GP Kultur: Kulturredaktionens inne- och utelista för 2024

Ut med det gamla, in med det nya. När kulturredaktionen tittar in i spåkulan för nästa år ser de fler som raggar i verkligheten, en renässans för poesin och svartklubbar. Men också: ett farväl till nihilism och baljväxter.

ANNONS
|

Nina Morby: Fem-i-tre-ragg, hedonism och killars efternamn

Bild: Hasse Holmberg / TT

Ragga i verkligheten

Inne: Tio år efter Tinders lansering har nätdejting blivit det vanligaste sättet att bli ihop på. Men ge inte upp, även stuprörsjeansen blev passé till slut. Att ragga i verkligheten är inte bara mer tidseffektivt. Det är också, förhoppningsvis, mer romantiskt. Byt svepandet mot en lapp med ditt telefonnummer, ersätt Hinge med fem-i-tre-ragget. Vad som helst som motverkar romantikens degradering är välkommet vid det här laget.
Bild: Yuri Arcurs

Spåra ur för konsten

Inne: Kulturen är hotad och hedonismen är död. Är det en slump? Naturligtvis inte. Konsten, ruset och olyckan hänger ihop, det vittnar en stor del av litteraturhistorien om och det borde göra oss oroliga. Vad kommer vi att läsa för ungdomsskildringar av generation z, det vill säga de som super och ligger historiskt lite? Det är dags att ungdomarna tar ansvar för framtidens litterära kanon. Ut på andra lång, hångla med en soptunna och ångra det i en autofiktiv roman för oss andra att avnjuta.
Bild: Josefine Stenersen

Tjejers förnamn och killars efternamn

Ute: Det är för mig helt obegripligt hur detta etikettsbrott överlevt ända till 2023. Senast såg jag det i Parisa Amiris och Andrev Waldens podd ”Helvetet med Walden & Parisa”. Hans efternamn och hennes förnamn. Han ges tyngd och auktoritet medan hon blir kompisen på förnamnsbasis. Spelar roll att 2014-feminismen är död och postmodernismen ute, att systematiskt kalla killar vid deras efternamn ”för att det låter coolt” (spoiler: det gör det inte) stinker sexism och måste upphöra genast.

Katja Palo: Poesi, fondväggar och nihilismens död

Bild: Anna Tärnhuvud

Poesi

Inne: Nyheten om att ”vad är lyrik” var den näst mest googlade frågan 2023 gjorde mig mer glad än oroad. Tänk om det blir inne med poesi? Och då menar jag alltså även utanför storstädernas kulturella kretsar. Jag skiter i om folk läser Anne Carson eller Lorentz. Även dålig poesi kan vara en ingång till poesi.
Bild: um_land/MostPhotos

Fondväggar

Inne: Är det så fel att smälla upp en stor fototapet föreställande New York i köket? En skog mittemot sängen för att känna lite lugn på morgonen? Åtminstone ironiskt? Eller inte ironiskt. Jag saknar faktiskt fondväggen, den har blivit onödigt bespottad. Jag tycker det är dags att uppvärdera den utskällda fondväggen.
Bild: Emilie Holtet

Nihilismens död

Ute: Jag är osäker på om nihilism egentligen är rätt begrepp. Ignorans förklädd till nihilism kanske? Hur som helst. Kan nån bara fucking bry sig om något? Mycket har skrivits om Gen Z:s nihilism, men jag vet inte om den äldre generationen är så mycket bättre. Klimatkatastrof, gigekonomi, ekonomiska klyftor som bara ökar. Det är klart att det är svårt att känna att något har mening eller går att påverka. Men ändå. Gå med i en förening, tyck något. Vad vet jag, be grannen som envisas med att kasta ut makaroner genom fönstret till måsarna (och råttorna) att sluta. Är 2024 året då det blir ute med nihilism?

Jonathan Bengtsson: Svartklubbar, grisbulkning och baljväxter

Bild: Anders Wiklund/TT

Att grisbulka

Inne: I dag sysslar människor med dopaminfasta. De avsäger sig socker, pornografi och koffein. Ohälsan skall, utan hänsyn, drivas ut ur kroppen. Motreaktionen kommer givetvis vara omedelbar. 2024 är året då vi börjar, hur ska jag uttrycka mig, grisbulka. Äta obehärskat i korta stötar. Plåtar med gulbrun frityr. Gräddmjölk i kluckande spannar. Ett pumpade, elektriskt rör med brysselkex. Bechamelsås som trycker sig genom din inflammerade magmun. Näring, men på ett friare vis.
Bild: Henrik Brunnsgård

Svartklubbar

Inne: Har inte Göteborgs festkultur blivit lite väl bekväm under senare år? Långsamma krogkvällar. Pilsner i flaska och civiliserad musik. 2024 bör nog svartklubben återvända på riktigt. Tänk! Du tar en stadsbuss ut till någon fest på Ringön, och har redan pissat ner dig lite. Arg psytrance spelas på dansgolvet. Kvinnor går förbi med salomonskor och spetsiga ansikten. En kort, karibisk man i regnjacka suger i sig ballonger med lustgas. Du tittar dig i spegeln på toaletten. Din frisyr är ovanligt hög. En röd, torr ring runt läpparna. Du diskuterar något med en 40-årig britt. Din gylf har varit öppen i sex timmar. Efterfest hos en kille med bred hals, och flera burar med kanariefåglar i lägenheten. Du tänker på din mor. Klockan är halv tio på morgonen. Du vill aldrig äta igen. Äntligen.
Bild: Anders Hofgren

Baljväxter

Ute: Vi har låtsats länge, och nästa år tar det slut. Baljväxter har aldrig varit en korrekt del av tillvaron. Kidneybönan må se förtjusande ut. Men smakar den inte bara mjöl och leddjur? Sojabönan: frisk kulör, men förbättrar nästan ingenting i livet. Världen präglas av ekonomiskt vemod, våld och trolöshet. Det är sent på jorden. Hur har vi kunnat tillbringa så mycket tid med kikärtor? Alla dessa grytor. Alla dessa västafrikanska röror. Vad är det egentligen vi har gjort?

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:20 nya restauranger i Göteborg som öppnade 2023

LÄS MER:Barbie, girl math och Taylor Swift – 2023 var flickans år

LÄS MER:Populära kafégruppen till Brunnsparken

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS