Kulturarbetare måste ofta delvis försörja sig på något annat än vad de är utbildade till. Så är det för konstnärer, så är det även för frilansande kulturskribenter.
Konstnären Ina Porselius har riktat ljuset mot arbetarklassens mödor, och då inte från de perspektiv som vi för några decennier sedan var vana att se inom konsten. Hon skildrar inte vardagen vid varvet. Hennes konst har hittills uppehållit sig vid de ofta lågavlönade yrken som traditionellt sett har ansetts passa bäst för kvinnor: inom vården. Och ärligt talat har jag träffat fler kulturarbetare på väg till sitt extraknäck inom hemtjänsten, än de som är på väg till en fabrik.
Vården överlappar konsten och vice versa.
Ljudet från knivarna är rytmiskt och trivsamt. Efter ett tag börjar de sjunga på Sara Parkmans låt ”Antropocen”.
På Galleri Box visas nu Porselius nya videoinstallation ”Bakgrundsmusiken” och denna gång är utgångspunkten ett aluminiumglänsande storkök, måhända ett bambakök. Verket spelas upp på flera skärmar. Den första episoden projiceras på en väggyta och i den får vi följa en grupp vitklädda kockar när de hackar lök, zucchini och aubergine. Ljudet från knivarna är rytmiskt och trivsamt. Efter ett tag börjar de sjunga på Sara Parkmans låt ”Antropocen”. Jag fäster mig särskilt vid raderna ”Nej aldrig blir du färdig, valven flödar inåt” och upprepningen av ordet ”bakgrundsmusiken”, som följs av malande och uppgivna ”oooooj”.
När den första videosekvensen är över måste jag hastigt förflytta mig till en annan del av galleriet. Här presenteras handlingen på flera mindre skärmar. Kameran zoomar in på kockarnas händer, när de bland annat knådar deg eller häller upp potatis i formar.
Det känns nästan som jag befinner på köksgolvet själv. Jag är omringad av arbete. Efter ett tag, när dagen är över, sköljs redskapen av med vatten. De färdiga maträtterna får vi dock inte se, bara värvet som producerar livsnödvändigheterna.
Ina Porselius verk är ömsint samtidigt som det inte försöker romantisera köksarbetet. För mig blir ”Bakgrundsmusiken” lika mycket en hyllning till förbisedda yrkesgrupper som till den oavlönade omsorg som sällan uppmärksammas.
Det är oerhört skönt att Ina Porselius samtida arbetarkonst undviker alla former av sentimentalitet.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: Sigve Knutson på Nevven, Adrián Espinós Ferrero & Daniel Vincent Hansen på Galleri Box
LÄS MER:Göteborg har pengar – sluta banta kulturlivet
LÄS MER:Recension: ”Dödskult boende i Gbg söktes” på Galleri Box
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
