I en debattartikel i Dagens Nyheter den andra december förklarar Jimmie Åkesson att han vill ha en kartläggning av de svenskar som ”sätter islam före demokratiskt stiftade lagar och individuell frihet”. Han menar själv att det inte inkräktar på det demokratiskt stiftade grundlagsskyddet om religionsfrihet. Det är i och för sig oklart om islam ens är en religion enligt Åkesson – när han med strategiskt placerade glidningar beskriver den “miljon muslimer” som lever i Sverige som företrädare för “en främmande och imperialistisk ideologi”.
Visst finns det som Åkesson skriver skrämmande exempel på våldsbejakande och imperialistisk islamistisk ideologi. Också i Sverige. Han lyfter fram att människor “samlats i tusental” för att offentligt uttrycka judehat. Men att använda det som ursäkt för att utmåla en miljon medborgare som främmande och potentiellt hatiska är ju helt oproportionerligt.
Är det ens lagvidrigt att sätta (till exempel) islam före demokratiskt stiftade lagar?
Är det ens lagvidrigt att sätta (till exempel) islam före demokratiskt stiftade lagar?
Omfattande forskning visar att det är viktigt att ett samhälles rättsmedvetande överensstämmer med dess lagstiftning. Annars undermineras det offentligas legitimitet.
Det är farligt, och vi har i Sverige all anledning att oroas över hur den tilltagande polariseringen bryter sönder ett gemensamt rättsmedvetande. Det leder till sådant som skattefusk, gängvåld och våldsbejakande extremism.
Rättsmedvetandet måste samtidigt utgå från något annat än lagen. Lagen bestämmer vad vi får göra och inte. Det finns en massa saker som är moraliskt fel som varken kan eller bör vara olagliga.
Vad en god människa och medborgare bör göra är således en större fråga, som inte kan besvaras av demokratiskt stiftade lagar. Moralen måste alltså byggas på annan grund. Bara modernismens mest hårdföra fundamentalister betvivlar det. Religion har varit, och är fortfarande, en viktig källa till moralisk vägledning.
En god människa måste alltså ha en annan livsgrund är lagstiftningen. Hen bör nog också ibland sätta sin moraliska övertygelse före lagen.
En god människa måste alltså ha en annan livsgrund är lagstiftningen. Hen bör nog också ibland sätta sin moraliska övertygelse före lagen. Det kan vara att gömma utvisningshotade flyktingar.
Eller så kommer vi till slutsatsen att lagstiftarnas oförmåga att bemöta klimatkrisen kräver civil olydnad. Det som uppfattas som moraliskt rätt är fortfarande olagligt, och så länge lagen gäller måste den som agerar mot lagen vara beredd att ta sitt straff. Oavsett om det moraliska imperativ som motiverade en var muslimskt, kristet, ekosofiskt eller något annat. Genom att den styr våra handlingar är all moralisk och religiös övertygelse också politisk.
Demokratin vilar på att religiösa organisationer eller företrädare inte ska ha någon politisk makt. Däremot är det ofrånkomligt och oproblematiskt att religiösa övertygelser aktivt formar medborgares och politikers värderingar och handlingar.
Slarviga referenser till sekularism fungerar främst som dimridåer. Demokratin vilar på att religiösa organisationer eller företrädare inte ska ha någon politisk makt. Däremot är det ofrånkomligt och oproblematiskt att religiösa övertygelser aktivt formar medborgares och politikers värderingar och handlingar.
Det är något som Åkesson försöker spela bort när han säger att Sverige kan ha plats för sekulära muslimer som “vill vara en del av det svenska majoritetssamhället”. En sådan vilja att sätta svenskheten först måste enligt honom inbegripa att inte vilja “be på arbetstid” eller ha ledigt på “icke-svenska helgdagar”. Inte heller ska skolelever ha rätt att själva avgöra om de vill fasta. Så mycket för individuell frihet.
En sekulär muslim i Sverige ska inte heller vilja bygga någon moské eller på andra sätt “göra anspråk på att ta plats i stadsbilden”. Religionsfriheten har i Åkessons uttolkning blivit till en tummetott. Gränsen för vem som hotar det svenska samhället blir allt mer otydlig ju noggrannare man lyssnar på honom. Kartläggningen av dem som “inte i första hand ser sig som svenskar” kommer inte stanna vid så kallade islamister. Intolerant nationalism har aldrig haft bara en fiende.
Det är inte bara ett grovt angrepp på svenska muslimer. Det är ett angrepp på den demokratiska likavärdesprincipen
Våra demokratiskt stiftade lagar ger inte staten någon rätt att brett kartlägga vad medborgarna tycker och tänker. Den individuella friheten tillåter oss att hysa även vad andra kan uppfatta som vanföreställningar och stolliga övertygelser. Lagen reglerar handlingar, inte tankar eller tro. Enligt lagen är svenskhet dessutom definierad av medborgarskap, inte av vår identitet.
Vidare är alla lika inför lagen. Den som menar att en tiondel av våra medborgare inte har någon rätt att “göra anspråk på att ta plats i stadsbilden” sätter sin imperialistiska nationalism före demokratiskt stiftade lagar och individuell frihet.
Det handlar inte (bara) om någon oro för laglydigheten i landet. Jimmie Åkesson vill helt enkelt inte se muslimer som likvärdiga medborgare i Sverige. Det är inte bara ett grovt angrepp på svenska muslimer. Det är ett angrepp på den demokratiska likavärdesprincipen som underminerar såväl det svenska rättsmedvetandet som den svenska rättsstaten.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Kurdspåret” av Joakim Medin
LÄS MER:Sverige bryter mot FN:s konvention mot tortyr när vi utvisar kurder till Turkiet
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
