Bostäder här, affärer där.
Var sak på sin plats.
Nog för att vi vill ha ordning i köket och tvättstugan och garaget. Men i staden?
Nej tack.
Fram till 60-talet innehöll de flesta kvarter i Göteborg en blandning. Allt om vartannat. Men i dag är funktionerna separerade. 1/2/3. X/Y/Z. Ett sorterande som vi fortfarande envisas med trots att vi vet vilka negativa effekter det har på stadslivet.
Det är i de funktionsblandade stadsdelarna vi trivs bäst. Med gångavstånd till jobbet, till affärerna, till bion, till parken där du kan slå dig ner med termos och morgontidningen medan barnen leker. På dagarna är det skolan och arbetsplatserna som ger liv, på kvällarna kaféerna och restaurangerna, på helgerna fotbollsarenan och konsertsalen. På bänkarna på torget avhandlas det senaste skvallret.
Men sådana stadsdelar blir allt mer sällsynta. Och därmed allt mer otillgängliga eftersom bostadspriserna har trissats högre än himlen. Som i Vasastaden i Stockholm, 120 000 kronor kvadraten, dyrast i riket. Jag var där för ett par dagar sedan och lämnade in en kantstött skulptur på en liten verkstad som specialiserat sig på att reparera antikviteter.
En fråga för våra politiker är hur den här Vasastadscharmen ska kunna appliceras på landets trötta sovstadsdelar. Hur ska de ödsliga kvarteren kunna återfå sitt ursprungliga gatuliv? Eller är områdena kanske redan bortom all räddning?
Det uppstår inga blandstäder så länge vi slentrianmässigt planerar som på 60-talet
Ett grepp – som testats med framgång i Köpenhamn – är ”kreativa zoner”. I kvarter med äldre bebyggelse, med tomter som ännu inte hårdexploaterats, tillåts kreatörer hyra billiga verkstäder och ateljéer. Den kreativiteten, uppfinningsrikedomen och skaparglädjen som uppstår, den spiller sakta men säkert över på kvarteren runt omkring, lockar folk som annars aldrig skulle satt sin fot i området, gör döda gator levande, butikerna blir fler. Plus att den allmänna företagsamheten förstås får sig en rejäl skjuts.
Win-win på alla fronter.
Kan man tycka, men riktigt så enkelt är det tyvärr inte. För ska den kreativa zonen bevaras måste byggandet begränsas. Om inte byggandet inom den kreativa zonen begränsas, om kvarteret tillåts exploateras lika hårt som resten av staden, då kommer den äldre bebyggelsen oundvikligen försvinna. Rivas. Verkstäderna och ateljéerna kommer att ersättas av tilltagna kontorskomplex, eller storskaliga bostadshus, så höga och breda som överhuvudtaget möjligt för att maximera byggherrens uthyrningsbara yta.
Där och då måste göteborgspolitikerna våga säga stopp. De måste vara förutseende nog att inte stirra sig blinda på alla snabba miljoner som försäljningen av tomten ger, och i stället prioritera stadslivet. Det är, i mitt tycke, deras allra viktigaste uppgift som folkvalda. Vad gynnar brokigheten och mångfalden? Hur uppmuntra till trygga och trivsamma miljöer där vi vill umgås?
Ska man lyckas i den föresatsen duger inte ”ordning och reda, pengar på fredag”. Det uppstår inga blandstäder så länge vi slentrianmässigt planerar som på 60-talet. I stället krävs fantasi. Påhittighet. En förmåga att tänka fritt, kors och tvärs, tvärtom och bak och fram.
Bara genom att omfamna oredan kan vi få ordning på våra städer.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Rädda Shellmacken på Fjällgatan
LÄS MER:Orden är vårt bästa vapen mot trist arkitektur
LÄS MER:Därför är arkitekter så illa ansedda
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
