De allra flesta göteborgare har förmodligen skyndat förbi Noot i bottenplan på Radisson Blu vid Drottningtorget. Restaurangen ligger med ingång på hörnet där man antingen viker av för att komma till Kopparmärra eller rusar rakt fram för att hinna med vagnen från Brunnsparken.
Just den här kvällen ska vi i stället kliva in, vara de som lugnt kan betrakta stressen utanför. Det är nästan tomt när vi kommer men ska snart bli fullt vid i princip alla bord.
Borden ja, de är lite speciella. Man sitter ovanligt långt från varandra. Inte alls så där intimt som det brukar vara på de flesta krogar numera. Vi tänker att det förstås är fullt medvetet och att den något utsträckta bordsytan skapar ett neutralt ingenmansland, passande för måltider som delas mellan kollegor på jobbresa. För oss blir det onödigt distanserat.
Det är kul att äta potatis som ser ut som en våffla. Ögat lurar liksom smaklökarna en smula.
Vår servitör är desto mer kontaktsökande, på ett mycket självklart och genuint sätt.
Eftersom Noot valt att hänga på, den inte längre speciellt nya, gin-trenden får det bli varsin drink (165 respektive 175 kronor) på temat. Inga konstigheter egentligen, det är kvalitetsgin från Hernö utanför Härnösand.
Roliga förrätter och rörigare huvudrätter
Vi skippar de färdiga menyerna och väljer efter eget huvud. Först blir det sotade pilgrimsmusslor med bland annat majs, fermenterad vitlök och lakritstagetes, en ätbar blomma (175 kr). Samt råbiff med potatisvåffla, senapssås och picklade senapsfrön (135 kr).
Pilgrimsmusslor behandlas inte sällan ganska slentrianmässigt, men här har man fått dem att svänga på ett oväntat sätt, utan att det blir för stökigt. Likadant med råbiffen, där själva köttet faktiskt spelar andrafiol bakom mer attitydstarka smaker av senap och schalottenlök. Och det är kul att äta potatis som ser ut som en våffla, ögat lurar liksom smaklökarna en smula.
Snart väntar huvudrätten. På menyn finns bland annat köttbullar med traditionella tillbehör. Förstås ett sätt att inviga internationella hotellgäster i det svenskaste man kan äta. Även vi blir sugna, men väljer hängmörad ryggbiff (385 kr) och stekt torskrygg (325 kr).
Här är det omvänt jämfört med förrätterna. Det är köttet och fisken som är grejen. Fina råvaror hanterade med varsam hand. Egentligen är det inget större fel på det övriga men i båda fallen blir det lite för mycket av allt.
Bara för att man hämtar sina grönsaker från egna odlingar behöver man inte plocka allt.
Ryggbiffen serveras med hjärtsallad, inlagd gurka, rotselleripuré och endive. Fisken med blåmussla, fänkål, blekselleri, morot och skummad musselsås. Det blir mastigt, rörigt och otydligt både vad gäller smaker och hur maten ser ut på tallriken. Bara för att man hämtar sina grönsaker från egna odlingar behöver man inte plocka allt. Köket skulle vinna på att välja och välja bort. Förbättra genom att förenkla.
Något man lyckas med när vi kommer till desserten. Vi äter rödbetsglass med björnbär, rödbetstoffee, maräng och ängssyra (135 kr) samt blåbärsglass med vaniljskum, blåbärskräm, havreflarn och timjan (135 kr).
Glassen tillverkas i den egna köket och våra reaktioner på rödbetsvarianten går isär. En av oss är tveksam, den andra entusiastisk. Och visst, den är lite utmanande och inte för alla. Men här är Noot exakt så tydliga, på gränsen till övermodiga, som vi vill att de ska vara hela vägen.
Fakta om Uteätarna
Vilka är Uteätarna? En grupp journalister på GP:s redaktion som har stor restaurangvana. Betyget sätts på helheten – en blandning av smak, utseende, komposition prisvärde, service och atmosfär.
Prisnivåer: Bygger på medianpris på huvudrätt alternativt rekommenderat antal mellanrätter eller halva medianmenypriset: 1 = under 200 kr, 2 = 201–250 kr, 3 = 251–300 kr, 4 = 301–350 kr, 5 = över 351 kr.
Betygsnivåer: Fem fyrar = lysande (25–24 poäng), fyra fyrar = utmärkt (23–19 poäng), tre fyrar = bra (18–13 poäng), två fyrar = godkänt (12–7 poäng), en fyr = underkänt (6–0 poäng).
