”Love is blind” – en mörk studie i attraktionens väsen

Netflix dejtingprogram ”Love is blind” är idel besvikelse och grusade sexfantasier, kulturkrockar och fruktlösa närmanden. Det skriver GP:s Nina Morby om den i grunden harmlösa dokusåpan.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Ända sedan pandemiåret 2020, då människan utvecklade en helt ny kroppshållning och slutade duscha, har realityserien ”Love is blind” testat påståendet att kärleken är blind. I samtliga fall har de misslyckats, och det har varit en underbar resa att följa.

Nu är det svenskarnas tur att få sin öppenhet satt på prov. Konceptet är detsamma som i den amerikanska förlagan: ett trettiotal misstänkt snygga singlar dejtar varandra i vad som krampaktigt refereras till som ”kapslar”, rum med en avskärmande vägg i mitten som omöjliggör för dem att se varandra. Tanken är istället att de ska förälska sig i personligheten, vilket såklart är dömt att misslyckas.

ANNONS

De som trots allt får upp hjärtfrekvensen kan välja att förlova sig för att gå vidare i programmet. Först då får de se varandra i en storslagen och undantagslöst plågsam ceremoni som inkluderar långsamt öppnade dörrar och en röd matta. En av dem blir nästan alltid besviken. Därefter väntar en resa till värmen och några veckors alkoholinducerat samboliv innan de får ge sitt ultimata svar framme vid altaret. Lägg till några gemensamma fester där alla får se vilka de ratat till förmån för sina partners och du får reality när det är som mest brutalt.

För att vara deltagare i en serie som går ut på att dejta någon utan att se personen, är de förbryllande ytliga. Så även i den svenska upplagan.

Statistiskt sett är deras chanser till en varaktig relation oerhört låga. Visst finns det äktenskap som genererats ur programmet, men det är 10:or som blivit ihop med andra 10:or. På sin höjd en rolig 6:a som lyckats charma en 8:a, men inga kutryggade träsktroll som fått Stacys utan porer, om vi säger så. Givet att deltagarna lyckas bonda över det mesta (“gillar att resa”, “träna”, “har känt ångest någon gång”), är det sällan något oförutsägbart händer. Inga emos som blir ihop med clean girls. Bara varierande grad av snygga människor som dejtar ett tag och dricker vin i metallglas.

För att vara deltagare i en serie som går ut på att dejta någon utan att se personen, är de förbryllande ytliga. Så även i den svenska upplagan. Charmören Rasmus lyckas både nämna sin längd (1,90) på dejterna och lite diskret fråga tjejerna hur de ser ut. DJ:n och fotbollstränaren Sergio blir avtänd när hans dejt Amanda berättar att hon blev mobbad i skolan. Att en annan kille ropar ”Hur hon än ser ut så är hon snyggare än dig” får honom sjukt nog inte en millimeter närmre jordytan. Hans klavertramp är ändå förbrukade, sedan han sa till Amanda att han slutat dejta andra tjejer samtidigt som han fortsatt dejta nämnda andra tjejer och fick henne att tro att hon misstolkat allt i ett skolboksexempel på gaslighting. De förlovar sig ändå.

ANNONS

Det är med andra ord en mörk studie i attraktionens väsen vi har att göra med. Men ibland återgår ”Love is blind” till precis den harmlösa dokusåpa det i grunden är.

Vissa saker i människans natur går inte att komma runt. Morgonandedräkt och killars fräcka ambition att bli ihop med någon snyggare än dem själva tycks vara två konstanter. Enligt programmets inneboende logik väljer ändå en handfull par att förlova sig för att inspelningen ska kunna fortgå. Det är idel besvikelse och grusade sexfantasier. Kulturkrockar och fruktlösa närmanden. Svartsjuka blickar och bittra konstateranden (“du har lila hår”).

Mest brutalt är könsaspekten av det hela: ingen skulle få för sig att pressa en tjej i tv till att ligga med någon hon inte vill ligga med (efter “Paradise hotel” säsong 14, obs), men när Lucas inte vill ligga med sin fästmö Emilia blir han en fåfäng douche som vägrar ”släppa till”.

Det är med andra ord en mörk studie i attraktionens väsen vi har att göra med. Men ibland återgår ”Love is blind” till precis den harmlösa dokusåpa det i grunden är. Johannes frågar ”Du bodde i rövhålan?” efter att hans dejt sagt att hon ”bor i resväskan” och världsordningen är, om så bara för en sekund, helt återställd.

Fler texter på GP Kultur:

LÄS MER:Vi måste börja skryta mer om våra kändisar

LÄS MER:Vi ljusskygga kräldjur förtjänar också att må bra

LÄS MER:Recension: ”Tack och förlåt” av Lisa Aschan

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS