Vi lever i en tid då naturvetenskapliga forskare oförtrutet fortsätter att ta gränsen mellan arv och miljö för given och rapportera om den biologiska skillnaden mellan könen. Kön är biologi och genus är kultur har det sagts. I samma anda har det blivit politiskt korrekt att hävda att sexualiteten är medfödd och att människor har olika läggning. Det är därför en lättnad att den amerikanska filosofen Judith Butler nu finns på svenska. Könet brinner! är förvisso bara ett urval ur Butlers politiska, filosofiska och kritiska tänkande under 1990-talet, men icke desto mindre utgör det en lärorik och extremt spännande motvikt till idéer om det naturliga, om sex, identitetsskapande, sociala kategorier och maktförhållanden. Framförallt erbjuder det en enastående möjlighet att tänka om, som jag tycker alla borde unna sig. Det kan faktiskt ses som en skyldighet, att tänka tanken - inte ut, utan vidare. En metod som hellre än att konstatera, fastställa och vidmakthålla, hos Butler vilar på "en fråga, ställd men inte besvarad".
Vilka frågor är det då som bör ställas? Och med vilka utgångspunkter? Hur oskyldigt det än kan verka, bygger alla urval och benämningar på uteslutande. Att kategorisera är alltså en sorts nödvändig diskriminering. Hos Butler förvandlas den erfarenheten till något fruktbart. Hon är inte destruktiv, utan dekonstruerar - med betoning på det konstruktiva. Dessa konstruktioner utgår från reella politiska problem - i den amerikanska militärens lagtexter, i kontinental filosofi, psykoanalys, litteratur eller på gatan. De ivriga belackare av dekonstruktion och poststrukturalism som tagit dessa för obegripliga plattityder, förlamande för allt politiskt arbete, bör helt enkelt tänka om. Hos Butler finns den framtida möjligheten just i det att saker kan se ut på andra sätt, som förvisso delvis alltid måste undslippa vår kontroll. Uteslutningens mekanismer kan aldrig undvikas.
Tiina Rosenberg, docent i teater- och genusvetenskap, som har gjort texturvalet, är väl medveten om dilemmat och har valt "några grundläggande resonemang om feminism, queer, homosexualitet och politik hos Butler", ordnade tematiskt och med den uttalade förhoppningen att texterna ska komma till användning. Själv läser jag utdragen ur milstolpen Gender trouble, samt ur Bodies that matter, The psychic life of power, Excitable speech, antologier och tidskrifter, mer som smakprov än som egna, fristående texter. Åtminstone utdragen ur de egna böckerna, som bör läsas i sin helhet för nödvändig fördjupning av resonemangen.
Visst talar texterna i Könet brinner! om och till varandra, men jag undrar om det inte hade varit bättre med ett fett temanummer i en tidskrift över hela hennes produktion, med generösa och kritiska kommentarer. Alternativt, vilket säkert alla inblandade också önskar, Butlers samlade i översättning! För det här bör tas på allvar. Inte bara av feminister, homoaktivister och andra som agerar av en akut egen nödvändighet. Det rör sig om vårt samhälles grundläggande premisser, och hur detta samhälle organiserar och legitimerar sig självt.
Rosenbergs informativa men okritiska introduktion, får mig dock att börja undra vem den här boken riktar sig till. Är man redan införstådd i feministisk, queer- och genusteori, idéhistoriskt och politiskt sett, behövs kanske ingen mer generell och utförlig presentation - men det är tyvärr inte jag. I en not som borde ha lyfts upp i brödtexten förklaras exempelvis nyckelbegreppet queer, med alla sina komplexa och växlande betydelser: bög, lesbisk, homo, transa - eller ett främmande element, i vidare och mer oviss bemärkelse. Begreppet har på olika sätt använts för att benämna just de kategorier som blir uteslutna vid en tillsynes naturlig kategorisering som man/kvinna.
Butlers bakgrund skulle jag också gärna veta mer om. Förankringen i den amerikanska universitetsvärlden och i liberala gaymiljöer i klinch med den tilltagande amerikanska nykonservativismen och dess moralhysteri - det är knappast någon slump att ett land som Amerika har producerat en tänkare som Butler. Det amerikanska perspektivet förklarar också hennes kritiska och samtidigt djupt respektfulla sätt att använda kontinentaleuropeisk filosofi. Som Rosenberg påpekar är hon en av de första att använda Nietzsches och Foucaults genealogiska metod på idéer om kön och sexualitet - det vill säga en kritik av föreställningen om att det finns ett original att gå tillbaka till, ett fast och givet ursprung. Detta uppmärksammar bland annat allvarliga problem i deras egna tänkanden, helt i enlighet med Butlers idé om performativitet och drag som parodi betraktad: "detta att vara invecklad i det man bekämpar och att vända makten mot den själv för att därigenom skapa alternativa maktmodaliteter".
Översättare Karin Lindeqvist ska verkligen ha en eloge. Trots Butlers filosofiska finlir - inte lättläst direkt - är svenskan förvånansvärt klar. På grund av mina begränsade förkunskaper är det inte texterna ur Gender trouble som jag har bäst utbyte av. Det är snarare de senare verken, med referenser till filosofi och psykoanalys, och som ställer dessa härligt gubbiga discipliner (med eller utan kvinnliga förespråkare) och deras implicit heteronormativa eller homofoba idéer på ända. De pekar ut de ömma punkterna: det outsägliga, som förbigås med tystnad (kanske något mystiskt "kvinnligt", drag eller något annat obestämt perverst) eller det som endast existerar som en negation, genom förbud. I kapitlet där Butler diskuterar varför amerikansk militär betraktar utsagan "Jag är homosexuell" som en faktisk homosexuell handling, både hotfull och smittsam, gudbevars - och vilka hemliga bortträngda begär ett sådant förbud döljer - kommer jag faktiskt på mig själv med att skratta högt. Butlers sätt att lyfta fram det omedvetna som ett kvitto på det alltid okontrollerbara, instabila momentet som gör att det trots allt går att hoppas på en attitydförändring, känns helt enkelt enormt befriande. Genom det exkluderades comeback börjar så "det svåra arbetet att bygga en framtid med undantagslöst orena resurser".
