Kommer ni ihåg tiden då experter fick uttala sig i det offentliga rummet? Professorer satte agendan. Forskare gav råd. Intellektuella la ut texten. Ja, tiden innan Tareq Taylor alltså.
Men vi tar det från början.
I mitten av nollnolltalet reste sig det som i folkmun benämns som ”kock”, traditionellt sett ett yrke som man sökte sig till när skolgången brakat ihop, kroppen fyllts av bokstavskombinationer eller om man var kriminellt belastad, till något presidentlikt.
Helt plötsligt sågs en kocks uttalande som något av oerhörd betydelse. Något att registrera och ta till sig. En kock tog fram ett knippe morötter och det tycktes som om tiden stod stilla. En restaurang bestämde sig för att servera mellanrätter och det rapporterades som om det rörde sig om en ny månlandning. Kocken blev ”den nya rockstjärnan”. Du kunde stå och skrika i ett kök, hacka en lök och samtidigt bära något så löjligt som en hög, vit hatt och ändå, utan spår av ironi, åtnjuta respekt. Tv- och radioprogram gjordes till deras ära, de blev sommarpratare, fick medaljer av kungen, utsågs till julvärdar och fick representera och bli talespersoner för hyperkommersiella företag. Det fanns inga gränser för hur det skulle mysas med kockar.
Jag har själv varit delaktig i detta narrspel. I decennier flög jag runt världen och besökte restauranger med tre stjärnor på väggen. Jag har kört Massimo Botturas Maserati inför ett besök på Osteria Francescana i Modena. Ätit lunch och middag på Alain Ducasses Le Louis XV i Monaco. Och tänt eld på en Baked Alaska på Eleven Madison Park i New York.
Jag har däremellan lyssnat på ett löjeväckande ältande om det nordiska köket, bevittnat frikyrklig dedikation till fermentering och träffat en simplistisk matnörd som när en dröm om att en dag lämna sin fru för att valla en fjällko genom en dal.
Men det är inte förrän jag ser SVT-programmet ”Tareq Taylors matresa” som jag väcks ur denna hjärntvätt och inser hur oerhört imbecill matvärlden är. Tareq tillåts här bre ut sina triviala tankar och poänglösa historier på bästa sändningstid i Sveriges Television för att sedan åka hem och kränga kycklinggrytor och stekpannor med nytt, fräscht SVT-bränsle i varumärkestanken.
Kärleken till kocken något patetiskt och destruktivt. Och hela foodierörelsen är en antiintellektuell sekt.
Ingen kock har någonsin överraskat mig med en idé jag skulle vilja presentera för FN eller Världsbanken. Det är inte vad kockar gör. Kockar penslar bröd och steker djur. Kockyrket har aldrig varit något intellektuellt. Öppna inte dörren till ett kök och fråga om det kategoriska imperativet och förvänta dig en spännande diskussion.
Så vad har denna överdrivna kock- och matvurm lett till? Har vi bättre råvaror i matbutikerna? Nej, utbudet på samtliga kedjor är fortfarande mediokert. Behandlar vi djur och natur bättre? Tvärtom. Är mat- och restaurangindustrin något annat än kommers? Nej, naturligtvis inte. Den enormt dyra skattesatsningen Matlandet Sverige var ett totalt misslyckande. Kärleken till kocken något patetiskt och destruktivt. Och hela foodierörelsen är en antiintellektuell sekt.
Men kock- och matpsykosen fortsätter att blomstra i samhället. Som nu senast när en bagare (Sebastien Boudet) och en stor tidning (Aftonbladet), på fullt allvar upphöjer kocken Björn Frantzén till ett inflytande där han är ansvarig för att förtrycka kvinnor och hbtq-personer i Dubai eftersom han har en restaurang där. Det är så otroligt korkat och populistiskt. Sebastien, hans foodiesvans och Aftonbladet bör sluta godhetssignalera mot lätta mål och våga rikta blicken mot den riktiga makten.
För det är hög tid att ta av kocken sin mantel, sluta tillskriva honom makt som han inte har och lämna honom i det rum han hör hemma – ett perifert beläget köksutrymme utan fönster totalt frånkopplad från det övriga samhället.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:”Cyklopernas land” skriker lågbudget och testballong
LÄS MER:Det stör mig att AI får göra allt det roliga
LÄS MER:”Love is blind” – en mörk studie i attraktionens väsen
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
