Har någonting gott någonsin kommit ur stans evenemangsstråk? Det kan en infödd göteborgare ibland fundera över. Ja, ska det visa sig, när vi för första gången besöker trotjänaren Dinner 22, som gjort comeback efter pandemin i ny skrud och delvis uppdaterad meny.
Här är kött, enligt egen utsago lokalproducerat, i fokus och för den som gillar det finns flera alternativ som serveras med béarnaisesås, tomat- och löksallad och pommes.
Vi väljer i stället två olika trerättersmenyer (610 kr/st) med tillhörande vinpaket (400 kr/st), sex klassiska rätter för ett hyfsat pris.
Vi börjar kvällen med var sin drink och trivs snabbt i den varma lokalen. Nästan så att vi, lagom till att förrätterna serveras, har glömt att vi bara är några meter från ett halvt uppgrävt Korsvägen. På ena sidan en gravad biff, toppad med friterad potatis, nobismajonnäs, Wrångebäcksost, krasse och picklad silverlök. Till det ett glas lätt pinot noir från USA som balanserar den gravade biffen suveränt. Fräscht och vackert men majonnäsen, ett otyg varenda Göteborgskrog lagt sig till med på otaliga rätter, hade vi kunnat leva utan.
Den krispiga parmesanpotatisen är mycket god, men känns överflödig i den redan stora portionen.
På andra sidan bordet serveras restaurangens version av toast Skagen, en rejäl variant gjord på räkor, hummer, rödlök och dill med en skvätt löjrom på toppen. En torr och mineralig chablis bryter av fint mot det salta och feta.
Vi är på gott humör när huvudrätterna kommer in. En ångad skrei faller isär fint och serveras med en rik vitvinssås som paras med torr chardonnay från Frankrike. Men vi förstår inte riktigt vad kocken vill åt med de tillhörande apelsingratinerade betorna som tar över och bryter av – på fel sätt. Den krispiga parmesanpotatisen är mycket god, men känns överflödig i den redan stora portionen.
Kött från Nya Zeeland rimmar illa med inriktningen
Den andra i sällskapet får en hjortytterfilé med portvinssås, lingon och smörstekt shiitakesvamp. Efter att ha frågat två gånger får vi till slut veta att hjorten rest hela vägen från Nya Zeeland till Göteborg för att landa på vår tallrik. Det rimmar illa med vurmen för närproducerat och svenskt kött. Ett alternativ som inte skickas tvärs över vår planet hade varit enkelt att hitta – välj annars att servera något annat.
Färre element och lite mer finess hade lyft upplevelsen.
Oavsett flygtur är filén fint tillagad i medium rare, mör och saftig med en rejäl röd kärna. Men inte heller här orkar vi ägna sidorätten, en fluffig västerbottensostbakad potatispuré, någon större uppmärksamhet. Krogens läge gör att Dinner 22 besöks av lika delar teaterbesökare, hockeyfans, turister och vanliga göteborgare och vi kan tänka oss att många uppskattar de rejäla portionerna. Men färre element och lite mer finess hade lyft upplevelsen.
Nu dessert. En god och len crème brûlée serveras med ett lätt portvin och en björnbärssorbet, där den senare återigen känns överflödig. Mitt emot kommer en brödpuddingscrem, god med en hint av whiskey mot vanilj och syrliga bär.
Vi lämnar restaurangen (väldigt) mätta, nöjda och ompysslade. För att tävla med stans mest intressanta krogar hade Dinner 22 behövt en starkare identitet än lokalproducerat från Nya Zeeland. Men med en vällagad och rejäl måltid i en trevlig miljö kommer man en bra bit på vägen. Vi ger gärna restaurangen en chans till.
Anmäl dig till nyhetsbrevet GP Mat och dryck!
Få tips på vin, öl och recept inför helgen och det bästa från Göteborgs restaurangliv. Ett nyhetsbrev för dig som är 25 år eller äldre.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
