Nina Morby: Vi ljusskygga kräldjur förtjänar också att må bra

Definitionen av en lyckad människa är samstämmig. Du ska gå upp tidigt på morgonen, helst mitt i natten. Nina Morby läser en ny studie och känner för första gången på länge hopp för sin egen art: de kroniskt morgontrötta.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Mitt i januarimörkret såg jag en nyhet som fick mig att piggna till. Den sammanfattade en ny forskningsstudie som kom fram till att en timmes senarelagd skoldag skulle minska risken att elever drabbas av depression med tio procent. Och dessutom, som en ljuv snoozning en tisdagsmorgon, visar undersökningar att sömn är förknippat med både bättre betyg och mindre brottslighet. Vem kunde gissa att lösningen på gängkrigen är att låta ungdomarna få sova ut? (Svar: alla tonårskillar någonsin).

Det värmer mitt morgontrötta hjärta att vårt släkte äntligen får lite upprättelse. För låt mig säga er en sak: Vi har det verkligen inte lätt.

ANNONS

Definitionen av en lyckad människa är helt samstämmig: Ju tidigare man går upp, desto mer framgångsrik är man. Thatcher, Churchill och Reagan hördes ofta skryta om sitt måttliga antal timmar i sängen. Paret Obama, Jennifer Aniston, Kris Jenner och Donald Trump sägs alla tillhöra den mytomspunna ”5AM club”, de som går upp en timme före resten av världen för att yoga och skriva tio saker de är tacksamma för i en anteckningsbok. Det nya, läser jag i Essy Klingbergs text i SvD, är att gå upp klockan tre på morgonen för att maximera sin potential som människa.

Motsatsförhållandet är om möjligt ännu starkare: Den som inte lyckas stiga ur nattsömnen som en uppstånden krigsveteran är automatiskt ett fuck up. Att snooza är dålig karaktär. Lättja är en dödssynd. Men som med allt annat här i världen gynnas vi människor av att vigda våra vyer, utöka våra perspektiv. Så låt mig, för allas vårt bästa, illustrera hur en vanlig dag ser ut i en sjusovares liv som råkar vara mitt.

Min punktlighet är i alla fall oklanderlig: jag kommer alltid två minuter för sent.

Alarmet väcker mig klockan 07:30 för att världens kortaste kvart senare repetera exakt samma återupplivningsförsök. Sent, tänker du, men för detta ljusskygga kräldjur är allt innan förmiddag en evighet för tidigt. Jag ligger kvar en stund och överväger alla mina alternativ inklusive att stoppa ett finger i eluttaget. Onlyfans och att sälja smutsiga strumpor till pensionerade träslöjdslärare framstår som en ljuv inkomstkälla om vinsten är oändliga sovmorgnar. Vid det här laget har min överviktiga katt antingen redan bitit mig i ansiktet i protest mot att jag projicerar mitt jojobantande på henne, alternativt gett ifrån sig ett nasalt skrik som påminner mig om varför jag aldrig borde skaffa barn.

ANNONS

07:51 stapplar jag ut till badrummet för att utsätta mig för samma chockartade reaktion på min spegelbild som jag haft sedan jag fyllde typ 23. Ögonen är igensvullna och huden har antagit en ton som påminner om min akuta d-vitaminbrist. ”Peach Fuzz” sägs vara årets färg men min är mer möglig champinjon. Halvt medvetslös täpper jag varenda por med smink som ska skona mina kollegor från den brutala verklighet som är ringarna under mina ögon. Jag vandrar sakta till köket men lyckas ändå snubbla över en hårboll. Kaffe orkar jag absolut inte sätta på så jag sväljer några koffeintabletter innan jag sätter i mig gröten jag förberett kvällen innan. Känner hur den stockar sig i halsen. Efter att jag svalt några sura uppstötningar lämnar jag lägenheten för att gå de tre minuterna jag har till jobbet. Min punktlighet är i alla fall oklanderlig: jag kommer alltid två minuter för sent.

Väl på jobbet försöker jag motstå impulsen att injicera kaffet intravenöst, samtidigt som mina morgonpigga kollegor strålar av tillräcklig mängd sömn. Jag tycker våldsamt synd om mig själv. Ärligt talat, var är min stödgrupp, min bokstavskombination, hashtag? Klockan tio är jag nästan talbar och förmögen att tänka dagens första men mycket bekanta tanke, som i kontrast till sömnighetens tjocka dimma framstår helt kristallklar: Imorgon ska jag gå upp i tid.

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Kulturredaktionens inne- och utelista för 2024

LÄS MER:Recension: ”Gör nytta – sju verktyg för livet” av Arnold Schwarzenegger

LÄS MER:Vad gör lågkonjunkturen med kärleken?

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS