Det är bra tryck på nyöppnade Collage. Krogen är fullbokad, fullsatt och stämningen uppspelt när vi får vårt bord en lördagskväll. Känslan att komma in på en stimmig krog där samtal, skratt blickar och dofter blandas är svårslagen. Det är en energi som inte går att bli mätt på.
Här är vi dessutom i en klassisk Göteborgsmiljö. Det tar en stund att orientera sig i hur omvandlingen, från anrika porslins- och glasbutiken Josephssons till brasserie, har gått till. Man har utnyttjat lokalen på ett smart sätt, men det enda som egentligen påminner om föregångaren är Peter Apelgrens målade tallrikar som pryder väggarna.
Det enda som egentligen påminner om föregångaren är Peter Apelgrens målade tallrikar som pryder väggarna.
De franska markörerna sitter, som väggfasta soffor och stilenligt inplastade menyer, på ett sätt som känns så genuint det kan bli 1 500 kilometer från Paris.
Vi beställer in varsin drink med de passande namnen Jardis de Versailles och Dernier mot a Paris. Båda är ginbaserade men den första är klart bäst med sin tydliga smak av ingefära ihop med lime och rossirap. Snyggt med det röda ”stänket” på glaset, men vi får be om ett sugrör – isbitarna åker kana ned i ansiktet när man dricker.
Det ska visa sig vara den första av fler detaljer som inte sitter helt rätt under kvällen. Så vi kan väl lika gärna dra plåstret och berätta om dem på en gång.
Vi beställer bröd som inte kommer. Däremot får vi extra pommes frites vi inte frågat efter, som vi dock får behålla. Snyggt fångat. Det frågas inte hur vi vill ha köttet som sedan serveras väl blodigt, dessutom med en kniv som inte gör jobbet.
Maten får inte heller någon riktig introduktion och därtill uppstår viss förvirring kring drycken då flera olika servitriser är inblandade. En av toaletterna är i behov av uppfräschning.
Allt är på plats och grunderna sitter
Så, då var det avklarat. Allt detta är sådant som Collage kommer kunna städa undan. Vi besöker krogen när den verkligen stresstestas. Det är fullt pådrag för all personal.
Egentligen är ju allt på plats. Lokalerna är utmärkta, inklusive den snygga och snäppet festligare bakfickan Studion. Och även om maten är ojämn sitter det mesta av grunderna och det finns utrymme för elegans.
Som när ingefäran från drinken återkommer i crème brûléen (115 kr) eller när man rappt och lyhört byter ut vinet till köttet när det första inte funkar. In kommer i stället ett smått fantastiskt glas Château Rocher Bellevue Figeac (229 kr).
Vi besöker krogen när den verkligen stresstestas. Det är fullt pådrag för all personal.
Vår steak frites (395 kr) på ryggbiff med skummad béarnaise, citron och vattenkrasse är som sagt något blodig. Men pommes fritesen är perfekta med distinkt yta och varmt, lagom mjukt innehåll.
Torskrygg à la Grenobloise (295 kr) är genomgående bra. Den krossade potatisen har gömts under fisken på ett finurligt vis och det har inte snålats på det brynta smöret i såsen. Enkelt men väl genomfört.
Förrätterna sjunger inte lika högt. Hälleflundran, gravad och tunt skuren, serverad med vinägrett på apelsin och vanilj, marconamandlar och jalapeñoolja, ger ett något sill-aktigt intryck. Den lilla tartaren är vassare. Mycket tack vare att man vågat dra upp hettan i den strimlade, friterade potatisen.
Collage har fått en flygande start och kommer fortsätta locka många gäster. Nu gäller det bara att skruva på några mindre men viktiga reglage, för att nå en bra och inte minst jämn nivå.
Fakta om Uteätarna
Vilka är Uteätarna? En grupp journalister på GP:s redaktion som har stor restaurangvana. Betyget sätts på helheten – en blandning av smak, utseende, komposition prisvärde, service och atmosfär.
Prisnivåer: Bygger på medianpris på huvudrätt alternativt rekommenderat antal mellanrätter eller halva medianmenypriset: 1 = under 200 kr, 2 = 201–250 kr, 3 = 251–300 kr, 4 = 301–350 kr, 5 = över 351 kr.
Betygsnivåer: Fem fyrar = lysande (25–24 poäng), fyra fyrar = utmärkt (23–19 poäng), tre fyrar = bra (18–13 poäng), två fyrar = godkänt (12–7 poäng), en fyr = underkänt (6–0 poäng).
