Idag fyller den svenske förläggaren och poeten Gui Minhai 62 år. Liksom de senaste tio födelsedagarna har han inte kunnat uppvaktas av sin dotter Angela vare sig med tårta eller med tända ljus. Publicisten Gui Minhai sitter fängslad någonstans i Kina. Sedan augusti 2018 har varken svenska diplomater eller hans familj fått något livstecken från honom, efter att Kinas kommunistparti beslutat att hålla honom isolerad från omvärlden.
Varför håller Kina en svensk publicist frihetsberövad så länge? Och varför behandlar Pekingregimen Gui Minhai så hårt år efter år? Den främsta anledningen är att diktaturen Kina inte tolererar regimkritiska titlar som Gui Minhai publicerat på sitt bokförlag Mighty Current i Hongkong och som fick stor spridning, även i Fastlandskina. Sådant uppfattas som ett direkt hot av Kinas kommunistparti, som betraktar oberoende förlagsverksamhet som olaglig. Personer som anses utmana partiets kontroll riskerar att åtalas för vaga eller fabricerade brott, vilket gör det möjligt att tysta kritiska röster utan insyn, till och med långt utanför Kinas gränser. Gui Minhai är ett uppmärksammat exempel på detta mönster.
Att en demokrati som Sverige uppfattas som passiv i försvaret av en egen medborgare väcker däremot stark kritik och frågor.
I oktober 2015 kidnappades Gui Minhai i den svenska semesteridyllen Pattaya av regimtrogna civilpoliser och fördes mot sin vilja till Fastlandskina. I hans diktsamling ”Jag ritar en dörr på väggen med fingret” skildras erfarenheter av våld och utsatthet, som i dikten ”En natt vid Mekongfloden”:
Vem ser vilken misshandel som sker på båten
En tands värdighet slås ut och faller i vattnet
Flera år efter bortförandet dömdes Gui Minhai till tio års fängelse, anklagad för att ha ”tillhandahållit information till utländsk makt”, som den kinesiska rättsretoriken lyder. Någon offentlig och transparent dom har dock inte presenterats.
När Gui Minhai nu närmar sig pensionsåldern finns fortfarande inga tecken på frigivning. Kritiker menar att en bidragande orsak är att svenska regeringar inte har agerat tillräckligt kraftfullt gentemot Kina i frågan. Till exempel besökte den dåvarande statsministern Stefan Löfven inte Gui Minhai i samband med sitt Kinabesök sommaren 2017, då han reste dit tillsammans med en stor delegation av företag och myndigheter. Ett sådant besök hade kunnat signalera tydligt att Sverige värnar sina frihetsberövade medborgare.
På tioårsdagen av kidnappningen av Gui Minhai i Thailand, befann sig vår utrikesminister Maria Malmer Stenergard i Kina, med fokus på att främja svenska exportintressen. Att en diktatur behandlar en svensk publicist brutalt är tyvärr inte förvånande. Att en demokrati som Sverige uppfattas som passiv i försvaret av en egen medborgare väcker däremot stark kritik och frågor. I en bättre värld hade Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard redan idag krävt ett möte med Gui Minhai i det fängelse där han hålls inlåst. Efter år av tystnad är behovet av ett livstecken akut och ansvaret att agera tydligt vilar tungt på de svenska myndigheterna.
Anja Gatu, Ordförande Sveriges Författarförbund
Kurdo Baksi, författare
