De unga vill inte jobba! Skriker en upprörd borgerlig debattör och pekar anklagande på nästa, förtappade generation. Låter det bekant?
Fingret tillhör inte längre en kritstreckad farbror, sådana håller numera tyst, eller blir i alla fall inte publicerade. Det är Katrine Kielos-Marcals rasande lärarinnefinger som är höjt och modsen i det här fallet är de unga tjejerna, de vars subkulturer verkar alltför opåverkade av ekonomins osynliga knytnäve.
Kielos-Marcal firade kvinnodagen i Dagens Nyheter med att vara förbannad på “soft girls”, unga tjejer som säger sig aspirera på att ta det lugnt och bli försörjda. För att tweens som i sociala medier leker med sin nyupptäckta kvinnlighet i stället för att bekymra sig över hur de ska äska riskkapital sviker sitt kön, eller nåt.
SvD:s Essy Klingberg hakar på och får medhåll från, förutom hela högern, även journalisterna Johanna Frändén, Maggie Strömberg, Irena Pozar, vänsterns Enna Gerin såväl som högerns Catarina Kärkkäinen. Bakom detta retroresonemang verkar svenska feminister stå enade.
De missar något. Precis som mikrotrenden “ballet core” har väldigt lite med det faktiska danskompaniet på Operan att göra så är “soft girl” inte något man faktiskt fyller i sin deklarationsblankett, “huskvinna” inget du kryssar hos din syo-konsulent. Denna motkultur på Tiktok är just det, ett kulturuttryck. En pose, noga vald just för att distansera sig från den vuxenvärld man ändå inte för tillfället släpps in i.
Nu, med fyra barn, ett par aktiebolag, ett beviljat bygglov och en sjusitsig bil kan jag konstatera att jag blev långt ifrån soft.
Den sexiga mormonen som försörjer sig på att göra ASMR-videos där hon halvnaken bakar Oreos “from scratch” är inte politisk tänkare, hon är lightporrproducent. Estetiserat åsiktstrollande som kulturform är lättare att sprida nu men Kielos-Marcal borde kunna se hur hennes egen generation faktiskt poserade på ett inte helt olikt sätt.
De kaxiga 80-talisttjejerna i Lenin-mössa gjorde dock inte revolution, de kom in på läkarprogrammet och blev utbrända. De som flirtade med ”Mad men”-estetik tillbringade inte sitt yrkesliv på knä på chefens kontor, de blev ledarskribenter.
Inte för att allt som unga kvinnor säger är oseriöst. Hon tar ofta en trickster-roll, använder skämt som form för att säga det som egentligen är sant, eller stilmässigt lutar åt sanningen. Och till de ekonomiska feministerna har det funnits en del att säga. Som Greta Schüldt roligt skriver: “girlbossen som ständigt jobbar över för att ha fuck off-kapital på banken och som tillbringar kvällarna med sin Satisfyer” är inte ett hållbart ideal – det är sorgligt.
När min gamla podd ”Della Q” kallades demokratifarlig för att jag inte hade mina (då två, pyttesmå) barn på dagis blev jag symbol för den uråldriga kampen inom kvinnan: självförverkligandet kontra barnen. Nu, med fyra barn, ett par aktiebolag, ett beviljat bygglov och en sjusitsig bil kan jag konstatera att jag blev långt ifrån soft.
Precis som man kan tänka sig är tonåringens Tiktokfångade trettiosekundersfantasi om vuxenlivet ganska långt ifrån ett långt äktenskap och att driva en familj. Konflikten mellan egots och de andras behov har dock knappast försvunnit för att jag fyllt trettio, och jag är fortfarande inte säker på att världen har ett skadligt överskott på lojala partners och närvarande föräldrar.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Töm-och-glöm-kvinnans tid är förbi
LÄS MER:Är det vi kvinnor som skapat alla dessa självhatande män?
LÄS MER:Girlbossen är död – och vi kommer inte sakna henne
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
