Mark Isitt: Rädda Shellmacken på Fjällgatan

Shellmacken på Fjällgatan riskerar att rivas. Men de nya förslagen på kvartersbebyggelse i förment gammal stil är bara mer av samma gamla vanliga, medan macken andas framtidstro. Det skriver GP.s arkitekturskribent Mark Isitt.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Så ytterst passande!

Från luften ser bensinmacken på Djurgårdsplatsen ut som en kammussla, skärmtaket är skalet och kiosken skalbucklan. Ritad av Sten Henrik Lundgren, färdigställd 1971, beställd av Shell, förstås.

Det är en byggnad som andas framtidstro. Eller fullkomligt hyperventilerar framtidstro, rättare sagt. Då, ett par år före oljekrisen, med fjädrande Citroëner på nyasfalterade vägar, med ”Life on Mars” i bilstereon, byggde man futuristiskt här i Majorna, i glas och stål och betong; skärmtaket kragar ut nästan 20 meter, I-balkarna hänger från en ”Ullevipylon”, vajrarna lika spända som pianosträngar.

Men nu riskerar hela rasket rivas (GP 31/7). Åtminstone om fastighetsexploatören får som den vill. Och det får den nog för hittills har ingen politiker uttryckt minsta betänklighet kring den storskaliga kvartersbebyggelse som JM föreslagit. Tvärtom.

ANNONS

”Bra förslag på Djurgårdsplatsen!” konstaterar demokraten Patrik Höstmad. ”Det här förslaget är ju klockrent!” utropar moderaten Hampus Magnusson (GP 1/8). Åtta flerbostadshus, byggda i trä och tegel med enkupiga lerpannor på taket.

I ”gammal stil”.

Arkitekterna på Semrén & Månsson säger sig vara inspirerade av Göteborgs landshövdingehus. Men här vill de bygga i åtta våningar, trots att landshövdingehusen aldrig varit mer än tre. Exempel på hur sådana brukar se ut finns på intilliggande Bangatan. Eller – bättre – på Djurgårdsgatan där nummer 19, 21, 23 och 25 hör till Göteborgs allra finaste; byggda kring förra sekelskiftet, med burspråk och takkupor, ornamenterade som vore de florentinska palats (om än i lövsågad furu istället för travertin).

JM:s nybygge kommer få svårt att hävda sig i konkurrensen.

Bangatan och Djurgårdsgatan löper jämsides, lätt förskjutna, ända från Karl Johansgatan i norr förbi Gathenhielmska trädgården fram till Djurgårdsplatsen. Här möts de, överlappar, och bensinmackens pylon kan sägas markera skärningspunkten. Rörelsen söderut förlängs och tydliggörs av det svävande skärmtaket som liksom famnar efter den öppna platsen, griper efter solstrålarna. Snyggt.

Att det går att andas nytt liv i gamla strukturer vet vi: senast jag kollade var det flera veckors väntetid till Lilla Napoli

Därtill skapar macken variation. Bryter områdets monotoni. För medan byggnaderna runtomkring är höga är macken låg. Medan bostadshusen är förhållandevis konventionella är macken experimentell. Och medan de långa gatorna med sina lydiga led av bostadshus kan kännas trånga representerar macken något annat, lättare och luftigare. Den ställer grannkåkarna i välgörande relief.

ANNONS

Samtidigt, det är klart, det råder bostadsbrist. Och i vidare bra skick är macken inte; den välvda baksidan är väldigt mycket baksida, skräp samsas med ogräs, graffiti med flagnande fulplåt. Och vidare roligt är det förstås inte att ha en simpel bensinmack i sitt närområde. Men är detta skäl nog för rivning? Nej.

Förutom mackens värde för gatubilden vittnar den också om en progressiv epok i stadens historia, en svunnen era som stimulerar fantasin. Den får oss att drömma om en återuppståndelse. Inte för bilsamhället, men för en ny typ av mötesplats i grannskapet.

Att det går att andas nytt liv i gamla strukturer vet vi: senast jag kollade var det flera veckors väntetid till Lilla Napoli, en pizzeria inhyst i en fallfärdig kiosk bredvid en bilmek på en parkeringsplats intill en hundrastgräsmatta vid en motorledskorsning. I lilla Falkenberg. Vid en jämförelse framstår Djurgårdsplatsen som Times Square och macken som Guggenheimmuseet.

De folkvalda som idag önskar jämna macken med marken måste inse att det inte bara är x antal ton betong de kasserar, x antal I-balkar, x antal meter vajer. I slutändan handlar mackens framtid om stadslivet, om mångfalden.

Väljer politikerna att ersätta ett stycke expressiv arkitektur med ännu mer av det gamla vanliga, då skickar de en tydlig signal: det udda, det överraskande, det uppseendeväckande – bah! – sådana uttryck hör inte längre hemma i Göteborg.

ANNONS

Så ytterst opassande.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Inte politikerna som ska rädda oss från medioker arkitektur

LÄS MER:M-kravet: Gå vidare med byggplanerna för Shelltomten i Majorna

LÄS MER:Förslaget: Bygg klassiskt vid Shelltomten i Majorna

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS