Han hade svårt att göra sig förstådd. De andra i förskolans äldsta barngrupp babblade på om olika grodor, salamandrar, prästkragar och vivor. Han pekade och sade bara “blom-ma” när vi gick i skogen med förskolegruppen.
Jag jobbade extra på en förskola i Sundbyberg försommaren 2020. Barngruppen var mindre på grund av pandemin. Han var dock alltid där, hade många syskon, bodde i ett av Sundbybergs miljonprogram med en ensamstående mamma som hade flera jobb, och i hemmet talades inte svenska.
"Ingen läser nog med honom” tänkte jag för mig själv. Han kommer behöva hjälp med lästräning och breddning av ordförrådet när hösten kommer och steget till förskoleklass ska tas. Jag försökte läsa, ljuda bokstäver och ord med honom, men min insats mötte inte det stora behovet. Han tröttnade snabbt och ville hellre leka.
Efter att jag tillsammans med min kollega, Timbros chefsekonom och docent Fredrik Kopsch, skrev om regeringens satsning på skolbibliotek har jag tänkt på honom. Han borde börja fyran efter sommaren.
Läsförståelsen för fjärdeklassare som pratar svenska i hemmet var i den senaste PIRLS-studien oförändrad jämfört med resultaten från 2016. Försämringen vi sett de senaste åren drivs helt av de som inte talar svenska i hemmet. Det är de som löper högre risk att inte klara grundskolan och senare i livet hamna i utanförskap. Trots det väljer regeringen att satsa nästan en halv miljard på en åtgärd – bemannade skolbibliotek – som helt saknar evidens.
De enda som förlorar på ovan kulturtexter är barnen som har svårt med svenska språket och läsningen.
Vi har ett ansvar att hjälpa gruppen som halkat efter i läsförståelsen. Därför har vi från Timbro påtalat att det inte är säkert att de hjälps av en satsning på skolbibliotek. Bevisligen tål inte svensk samhällsdebatt det, utan visar i stället sin sämsta sida.
Bara på denna kultursida har Anna Björklund skrivit att vi vill avskaffa skolbibliotek (23/5), vilket självklart inte stämmer. Martin Engberg och Hanna Jedvik använder nedlåtande mig som en hävstång för att prata om något helt annat, kulturkanonen (23/5). Sofia Larsson upplever “sekundärskam” över att vi lyfter frågan om hur skattemedel används för att på bästa sätt kompensera för sämre förutsättningar, men bakom klagosången finns i alla fall ett försök att ta i frågan (14/5).
Ett fungerande samhälle kräver en diskussion om det offentligas användning av begränsade skattemedel som vilar på saklig grund. De enda som förlorar på ovan kulturtexter är barnen som har svårt med svenska språket och läsningen.
Därför vill jag igen påminna om honom. Han som hade svårt att göra sig förstådd, men som hade mycket spring i benen och glada ögon som ännu inte mött den krassa statistiken. Forskning visat att individuella insatser är viktiga för att öka läsförmågan hos den grupp han tillhör.
Om fler ska kunna dyka ned i böckernas värld måste fler först kunna läsa. Att rikta resurserna till de barn som i dag har en sämre läsförståelse är nödvändigt. En generell satsning, som inte har kartlagd evidens, få förutsättningar att lyckas, och dessutom ökar kostnader för skolan är värd att ifrågasätta. Jag gör det för hans skull.
Lovisa Lanryd
Välfärdsansvarig Tankesmedjan Timbro
Läs mer i GP Kultur:
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
