte har alla förutsättningar att bli ett av Göteborgs härligaste ställen, både för dejter och vänner som vill skvallra med varandra över ett halvt glas vin.
Anmäl dig till nyhetsbrevet GP Mat och dryck
Få tips på vin, öl och recept inför helgen och det bästa från Göteborgs restaurangliv. Ett nyhetsbrev för dig som är 25 år eller äldre.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
