”Tatami” hade smygpremiär redan våras under Göteborg filmfestival – då Zar Amir också gästade staden. Den iranska skådespelaren, som numera lever i exil i Paris, fick sitt stora internationella genombrott 2022 då hon prisades i Cannes för sin lysande insats som journalist i Ali Abbasis regim-kritiska thriller ”Holy spider”.
Året därpå besökte hon för första gången Göteborg när hon satt i juryn för det nordiska filmpriset. Då ledde hon också en känsloladdad manifestation på Stora teatern för ”Kvinna liv frihet”- rörelsen.
Regim-kritiken är påtaglig också i nya sport-trhillern ”Tatami” där Zar Amir syns i rollen som den benhårda judo-tränaren Mayram. Filmen är också hennes regidebut, i samarbete med israeliske regissören Guy Nattiv som skrivit manus.
I berättelsen möter vi elitidrottaren Leila Hosseini, skickligt fångad av Arienne Mandi, som ställer upp i judo-VM i Tiblisi med siktet inställt på att som första iranska kvinna någonsin vinna guld för hemlandet.
Hon är turneringens underdog och peppas av tränaren Maryam, själv med ett förflutet i sporten. Halvvägs in i turneringen, när Leila har fått segervittring, får Maryam ett telefonsamtal med order från Teheran. Hon ställs inför ett förnedrande ultimatum och måste se till att Leila fejkar en skada och drar sig ur tävlingen. Annars kommer Maryam att stämplas som förrädare – med allt vad det innebär. Skälet är politiskt: i finalen möter Leila en motståndare från Israel – ett land som Iran inte erkänner.
Regimens osmakliga maktutövning blottläggs med full skärpa, och dramat levandegör hur du aldrig går säker för regimens bulvaner
Att gå med på den islamiska republikens orimliga villkor skulle rasera allt det förtroende Maryam byggt upp som tränare. Vägrar hon hotar regimen med att utsätta hennes och Leilas familjer för repressalier.
Dramats thriller-aktiga nerv byggs skickligt upp mot sitt crescendo och Zar Amir uttrycker med full trovärdighet ambivalensen du som människa kan känna om du ställs inför ett val som detta, och sedan tvingas leva med konsekvenserna.
Regimens osmakliga maktutövning blottläggs med full skärpa, och dramat levandegör hur du aldrig går säker för regimens bulvaner – inte ens inne i den förmodat trygga arenan under ett världsmästerskap.
Leila är förbluffad och irriterad över tränaren Maryams plötsliga attitydförändring, och vill inte ge upp sin guld-dröm. Maryam själv slits mellan lojaliteten till Leila och sin familj. Liksom så många iranier i exil i verkligheten tvingas hon hantera sin rädsla för att något ska hända hennes nära och kära.
Att filmen är inspirerad av verkliga händelser ökar svärtan och gör den än mer politiskt brännhet. 2019 lämnade den iranske världsmästaren i judo Saeid Mollaei laget och flydde till Tyskland. Han vittnade då om att han utsatts för hot – för att lyda regimen vilja, dra sig ur VM och undvika möten med Israeliska motståndare.
Läs mer på GP Kultur:
Titta också på:
”Holy spider” (Ali Abbasi, 2022)
”No bears” (Jafar Panahi, 2022)
”En liten bit av kakan” (Maryam Moghadam och Behtash Sanaeeha, 2024)
