Nästan alla Sveriges frikyrkor har fördjupat sin tolkning av vad Bibeln säger om homosexuella. Equmeniakyrkan, en sammanslagning mellan Missions-, baptist- och metodistkyrkan, har kommit längst med styrdokument som tydliggör att homosexuella inte ska diskrimineras och att de kan vara både ledare och medlemmar. Och för bara någon vecka sedan kom Evangeliska frikyrkan ut med vägledning om att par i samkönade relationer kan välkomnas.

Men pingstkyrkan och trosrörelsen – med Livets ord som flaggskepp – är de sista stora frikyrkosamfunden som håller emot. Eller som teologen Joel Halldorf i Sändaren avslöjade att pingströrelsens ledare sagt: “Jag gör allt för att hålla borta det samtalet, jag sitter på kistlocket” i frågan.

Trots det har flera avgörande händelser nu skett. Tunga, tongivande pastorer och profiler har berättat att Bibeln kan tolkas annorlunda, att de tolkar Bibeln annorlunda – eller själva kommit ut som homosexuella. Dessa händelser har skett under så kort tid att det skapat en slags jordbävning. Samfundens ledare har svarat med att marginalisera händelserna genom att vädja till att inte “öppna dörrar till det inre som skall vara stängda”, eller begära rättning i ledet.

Men skalven skapar rörelser som varit omöjliga att stoppa. Under fredagen gav Sveriges radio extra skjuts genom att publicera ett av vittnesmålen från Livets ord i P1 dokumentär (18/5). En berättelse om familjen Eurell, profiler inom församlingen, där sonen – anställd i samma församling – delade en inspelning från när han kom ut för sin familj.

Dokumentären skildrar familjens långa resa mot att acceptera att homosexualitet inte kan botas, inte är ett val och att Bibeln går att läsa på ett inkluderande sätt.

Det är denna familj som står som arrangör för den unika konferens som alltså hölls under Kristi himmelsfärdshelgen i Stockholm. Familjen Eurell finansierade och flög in de teologer från USA som hjälpt dem att själva fördjupa Bibelläsningen. Konferensen marknadsfördes mot hbtq-personer, med rubriken “Jesus älskar HBTQ” och fick arrangeras i en missionskyrka, efter att pingstkyrkor förklarat att det inte “går” att hyra deras lokaler med detta tema.

Under helgen hölls gudstjänster och bibelstudier. Deltagarna sjöng lovsång med uppsträckta händer, som i vilken karismatisk frikyrka som helst. Ändå bestod de uteslutande av personer som tillhörde kyrkor som varit tydliga med att homosexuella inte är välkomna.

Under en frågestund ställer sig en av deltagarna upp och undrar hur de ska förklara för folk utanför kyrkan varför de inte bara lämnar. Varför de fortsätter att kämpa när kyrkan inte vill ha dem? En inbjuden talare svarar och förklarar att kyrkan inte är en klubb, utan Guds kropp. Att alla i rummet är lemmar på den kroppen. Att församlingen inte är ett val, det är något de redan är en del av, oavsett om resten av kroppen accepterar det.

När sista mötet klingat ut och kyrkkaffet dukas av står arrangören, pappa Per Olof Eurell, och försöker finna orden. För ett halvår sedan valde han att stå upp för sin son och skriva en bok om teologin bakom det. Det kom att kosta honom allt. Hans vänner, hans sociala nätverk, hans upphöjda position i kyrkan: Alla har vänt honom ryggen, baktalat honom. Att skapa konferensen var nödvändigt, men hans horisont har inte sträckt sig längre. Vad händer nu?

Han vet inte.

Han vet bara att han ville stå på rätt sida, när historia skrivs.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS OCKSÅ: Nu kan hovrätten i Göteborg få lära sig vad en snippa är

LÄS OCKSÅ: Elon Musk är på rethumör

LÄS OCKSÅ: Pandemin är över - men frågan är densamma

TEXT

Följ

Emanuel Karlsten

[email protected]

Följ