“Ut!” skrek min pappa. Som en antites till dagens engagerade booktok-föräldrar med uv-tält på gräsmattan så införde mina föräldrar läsförbud mellan vissa klockslag på sommaren, de verkade övertygade om att en gyllene bränna var snabbspåret till både hälsa och intelligens.
Det var nollnolltal när blåbleka och stillasittande barn gav mina ansvariga vuxna creeps, helt emot rådande evidens om både melanom och romanläsning. Jag var rasande.
För i min egen generation går man inte på känsla. Till skillnad från resten av världen där man äter mortlad orm och går baklänges i månljus för tur och tillväxt så fattar vi våra beslut efter signifikanta resultat. Inget kvacksalveri! Vi tackar forskningen och inte Gud, ursäktar oss om vi skulle använda “anekdotiska bevis” och även om det är runt ett middagsbord förväntas vi kunna backa påståenden med data.
Vi finner inga gränser för vad vi kan tänka oss att argumentera för så länge det finns forskning på det. Att göra så att barn kan få tag i böcker har inte något med läsandet av böcker att göra, sägs nu. Det kan vi iallafall inte veta säkert, skriver företrädare från Timbro i en satirnära debattartikel i Expressen. För forskningen är inte entydig om att skolbibblor är bra. Således borde de inte finnas.
När det gäller viktiga frågor som utbildning är det såklart vetenskapen vi måste luta oss mot, menar de evidenstroende. Och för att skaffa tydliga siffror så måste gruppen, i detta fall alltså nästa generation svenskar, tvingas in i en kontrollerad miljö.
“Man ser ju när barna mår bra”, sa Anna Wahlgren på 80-talet (en idé hon sedan själv inte alltid följde).
De behöver plockas ur sin nuvarande omgivning, långt ifrån sådant som “engagerande lärare” och “högpresterande föräldrar” – sådant som alla vetenskapsintresserade känner igen som confounders.
Kanske kan man ta inspiration från gnagarexperiment, där kropparna observeras ovanifrån innan de kastas i återvinningen.
Nä. Entydiga bevis för vad som är bra för barn kommer aldrig finnas. Tidsandan stör labbmiljön och de senaste åren har resultat och effektivitet använts som argument för allt möjligt vansinne.
Auktoriteter har berättat att mobilspel för ettåringar är baserade på forskning och att skolor utan pennor varit framtidstroende, framåtlutade. Förnuft har avfärdats, eller ännu värre med svenska mått, kallats för “moralism”.
Precis som klickig livsstilsforskning, som kan skaka fram evidens som berättar att vin är meganyttigt och att 10 000 promenadsteg onödigt, så kan den politiskt högoktaniga skolforskningen tweakas och pushas att visa vad artikelförfattaren är mest motiverad till.
Det är inte så länge sedan som Skolverket statistiktrollade bort de sämsta eleverna ur Sveriges PISA-statistik, för att visa att kunskapsnivåerna inte alls sjunkit.
“Man ser ju när barna mår bra”, sa Anna Wahlgren på 80-talet (en idé hon sedan själv inte alltid följde). Barnabokens försäljningssiffror på 80-talet berodde på just detta, den gav tillbaka självförtroendet till de närståendes blick.
Medan forskningen håller på att hinna ikapp sig själv om innovationens alternativkostnader och sin tids faror, får jag förslå lite intuition? Inte x antal böcker i veckan, utan den sokratiska frågan: verkar barnen må bra?
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Jag hade vänner – men var ensam ändå
LÄS MER:Att ta sig ut i naturen har blivit en lyxsyssla
LÄS MER:”Soft girl” är en motkultur – inte en sysselsättning
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
