Mitt i Södra vägens skrammel, granne med den opersonliga Heden och lite för långt bort för att tillhöra Avenyn, huserar Epoque sedan 2017. Restaurangen ser ärligt talat inte mycket ut för världen från gatan, men väl inne är det ombonat och trevligt. Sobra färger, ett halvöppet kök och charmig service får oss att trivas på studs när vi slår oss ned vid ett bord en vardagskväll. Efter att ha tjuvlyssnat på sällskapen i vår närhet misstänker vi att samtliga är kollegor på affärsmiddag, eventuellt är det en vanlig kväll här efter att turistsäsongen klingat ut.
Vi dricker kolsyrat vatten och läser länge i menyn, som har svensk mat i grunden men där varje rätt har element som överraskar. Vi får svårt att välja. En av oss slår till på kökets tre rätter (625 kr) med tillhörande litet dryckespaket (395 kr), den andra väljer fritt från à la carte-menyn, med lite stöd från vår servis som har perfekt tonträff mellan rolig och professionell.
Smöret är underbart, men musslorna har gått för länge och har konsistens: studsboll
Kökets förrätt är Epoques klassiska drottningkammusslor, som även fanns på menyn vid Uteätarnas senaste besök 2022. Musslorna är eldade med ett smör smaksatt med het sobrasada-korv, vitlök, parmesan och citron och paras fint med en mineralig, torr riesling. Smöret är underbart, men musslorna har gått för länge och har konsistens: studsboll.
Smakerna sitter också i en crudo på pilgrimsmussla (185 kr), serverad med en vinägrett på tomatvatten och vit soja med pepparrot, frasig potatis, jalapeño, gurka och korianderkrasse. Den är vacker, fräsch och smart men också väldigt ”blöt” och vi känner oss nästan lite snopna när hälften av rätten inte går att äta med gaffel.
Till det en frasig, lagom dekadent, potatis med ett generöst lager ost på som inte gör någon besviken
Till huvudrätt en sotad hälleflundrafilé (365 kr) med en sås på piggvarsbuljong, rostad kycklingbuljong och vitt vin. Till det savoykål, vaxbönor och potatisterrin med brynt smör och ost. Filén är otroligt generös, presentationen är vacker, men fisken är tyvärr åt det torrare hållet vilket förstärks av att proportionen mellan sås och fisk är helt skev. En betydande bit fisk lämnas kvar.
Svensk ryggbiff “au poivre” är desto bättre tillagad, med en djup rödvinssky som har tydlig smak av rökt svartpeppar. Ett glas rioja passar utmärkt till, “inte för svulstigt” enligt vår servis och vi kan bara hålla med. Till det en frasig, lagom dekadent, potatis med ett generöst lager ost på som inte gör någon besviken.
Ikväll nådde utförandet inte riktigt hela vägen. Ingen är ledsnare för det än vi
Det är rejäla portioner, men känslan av besvikelse hänger mellan bordet när efterrätterna kommer in. En klassisk chokladpudding med apelsingrädde är visserligen rolig att både se på och sticka skeden i, med kraftig chokladsmak som bryts av fint med noter av apelsin och en kopp presskaffe. Men gräddfilssorbeten med maräng (145 kr) är inte särskilt minnesvärd.
Epoque kan absolut erbjuda en trevlig kväll med rejäl, och ambitiös, svensk mat. Menyn är bjussig och passar många utan att vara tråkig, och servicen är kanon. Det är en restaurang man instinktivt vill tycka om. Men i kväll nådde utförandet inte riktigt hela vägen. Ingen är ledsnare för det än vi.
