”Dolda judiska liv” är en mindre tegelsten till bok. På framsidan: en läsande kvinna i ett klassiskt landsbygdslandskap i gult och blått. Den som är bekant med Joanna Rubin Drangers karaktäristiska teckningsstil dras genast in i handlingen. Aha, nu handlar det om Sverige!
Ändå är jag inte riktigt beredd på vad som ska möta mig i fråga om sorg, rädsla och undertryckt vrede.
Joanna Rubin Dranger är serietecknare och författare och har även varit professor i illustration på Konstfack. Med serieromanen ”Fröken Livrädd & kärleken” (2000) fångade hon en ton i samtiden, när hon i lättsamma men tydligt konkreta teckningar och texter skildrade en kärleksrelation som föll ihop. Det var roligt, sant och sorgligt. Igenkänning, helt enkelt!
Även de allvarligare och mörkare verken, som ”Fröken Märkvärdig & karriären” (2002), som kort sammanfattat handlade om prestationsångest och ”Alltid redo att dö för mitt barn” (2008) – om moderskapets katastrofkänslor och glädjeämnen – var ett en slags igenkänning för många.
De satte ljus på läsarens egna pinsamhet och mänsklighet, så att man kunde skratta åt sig själv.
I den prisade dokumentärromanen ”Ihågkom oss till liv” (2022) lät Rubin Dranger sitt sökljus svepa över ännu mörkare vatten, nämligen tystnaden under berättarjagets uppväxt, om de släktingar som mördats i Förintelsen.
Att man aldrig direkt benämnde det som egentligen hänt, utan pratade om släktingar som hade ”försvunnit”. Boken var ett lapptäcke som även knöt samman det tidiga 1900-talets ryska pogromer, antisemitismen i mellankrigstidens Göteborg, nazismen i det ockuperade Norge och Sveriges inte alls särskilt neutrala roll under andra världskriget.
en ny tid där många åter igen tvingas eller väljer att mörka eller dölja sin judiska identitet och historia
”Ihågkom oss till liv” skrevs i en annan tid och sedan dess har situationen hårdnat. När serie- och intervjuboken ”Dolda judiska liv” nu utkommer – den som skildrar judar i Sverige som av rädsla eller skam inte vill, kan eller vågar, eller vars släktingar inte förmår vara öppna med sin identitet – är det i ett slags efteråt.
Hamas terrorattack på Israel 7 oktober 2023 och det efterföljande kriget i Gaza skär genom både samtiden och boken som en skiljelinje.
Nuet, när judar ofta automatiskt förknippas med Israel, gör att många åter igen tvingas eller väljer att mörka eller dölja sin judiska identitet och historia.
När kollektiva trauman aktiveras, hur fort det kan gå. Den 8 oktober förra året stod jag själv i en lekpark med en väninna med judiskt påbrå, vi pratade om terrorattacken som skett, om de som drabbats och tagit som gisslan, om dem som var kvar. Om katastrofen. Hon sa att detta kommer att leda till en så stark vedergällning, ett fruktansvärt krig, och detta kommer att ge upphov till än mer antisemitism. Och sedan är allt igång igen, bortom allt.
Men ”Dolda judiska liv” tar sin början före 7 oktober 2023, med att det tecknande berättarjaget Joanna får ett mejl av en person som utåt sett är förtegen om sin judiska identitet, trots att den är viktig för henne – hennes farfar överlevde Auschwitz. Detta griper tag i andra erfarenheter.
Att leva som hemlig jude i Sverige efter andra världskrigets slut. Hur absurt är inte det!
Joanna bestämmer sig för att ta reda på mer, och börjar intervjua människor. Det blir fem tecknade berättelser baserade på över trettio intervjuer. De flesta är anonymiserade, med hänvisning till säkerheten eller familjen.
Flera av berättelserna handlar om att ”komma ut” som jude, eller om när man ska berätta, och hur det tagits emot. Eller om när man själv förstår vem man är.
Som när förmedlandet har skett indirekt, som någon som plötsligt står framför släktingars grav i Tjeckien och genom detta kommer till insikt, eftersom det är en judisk grav.
Varför berättade inte familjen för barnen? Varför behövde man förtiga något om inte alls är skamligt?
Eller någon som fått veta det av säkerhetspersonal på flygplatsen i Köpenhamn, på väg för att träffa släkten i Israel.
Varför berättade inte familjen för barnen? Varför behövde man förtiga något om inte alls är skamligt?
Mina tankar går till germanisten Birgitta Almgrens ”Drömmen om Norden: Nazistisk infiltration 1933-1945” som handlar om det nazistiska inflytandet i det svenska utbildningsväsendet under 1940-talet. Om Tyskland påverkansoperationer och om kulturklimatet och tankemönstren som möjliggjorde dessa. Om hur antisemitismen var inlemmad i samhällets värderingar.
Det är skrämmande läsning, även eftersom vi som ansågs vara neutrala under kriget aldrig har behövt bearbeta eller se vår dolda antisemitism eller rädsla för det främmande. Våra fördomar har kunnat frodas som troll, som om de släppts upp i ljuset hade kunna spricka.
Men ”Dolda judiska liv” innehåller inte alls bara mörker, utan den sväller även av stolthet. De som funnit sitt sammanhang och vittnar om värmen och gemenskapen. Som vågar värna sina ritualer och högtider. Som trotsar vad familjen ska tycka, som säger att man inte ska leva öppet, eller som ändrat sitt efternamn, eftersom man aldrig vet hur tiderna ska förändras.
Befriande är även hur boken mynnar ut i en gruppintervju med två systrar och deras döttrar, där de även kan skratta åt det absurda i hur man inte talat öppet om det judiska hemma.
Den får mig att tänka på den likaså aktuella ”Judiska hjältinnor” (Natur & Kultur) som Joanna Rubin Dranger gjort tillsammans med Karin Brygger och Anneli Rådestad. Här lyfts hundra intressanta, framgångsrika kvinnor från olika tider fram, som på olika vis alla skapat om sina sammanhang.
På liknande sätt är även de som vittnat i ”Dolda judiska liv” ett slags hjältar och hjältinnor, som förhoppningsvis hjälper till att belysa och skapa om den verklighet vi befinner oss i idag.
Läs mer i GP Kultur:
Seriereportage
Joanna Rubin Dranger
Dolda judiska liv
Albert Bonniers Förlag
290 sidor
