Minns ni tron på vikten av god representation för minoritetsgrupper som präglade 2015? Nu förstår jag den äntligen, för så viktigt känns det för mig att Isa Östling varken kan dansa cha-cha eller ljuga.
Det började i mars i år när Isa var med i ”Let’s dance”. Där stod hon, en ung influencer med över 700 000 Tiktok-följare, klädd i full glam och redo att dansa till Chappell Roans "Good Luck, Babe!". Isa levererar den stelaste cha-chan vi sett sedan Peppe Eng. Efter juryns kritik ler hon och konstaterar att "dans är inte allas grej", och åker ut.
Några månader senare ser vi henne aktivt välja att vara förrädare i realityserien ”Förrädarna”. "Hur jobbigt kan det vara? Det är väl bara att ljuga?" säger hon, för att sedan hålla händerna för munnen varje gång hon försöker. Det enda som håller henne kvar i programmet är att de andra deltagarna lyssnar på Maria Montazamis snurriga teorier.
Idag är transpersoner mer överrepresenterade på cosplaykonvent än inom elitidrotten.
När Isa sedan blir utröstad ur programmet tänker jag på vad den italienska filosofen Umberto Eco skrev om hur urfascister utmålar sina fiender. Ett kännetecken, enligt Eco, är att urfascister tenderar att framställa fienden som både stark och svag. Ett mäktigt hot, men också feg och lätt att krossa. Det gör det lättare att mobilisera hat mot den påstådda fienden.
Jag hör samma logik i transdebatten. Transkvinnor beskrivs som för starka för damidrott men för bräckliga för militären. De sägs ha infiltrerat HBTQ-rörelsen, samtidigt som de påstås vara en liten, betydelselös minoritet.
Inför OS i Tokyo 2021 skrevs det mycket om den nyzeeländska tyngdlyfterskan Laurel Hubbard, den första transkvinnan i OS. Hon förutspåddes dominera tävlingen, men efteråt blev det väldigt tyst. Laurel misslyckades nämligen med alla sina tre lyft och kom sist i sin grupp.
Skillnaden mellan en "svagstark" fiende och verkliga människor är att de flesta hamnar i mitten. Hur mycket du än försöker hindra transpersoner från att få vara komplexa människor med både styrkor och svagheter, så är de det. Precis som alla andra.
Laurel tog sig hela vägen till OS. Det är imponerande, men inte dominerande. Transpersoners deltagande i könsseparerad idrott är en komplex fråga. Men idag är transpersoner mer överrepresenterade på cosplaykonvent än inom elitidrotten.
Det finns ingen ”svagstark” fiende, bara människor. Isa Östling har en obestridlig förmåga att fånga sin Tiktok-publik, men hon kan varken ljuga eller dansa cha-cha. Därför åkte hon ut.
Vi är alla Isa. Bra på vissa saker, sämre på andra. Det borde inte vara för mycket begärt att få vara just så nyanserad. Därför är det så viktigt för mig att Isa Östling inte är så duktig i tävlingsprogram.
Fotnot: Isolde Nurkkala är influencer, undersköterska och ny skribent på GP kultur.
