Utsikten är spektakulär. När vi kommer är det mörkt ute och lätta snöflingor faller till synes tankspritt över staden. Det är bedövande vackert och närmast dånande romantiskt samtidigt som världen häruppe på våning 33 liksom är en smula dämpad.
De senaste veckorna har Brasserie Draken varit ett av Göteborgs svåraste bord att boka. Många är nyfikna. Vi också. Hur är det att skjuta sig upp från Järntorgets rasslande larm och långgatornas stök? Att vara nära livet och kivet men ändå lite på distans. I ett skyddat, glänsande torn.
Vi blir omedelbart välkomnade och lotsade genom trängseln. Här är fullt med folk och vi får plats vid en tvåa där vi har panoramafönster på ena flanken och en, ska det visa sig, besvärligt trång gång på den andra. Över oss hänger en lång, stiliserad drake som ser ut som något ur Leonardo da Vincis skissböcker.
Brasserie Draken med klassisk fransk meny
Menyn är en bingobricka med franska klassiker åt det lite vräkigare hållet. Hummer, löjrom och pilgrimsmusslor. Lamm, piggvar och bouillabaisse på hälleflundra. Intrycket är att allt lockar men ingenting egentligen överraskar. Det gör ingenting så länge det som kommer på tallriken håller höjd. Men vi undrar varför man valt den franska vägen? Varför inte gå hela vägen på draktemat och göra stans bästa kinamat. Eller spinna på platsens kultur och arbetarhistoria och göra rustik men lyxig husmanskost?
Nåväl. En av oss börjar med ölpocherad hummer med plommonvinägrett, majrova escabeche, stekt bröd och krasse (195 kr). Den andra väljer endiver och äpple med purjolöksterrin, sauce ravigote, druvor och pinjenötter (145 kr).
Salladen, om man får kalla den så, är vacker och luftig. Såsen tillför syra som kontrasterar mot nötterna. Bladen är spänstiga. Vi hade kunnat vara utan druvorna. De ger den där frukt i mat-känslan. Efter ett tag känns rätten endimensionell, den hade vunnit på att vara mindre.
Vi får vänta nästan en timme. När fisken kommer in är den kall, salt och för hårt stekt. Köttet är stabbigt och sitter ihop i stället för att falla isär.
Hummern är ingen höjdare. Den är studsig i köttet och smakerna påfallande svaga och i det närmaste trötta. Vi har frågat efter vin men servitören måste gå och fråga. Kommer tillbaka med en riesling (Aus den Lagen, 190 kr) som är god, men ingen kick till maten.
Till varmrätt väljer vi piggvar på ben med champagnesmörsås, bergamott, svartrot, forellrom, gurka och glaserad amandinepotatis (475 kr) respektive flamberad tournedos med provençalepotatis, haricots verts och sås på tre sorters peppar (495 kr).
Vi får vänta nästan en timme. När fisken kommer in är den kall, salt och för hårt stekt. Köttet är stabbigt. Till det ett chablis (Corinne et Jean-Pierre Grossot, 250 kr). Vinet är gott, maten en besvikelse.
Tournedon är bättre och rullas fram på vagn för att flamberas på plats. Det är en effektfull show, men visst eldas det vanskligt nära bordsgrannarnas ryggar? Vi uppskattar den rejäla pepparsmaken och dijon-bettet i såsen som också reds vid bordet. Haricots verts-bönorna är däremot lite mörbultade. Som om de fått vänta lika länge som fisken.
Brasserie Drakens ledord uppfylls inte
Till dessert rullas återigen en vagn in i den trånga gången. Det är en nästan omöjlig plats för den kämpande personalen att göra sitt jobb. Vi blir bjudna på desserten och får avdrag på notan som kompensation för den långa väntan. Plus på det förstås.
Men tårtan är trist och livlös. Brownien en lyxigare variant på Snickers.
Brasserie Drakens ledord är ”spektakulärt och stimmigt, tidlöst och temperamentsfullt, elegant och avslappnat.” Där är man inte. I alla fall inte sett till köket. Potentialen finns förstås. Läget krattar för en möjlig succé men då behövs mer själ och mindre show.
Om du ska bygga starka relationer med dina gäster krävs mer än buller och bång. Det räcker inte att banka på kastrullerna. De måste fyllas med klass, kvalitet och kärlek.
Den här kvällen ser vi en hovmästare som är påtagligt pressad och en ung och oprövad serveringspersonal. Som inte mäktar hålla jämna steg med den brusande ström som uppstår när det är fullbokat och maxat av förväntningar. Stordalen har dragit vidare. Det är det här gänget som måste göra jobbet.
Den fantastiska utsikten är svindlande men just nu svajar hela Brasserie Draken av yrsel efter en alltför hårt pumpad hajp.
Anmäl dig till nyhetsbrevet GP Mat och dryck!
Få tips på vin, öl och recept inför helgen och det bästa från Göteborgs restaurangliv. Ett nyhetsbrev för dig som är 25 år eller äldre.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
Uteätarna
Franskt/Klassiskt
Brasserie Draken
Olof Palmes plats 2
031-305 01 60
Öppet: mån–tis 17–23, ons–tor 17–00, fre–lör 17–01
Betyg: 12/25
(Mat: 9/20, Service: 3/5)
Mat: Klassiska franska rätter.
Dryck: Massiv vinlista och stort utbud av drinkar.
Prisnivå: 4.
Garderob: Man lägger jackan över stolen eller ännu hellre på utplacerade hängare.
Vegetariskt: Ja, bland annat två huvudrätter.
Stämning: Uppsluppen och nyfiken. Men också stressad.
Ljudnivå: Hög volym på den loungiga barmusiken. Mycket folk betyder också mycket ljud.
Tillgänglighet: Blandad. Vissa mycket trånga passager. Toaletten har dock fått pris. Där är också utsikten magisk.
Uteätarnas nota för två: 2 137 kr för två förrätter, två varmrätter, två desserter, två öl, två glas vin och en kaffe.
Plus:
Den spektakulära utsikten. Som skybar är Draken exceptionell.
Minus:
Maten håller inte alls vad den lovar – och kostar.
