Jag tänker ofta på tiden, man kan säga att det är ett intresse jag har. Tiden är spännande, men ack så läskig. Den bara går och det enda vi vet är att vår tid är begränsad. Den varar inte för alltid. Ingen tid gör det.
”Herregud, stanna tiden! Jag vill hoppa av.” Så sa Bodil Malmsten i ett sommarprogram en gång. Nu har Bodils tid tagit slut men inte min. Men jag tänker på henne ofta så på sätt och vis har hon tid kvar.
Hur som helst, när vi pratar om tid finns det en viktig tid som man ofta återkommer till i såväl konst som litteratur och för all del även musik. Det jag syftar på är såklart barndomen. En tid som präglar oss resten av livet och på många sätt gör oss till dem vi är. Alla stora konstnärer pratar om den, det är där allt börjar. Trauman eller ljusa år i sus och dus. Hur barndomen än har varit så sätter den sina spår. Och just det där med barndomen har gjort att jag utvecklat en ny rädsla för tiden, mina barns tid. Deras barndom som jag just nu håller på att forma.
Jag får lätt panik vid tanken på att det vardagsliv jag lever är just deras barndom. Ni vet, det där helt vanliga dagarna av vardag och slit. Halvfabrikat och alldeles för mycket skärmtid. Dagar som för en vuxen på många sätt bara susar förbi i form av vecka 22 och 37. Present till förskolepedagoger, nya regnkläder, snabbnudlar, tvätt-tid, APT, en tur till badhuset och så plötsligt har ett år gått. Och ett år till. Vad har vi egentligen gjort, bråkat?
Föräldraguiden
Lisa Stevik och Klara Grape skriver varje vecka om livet som förälder och ger tips om aktiviteter och saker man kan göra med barn kommande helg. Följ Föräldraguiden för att få en pushnotis i din mobil när detta publiceras.
För några dagar sedan ägnade jag en stund åt att städa, ett fritidsintresse jag har, då passade jag på att lyssna på ett gammalt avsnitt av P1 programmet Kropp och Själ från 2022. Gamla avsnitt, ett annat intresse jag har. Hur som helst, avsnittet bar titeln ”Vikten av barndomsminnen” och programmet gästades av bland annat Karolina Ramqvist som skrivit boken ”Bröd och Mjölk” (2022). En bok där hon berättar om sitt liv och sin uppväxt genom sina matminnen. Hur hon försökte laga kalops till sin morfar när hon bara var fem år gammal och hur hon genom maten minns sin mamma som ständigt jobbade och hur det stod färdiga pannkakor på bordet som hon kunde äta när hon var ensam hemma.
Matminnen och doftminnen är som bekant starka. Jag minns själv söndagsmiddagarna hos mormor och morfar. Kött som var mört och mamma som tyckte att det var alldeles för dött medan jag själv älskade det. Lika väl minns jag pappas alla paradrätter från 90-talet, hur det plötsligt serverades quorn en dag. De hade börjat säljas på B&W. Det var något nytt och alla gillade det. Stämningen var god.
Men själv vet jag inte vad det är för minnen jag ger mina barn och det skrämmer mig. Plötsligt börjar jag fundera över alla saker jag säger och gör. Vilken mat har stått på vårt middagsbord de senaste åren? Har jag lagat för många fiskpinnar? Varför har inte jag någon paradrätt som mina barn kommer fråga mig om receptet till när de blir stora. Nä, för det har jag inte. Jag lagar snabb mat ofta baserad på halvfabrikat. För det äter ju alla. Är det fel, ingen vet för den tiden är nu. Det visar sig sen.
Sen.
Herregud, stanna tiden! Jag vill hoppa av.
Läs mer från Föräldraguiden:
LÄS MER:Helgen med barn i Göteborg: vecka 17
LÄS MER:Så gör du för att ge ditt barn bra musiksmak
LÄS MER:Ta det lugnt, författare – barn klarar en sida utan äventyr
LÄS MER:Möt GP:s nya krönikörer – med inriktning på kultur och familj
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
